Stilla ro

Jag sitter hos Ellie,det är dags för henne att sova. Hon har fått in sin nya säng på rummet idag,en sk växasäng. Hon ligger nöjt där med sin napp i munnen och några gosedjur,hennes mysar eller som hon själv säger "fysar". Inte lätt med uttal alltid. Jag sitter en en hyfsat skön fåtölj,Ikea klassiker, och det är skönt med en stund av stilla ro och frid. Ellie ligger tyst och gosar med sina älsklingar och om några minuter kan jag säga att jag ska bara gå på toa,kommer snart och så somnar det lilla flickebarnet på egen hand. Vi förstörde hennes lätta nattningsritual i somras när vi bodde i husvagnen. Ibland somnade hon i sin vagn,ibland la vi henne bredvid oss så nu övar vi upp den bästa av nattningar. Den som barnet fixar själv efter ett godnatt och puss o kram från
mammi o pappi. Man säger natti till ett barn som ligger i egen säng och som somnar där på egen hand,trygg i sig själv.
Trygg är väl inte det jag känt mig de sista två dagarna för detta med jobbet äter hål i min hjärna nu. Jag ska ju inte måla fan på väggen än,men det finns detaljer i hela grejen som jag inte bör offentliggöra och det är små krokben som ställer till det. Minst sagt. Jag kommer att ha ett flertal arbetspass på annan plats i kommunen och de kommer jag inte veta om i förväg. Varsel med ett par dagar i bästa fall. Varsel samma dag som jag ska jobba natten,i värsta fall. Det kommer att ske 4-5 ggr per 6 veckorsschema. Det jag vill ha sagt är att när man tror att man äntligen kommit en bit framåt,läs höjd sysselsättningsgrad,så blir det en ganska omöjlig sak att leva med. Borde man inte ha det något tryggare när man haft anställning hos samme arbetsgivare i 23 år? Det som ställer till det är att så många i arbetslaget nu vill höja sina tjänster så arbetspassen räcker inte till. Alla har samma rätt att ändra sin procent och jag missunnar ingen det,men jag står mig själv närmast. Min tanke i mitt liv,jo,så är det. Jag och två arbetskamrater till är de som vill höja mest. Det är också vi som alltid ställt upp även vid akuta grejer och det bör vi ju göra eftersom vi tjatat länge om att vi vill jobba mer. Men det är då också vi som måste ta pass ute på andra platser i kommunen,lite här och var,när det behövs för att nå vår procent. Jag undrar när det ska bli nerförbacke och lite ordentlig cred för de som verkligen sätter arbetsmoralen högt? Lite bonus till den med minst frånvaro,lägst sjukfrånvaro,högst närvaro vid möte,utbildningar mm. Vissa kan flyta ovanpå år ut och år in,utan att någonting händer. Den som ger hundra procent får inte mer än den som knappt ger 50 procent och jag tycker inte det är fair play. Men vad hjälper det vad jag tycker.. Här i min blogg är det mina tankar i mitt liv och det är åsikter jag står för. Jag känner på allvar att jag skulle önska ett annat jobb nu,för att slippa känslan av att de gör som de vill med en. De räcker fram chokladbiten,man blir överlycklig men när man ska ta den har den smält till något odefinierbart som man inte kan ta. Kanske får man något lite på fingertopparna så man kan få känna ett litet smakprov men det är också allt..
Allt löser sig i sinom tid och om jag kommer stanna mina 25 år hos arbetsgivaren,som jag haft som mål sen jag fullgjort de 20,ja det vet ju ingen alls..