Har tittat på tv i kväll och mest lättjefulla program men 21.30 bytte vi kanal. Rosa Bandet galan gick på 3an. När vi kommer in som åskådare visas arkivbilder på en vacker kvinna och hennes familj. Familjen hade allt,de var lyckliga och de hade 3 små söner. Mitt hjärta galopperade iväg för när de visade just arkivbilder så förstod jag,innan det sas. Pojkarna hade mist sin mamma och mannen sin livskamrat. Mina tårar bränner likt eld nu när jag ska återberätta och nog fan funderar man både en och två gånger vid sånt här,vad är det för mening i den här skitvärlden? Varför sitter pensionerade alkisar i parken år ut och år in med fysiska livet i behåll? En del av de offrade sina barn redan tidigt,men livet,det får de behålla. Fina människor,goda på jorden och med ofantligt stor kärlek till de sina,rycks bort och lämnar älskade små och stora kvar,med en livslång sorg i hjärtat.
Här har jag en uppfattning som inget kan ändra åt mig och ingen kan tyvärr ändra det orättvisa som sker.
Jag lägger mig med tårar i ögonen och undrar över små ledsna barn som fått somna utan älskad förälder ikväll..
❤️❤️❤️
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar