Jag vet inte varför men på sistone så tar känslorna tag i mig som en översköljande våg så snart något glatt,sorgligt eller annat händer. Om jag ska försöka mig på en analys så har det nog blivit så sen samtalet i telefon med min fostermor. Då var det som om det gick hål på ballongen,bara lite men så att luften sakta gick ur mig,minut för minut.
I helgen var vi på bröllop och det var en känslodag fullt ut. Det var så vackert,innerligt och kärleksfullt så att var enda cell i kroppen blev berörd. Det var bara de två. Hon och han som kom tillsammans fram till vigselförättaren. Inga tärnor,inga brudnäbbar utan bara hon och han. Så fint det var. Deras dag där de gav varandra sina löften i solsken och med blicken ut över havet. Fantastiskt.
Festen var skoj med lite spex och lekar men också en oerhört jobbig stund,känslomässigt, då brudens bästa vän,tillika kvällens toastmadam gav sin gåva i form av ett bildspel. Vi som inte känner de så väl fick då veta att bruden kommit till toastmadamens pappas skolklass i 5e klass. Han var klassföreståndare där. Bruden som berättades var en liten "bråkig" dam blev tagen till sitt hjärta av klassföreståndaren som även tog henne till sin familj och där hade vänskapen knutit de starkaste band. Tyvärr fanns han inte bland de i livet längre och när bildspelet startades upp med en första bild på honom som länken som bundit de samman bröt jag ihop inombords. Det finns människor därute som finns för andra,som bryr sig och som ger av sig själva och detta för små och stora. All respekt från mig till de,och samtidigt som bildspelet fortgick,rann mina tårar och det var fint och hemskt inuti mig på samma gång. Men en otrolig dag fick vi vara med på och jag är så glad att vi fick dela den med dem.
Igår fick Ellie sin vaccinationsspruta och den gav under eftermiddagen ett rejält ledset flickebarn. Det fick bli alvedon och en bärande famn sen somnade hon vid 20 tiden. Allt annat här var väl som vanligt sånär som på att jag hade en hemsk huvudvärk och en seghet i kroppen som inte ska finnas där. Nu på morgonkvisten har jag fortfarande huvudvärk så det lär väl bli en dag till. Ipren i jämn intervall,även i natt har inte hjälpt ett dugg. Blir marigt att ta pappersarbetet idag men det måste göras. Ömka får jag göra när jag är klar.
Må så gott mina läsare så hörs vi..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åhh fina Janina. En varm och go kram till dig! =))
SvaraRadera