Det sinnet

Det sjätte sinnet är synnerligen aktiverat nu och nu får man passa sig lite vad man tänker och hur intensivt man känner på sig något.
Detta var något jag hade både bekymmer av men också nytta av under uppväxten. Det var otaliga gånger jag blev "sjuk" i skolan,dvs fick magont och kände av oron i mage och huvud. Och det slog verkligen aldrig fel. Det hade varit en bra morgon med nykter förälder som var precis som vanligt,men när skoldagen var slut så var det inte lika bra längre. Det fanns olika scenarier hur mottagandet såg ut där hemma. Ibland låg säkerhetskedjan på så man kom inte in. Trots bank på dörren,rop igenom lilla springan eller ett frenetiskt flärpande med brevinkastet. Jag visste ju att hon låg därinne,men hur? Totalt väck eller elakt beräknande med ett hånflin över att hon hade makten i sin hand att oroa och såra mig. Då fick det bli en sväng på cykeln bort till bästisen som hade en mamma som alltid hade dörren öppen för mig. Sen fick man prova några gånger under em tills hon till slut hängt av kedjan och man kunde komma in.
Ibland mötte ens blick en mycket sned och felparkerad bil när man kom till hemområdet. Då fick man rädslan att nån hade sett henne,eller ännu värre,råkat ut för hennes framfart,men vad jag vet så klarade sig folk ifrån att bli påkörda.
Detta kan skrivas om till leda och om hur mycket som helst men det är mitt sjätte sinne som är poängen här. Jag kände så starkt på mig att något hänt och vid "koll" så stämde det så gott som till 100%.
Jag har saknat det här under de sista åren för det kan hjälpa mig många gånger. Rösten som ekar eller känslan som bara greppar tag så man blir tvungen att stanna upp och känna efter vad som är på gång.
I jobbet i natt hände det.
Vi pratade på kvällskvisten om att vårt nya system att skriva avvikelser i,måste uppdateras och alla vi måste gör en riktig eller påhittad avvikelse bara för att ha gjort det,så att säga. Ett mail från chefen gav oss ett sista datum för detta att göras. En avvikelse kan tex vara när vi hittar någon som fallit omkull. Jag säger,att jag inte gjort någon än men att jag behöver inte hitta på,jag kommer att få skriva en riktig och det är väldigt snart. Kl är då 21.25 ca och 21.30 ringer vår larmtelefon och det var jag som skötte luren och papperna i natt. Rösten i andra ändan säger att x.xxxxx larmar,och hon har ramlat..
Ja,vad säger man. Det var snabba puckar men redan i det läget fick jag en ny hint om att jag skulle få mer av den varan och kl 01.30 fick vi ett larm till om en man denna gången. Han hade också ramlat. Så jag kommer absolut att ha gjort och övat på avvikelser inom nya systemet innan utsatt datum.
Jag hade även en tanke på mina fosterföräldrar förra veckan,och de fyllde år bägge två med en dags mellanrum. Jag ringde de i fredags men fick beskedet att deras fasta telefon ej var aktiv längre och där fanns tyvärr ingen hänvisning och på hitta.se fanns inget annat nr på deras namn. Nåja,jag kände och hoppades att kära Irene skulle höra av sig,och idag när jag vaknade har jag ett missat samtal och ett meddelande på tel svararen. Och det var hon. Nu har jag ringt henne och sparat hennes mobilnr så nu blir det inga bekymmer kring detta.
Jag har också i samband med detta som smugit sig på ett tag,börjat reda ut begrepp som måste finnas som ett facit när en dag kommer. Känslan av att det kommer hända något som gör att jag förs "närmre" modern. En olycka eller sjukdomstillstånd eller bortgång. Har haft känslan ett par månader och sinnet kryper runt detta som katten kring het gröt. En av hennes vänner dog för ett litet tag sen och häromdagen stöp en annan framför näsan nästan,på Marcus i stan. Den som inte tror på sånt här eller själv känt av förnimmelser tycker jag är löjlig säkert,men allt talar sitt tydliga språk.
Kan man av särskilda själ,kalla det personliga själ,"slippa" gå till en vårdtagare,utan att det kallas arbetsvägran?
Svaret är ja. Jag har haft samtal med chefen kring detta och det finns synnerliga själ och jag kan andas ut.
Men jag måste ta reda på en annan sak och det är vad man har för skyldigheter inför anhörigs bortgång. Med anhörig menas i detta fall enbart blodsband utan någon som helst samhörighet. Jag vet vad jag själv tycker men jag ska göra enligt lag också.
I "normala" fall vet jag. Tog som 18-åring själv hand om allt när pappa gått bort. Vårdade honom först hemma,sen bodde jag med honom på sjukhuset i 2 veckor. Efter bortgång skulle lägenhet tömmas,nycklar till jobb och hyresvärd lämnas,begravning bokas och sen en j-a massa papper och samtal på det.
Nu är kaffet slut och jag har tömt lite från kroppens hårddisk. Känns helt ok. Det blir ett pass på gymmet snart,och sen blir det kvällsmys i soffhörnet. Första kvällen hemma efter jobbade nätter är grymt go..
Ha det gott, <3