Jag som flyttade runt som en flyttfågel när jag var liten,är en inbiten Sölvesborgare i mitt hjärta,trots allt. När jag föddes bodde jag med mina föräldrar just i Sölvesborg. Flyttade med de till Hällevik när jag var 6 år och fick då samtidigt börja första klass. Dåtidens lekskola för 6-åringar låg i Hörvik och mina föräldrar tyckte det var onödigt att jag skulle ha ett år där,då jag varit läs,och skrivkunnig sen 5 års ålder. Och där startade sen flyttkarusellen. Gick första klass i Hällevik. Skilsmässa mellan föräldrarna gjorde att jag flyttade med mamma till Sbg igen. Andra klass gick jag i Falkvik. Strul mellan oansvariga vuxna(föräldrar) gjorde att jag fick flytta till pappa i tredje klass. Nu i Hässleholm. Fjärde klass innebar ny skola i Hässleholms kommun men nu hade strulet fortsatt så pass,så jag fick flytta tillbaka till Sbg. Inte till min mamma dock utan till släktingar,och 5e klass började i Möllebacksskolan i Sölvesborg. Vid jul blev det då bestämt att jag skulle flytta till en helt okänd familj,och vårterminen i femte klass,började jag i Mörrums skola. Familjen var trygg och det är de vuxna förebilderna där som lyckades se och ta sig an en 10årig tjej, och stöttade henne i hennes strävan efter så "normalt"liv som möjligt. Det blev ny skola i Mörrum vid högstadiets start men jag hade nu iaf gått i samma klass i 2,5 år! Blodsbandet i Sbg hade minimerat strulet avsevärt och i 8an gick mitt lilla flyttlass åter tillbaka till Sbg. Det är ju en strävan att föräldrar tar ansvar och tar hand om sina barn väl. Ny klass alltså på Bokelundsskolan i 8an,men många kompisar sen tidiga skolår fanns ju där. Tyvärr höll det inte som det var tänkt. Vuxenstrul och ny flytt till Mörrum när gymnasiet precis startat. Jag fick en termin på mig att fundera på vad jag ville göra och valde vårdlinjen och ett yrke jag aldrig ångrat. Kärleken tog mig sen som 17 åring tillbaka till Sbg och sen dess har jag stannat i den här kommunen och jag tror verkligen det kommer förbli så. Jag känner mig trygg i staden. Här är underbar natur och jag känner mig hemma,var jag än befinner mig. Skogen,stranden eller i staden.
Igår gick jag en promenad och tog en bild som verkligen visar min känsla här. Tycker vi har det vackert och att ha det såhär ett stenkast hemifrån är nästan för bra för att vara sant..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar