Lilla barn

Idag var det tvära kast mellan hopp och förtvivlan. Hade läkarbesök inbokat,efter jag först skjutsat Hugo till dagis,och sen Oscar till sin skolavslutning. Har aldrig missat en skolavslutniong,men idag fick det bli så,tyvärr.
Hos dr,fick jag först veta att livmodertappen var oförändrad,och det var högsta vinsten det. Sen eftersom sf måttet inte visat nån ökning alls,och det faktum att lilla livet inte alls varit aktiv på ett par dygn sånär som några futtiga försök till buffar,så blev det ett besök på förlossningen i Karlskrona,igen. Fick en tid där på em,och det blev ett par timmar med förtvivlad gråt,här hemma,för varför måste det hela tiden finnas något att oroa sig för? Många tankar startade igång,och då måste jag hantera det på mitt vis. Gråta,sen samla mig igen,och sen sortera om jag är ledsen eller arg.. Ibland går det hand i hand,och idag var det nog så. Men jag körde själv till K-krona,när det var dags,trots att jag hade flera möjligheter till att ha sällskap med mig,men jag visste ju,att jag kunde ringa efter sambo,eller goda vänner eller svärmor,om det så hade behövts. Jag hann samla mig och fundera på vad jag skulle fråga om,om det visade sig vara krångligt att förstå. I vilket fall,så blev det lång väntan där,och sd satte igång,som väntat eftersom jag var orolig,men för att göra historien kort,så gick allt bara bra! Bebisen visade sig må väl,och vara i fas,i både vikt och storlek,och den får vad den behöver genom navelsträngen,så i kväll är det skönt att åter vara hemma,med familjen..