Funderingar på det som komma skall

Veckan som kommer innehåller blandad kompott. Är ju fortfarande söndag morgon men tankarna är framme i nästa vecka. Det blir sportlov för de stora barnen och vinter är det. -11,7 grader här utanför idag. Men det innebär också läkarbesök med stora dottern på tisdag. Samma dag ska jag lämna cellprov. Jag väntar samtal från min dr i Karlskrona,där jag hoppas få goda positiva råd om min eländiga mage,och kanske förhoppningsvis få en tid bokad för besök. Ska ju dit om en månad enligt planering,men ska nog propsa på en tid snarast,så jag kan få svart på vitt hur det står till med hälsan. Förmodligen sitter en del av det sjuka hos mig fortfarande mellan öronen. Rädslan för att bli så fruktansvärt sjuk igen och skild från mina barn är så stor. Jag kan knappt hantera tanken. Men jag vet att man inte ska måla fan på väggen men det är lättare att säga än att göra.
På tisdag ska jag även få besök av mina mostrar. Vi hade ju en liten träff på Ikea för ett par månader sen,och nu ska vi alltså ses igen. Det ska bli kul. Det var inte så känslomässigt jobbigt att träffa de efter så många år,utan allt kändes naturligt och otvunget. De kommer kl 10 och då ska vi äta en rejäl frukost. Ska spara mig hela morgonen och dra i mig frukost,- och lunchpropoints på en och samma gång. Lovely.. Ska planera mycket noga och omsorgsfullt för den måltiden. Kanske vill mina stora darlingar vara med oss denna träff? De har ju lov och möjlighet och det hade varit en möjlighet för de också att få nån sorts släktband från min sida.
Ibland känns det hårt att vara ensam,utan syskon,men det är också svårt att inte kunna ge sina barn en släkt. Moster,morbror eller kusiner. Inget man kan göra nåt åt men jag vill aldrig att något av mina egna barn ska behöva känna sig ensamt. Litet i den stora världen med en känsla,vad ska det bli av mig? Jag vill att de ska ha någon de kan bolla ideer och tankar med,om de inte vill eller kan komma till mig. Jag tycker mig se att Oscar och Linnéa har ett gott syskonförhållande. I vått och torrt skulle de stå upp för varandra och ta strid för den andre om det så skulle behövas. Det gör mig glad i hjärtat och stolt så klart. Stå upp för rättvisa och godhet och måna om varandra. Även om de ibland kallar varandra vid annat. ;) Tror jag iaf. Inget jag hört på länge men visst tycker de att den andre visar symtom ibland på att vara mindre begåvad. Anar att det ingår i syskonkärleken.
Idag blev det en viss sovmorgon här. Uppstigning 5.40 är en hel timmes skillnad från igår. Till det bättre. Ellie har sovit i sin vagn i natt. Hon vaknade igår kväll vid 22 och grät hejdlöst. Fick alvedon och näsdroppar,då näsan bubblade,och för att ta bort det som eventuellt gjorde ont. Tänder kan vara på g,men det skyller man ju alltid på när de små bryter mot sitt dagliga mönster. I vilket fall har hon sovit gott sen. Fått nappen ett par gånger sen somnat om. Sen gjorde de entré både Hugo och hon i morgontimmen kl 5.40 alltså. Jag har fått mitt kaffe,skrivit detta i sällskap av gullungarna och barnkanalen på tv. Få se vad dagen kan bjuda på. Ska bli en god middag i kväll iaf. Vi har förlovningsdag idag. Undrar om det bara är jag som kommer ihåg det? :) Ibland läser han bloggen,så vi får se hur det blir..
På återhörande..
Kram