Irriterad såklart

Bloggen är min ventil när jag är ordentligt uppretad och det är nog bra. Idag irriterade jag mig duktigt när lokaltidningen återigen gör reportage som skarvar med sanningen. De skapar en negativ stämning gentemot vården och deras förseningar och en människa sitter på bild med en lunta papper framför sig och tidningen pumpar upp en sympati gentemot henne för att hon fått en operation framflyttad och uppskjuten. Ja,vadå då? Denna människa har tagit sin plats före många andra genom hela sitt liv när hon skulle haft vett att stå tillbaka och låta andra gå före. Hon skulle stått tillbaka och tryckt undan sitt ego någon gång under åren iaf. Hon har fått hjälp,tagit den sen bokstavligen pissat på den,och gjort om samma grejor gång på gång,gång på gång. En sån människa som hela tiden bara ser till sig själv lyfts fram i tidningen med både skrift och bild och jag undrar bara hur sånt här får gå till? Jag skrev ett långt mail idag till henne som skrivit artikeln och ifrågasatt om de skriver vad för geggamojja som helst utan att ta reda på fakta? Jag bad henne om ett svarsmail på mina åsikter men gissa om hon svarat? Nej det är ju självklart obekvämt att bli ifrågasatt i sin yrkesroll men jag måste sätta ner foten för människan i artikeln är ju bekant för mig och jag vet hur den slipstenen dras. Eftersom tidningen är indragen och hon gärna skyltar nu och för den delen även den 16/6 2010,när hon sa att hon inte hade pengar till mat,innebär bara att hon 2 gånger i sitt liv fått ett nej,ett vänta, ett avslag. Stackaren,har hon vid 64 års ålder fått ett mothugg och inte kunnat manipulera sig fram till yttersta udden och tagit sin plats? Jag tycker då inte ett dugg synd om henne och det har säkert framgått. Nä,låt henne vänta och hjälp nu istället barn och andra medborgare som verkligen behöver hjälp. Att hon har en arm som domnar kan inte vara hela världen när hon genom livet tusentals gånger verkligen inte brytt sig om hon kunnat sitta,gå,eller tala. Skönt,nu är det solig fredag och jag har ledig helg framför mig. Ska bli brun,äta och dricka gott och umgås med mina nära och kära. Tack gode Gud att du gav mig ett hjärta som efter alla år förvisso har en del rum hårda som betong,men som fortfarande livligt och kärleksfullt bultar för de som förtjänar det. Med kärlek till Marcus,Linnéa,Oscar,Hugo och Ellie..