Fredag 19 aug

Det blir så långt mellan inläggen nu och till viss del beror det på att det är krångel att lägga upp inläggen och det gör det lite mer omständigt att blogga.
Men mitt i vardagen nu,så rullar allt på i ganska högt tempo,trots "mammaledighet". Jag har lyckats jobba i fatt på firman nu,riktigt bra faktiskt. Klappar mig lite på axeln för det behövs lite uppmuntran då och då. Hugo är på sitt älskade Kanehall 15 timmar i veckan och ja,Oscar startade upp på gymnasiet igår. Linnea ska ta några kurser på Furulund i höst så hon har väl också tillvaron planerad.
I morgon ska vi ha barnkalas här och efer det ska M och jag på bröllop. Jag har varit ute i sista sekunden med kläder. Som vanligt. Men tror att allt är under kontroll nu och det ska bli fantastiskt att få dela denna dagen med brudparet. Känner mig hedrad och stolt att vara inbjuden. Blev rörd bara av inbjudningskortet så i morgon måste näsdukarna med.
Men fredagen drogs i botten då det idag kom ett samtal om modern som nu tydligen återigen uppger mig som närmsta anhörig. Det var en dr som ringde och drog hennes krämpor och jag hann inte avbryta,men till slut frågade jag varför han ringde mig? Jo,hon svarar inte på sin telefon.. suck.
Jag förklarade återigen att jag inte står henne nära över huvudtaget och jag är inte intresserad av att höra om all skit därifrån. Jag har ju förklarat detta åtskilliga gånger och nog måste det stå i all hennes journal som går via datorer och nät 2011!? I rutan för anhörig ska inte mitt namn stå. Och inte mitt telefon nummer. Jag har sagt ifrån trevligt,vänligt men bestämt och gången innan denna i en obehaglig nästan hotfull ton för att de ska fatta. Jag blir så jävla trött. Trött på att aldrig någonsin bli fri från detta. Förknippas med en människa som man känner sån fruktan och sånt hat inför. Jag försöker på alla sätt att ha ett eget liv,men det går ju inte! Då och då blir det något samtal som handlar om HENNE,eller om något som HON gjort. Eller är det någon som sett henne och så kommer det en fråga till mig om henne.
Idag skulle jag lätt kunna sätta mig i en egen vrå långt ifrån allt o alla. Men inte heller det funkar. Familjen behöver mig och jag har aldrig svikit dem för mitt eget ego. Jag tar mig igenom det. Jag har skrivit av mig med en mugg kaffe bredvid.
Det måste gå..