Ny laptop

Tog ju livet av kökets laptop,en av mina bästa vänner,så nu har det införskaffats en ny. Vi känner inte varandra ännu men Oscar hjälper mig med det jag behöver få i den så denna nya ska kännas lika kär som den förra. Lite som min handväska. Så mycket onödigt,men med sånt som gör mig trygg. Jag behöver ord och bilder. Nyheter,väderprognoser,tidtabeller,telefonnummer,mail,blogg,musik. Jag behöver mina foton för ögat då och då och jag kan inte riktigt specifera det bättre. Jag har ju mycket av min kontakt med omvärlden där också,det skäms jag inte ett dugg för. Visst skulle man ha mera kontakter öga mot öga men livet säger just nu att det inte hinns med och för att ändå äta kakan och behålla den så har jag den här. Jag som har människor runt mig mest hela tiden,antingen familjen eller för all del i jobbet behöver denna tiden som jag har just nu. Att bara vara. Jag har sovit efter nattens jobb och nu har jag kaffet bredvid mig och familjens djur ligger bredvid och slappar. Guld på denna jord med lugn och ro. Inget tjafs,bråk eller sura miner. Älskar djuren och de behöver vara en del av mitt liv. Aldrig surar de mot mig,även om jag har en dålig dag. Aldrig ignorerar de om man tilltalar de eller ger de en klapp.. Visst drar Boss iväg och stänger öronen då o då,men han ger mig först en blick åtminstone och sen lufsar han iväg. Jag hämtar och tankar kärlek där och det ger lugn i själen.
Vi står inför en stor förändring på jobbet där vi från den 1e december ska arbeta enligt tvättstugeschema. Ett beprövat koncept på många ställen och man har hört både positivt och negativt om det hela. Fördelen som jag ser det är att jag nu efter år av tjat på min arbetsgivare,kan gå upp i tjänst. Har en grundtjänst på 64,2 %,men har en utökning till 73%. Jag tycker mig vilja jobba heltid,och det är väl inget konstigt med det? Folk har väl arbetat heltid i alla sina dar förutom vi kvinnor i vården. Det är för ynkligt att man jobbat i 22 år hos samme arbetsgivare och man kan inte ens bestämma själv hur mycket man vill jobba? Kommunen har i tidningen slagit sig för bröstet att alla ska själv få välja tjänstgöringsgrad men snacka om en kvarn som maler långsamt! Men nu är det alltså på gång och jag är en av två schemaansvariga i detta projektet. Tror jag fick frågan bara för att jag är intresserad av grejen för självklart är det lättare att ha en medarbetare i medvind vid införandet av nya rutiner. Jag har önskat jobba 90% för det är ju ändå ständig natt och det kommer nog att bli bra. Viktigt för självkänslan och kommande pension(!) att jobba på medans man kan. Jag har också farhågor kring detta nya men ser det som en kick i livet,något nytt.
Angående min hälsa och mitt projekt kring välmående går fortfarande bra tycker jag. Jag kör mitt LCHF och det känns bra för mig och jag har besökt gymmet ett par gånger nu istället för att lunka i skogen. Har gett mig på löpbandet och efter ett snack med en högt respekterad person,har jag fått så fina råd och tips på hur jag ska nå mitt mål. Så lite pepp som ger mig så mycket! Tacksam för det!



Finaste ömhetsbeviset fick jag i min logg på fb igår kväll på väg till jobbet,och tårarna kom.. När jag som bäst behövde,fick jag. Tack fina Oscar <3

"Det blir tyvärr sagt alldeles för sällan men jag älskar dig min kära mamma. ♥"