Jag har inte skrivit på länge. Jag har inte mycket energi över och energin jag har fått av att faktiskt skriva av mig,har inte motiverat mig nog.
Det är slutet av november och hösten har slagit klorna i mig. Kraften till träning och måbratid är minimal och det stör mig. Jag vet ju hur mycket jag behöver det för att just få energi och ork och ändå så känns det som en alldeles för omöjlig uppförsbacke att ta sig upp för. Jag försöker finnas för andra och absolut finnas för barnen. Men jag har ingenstans att tanka upp mig själv,och därför sinar jag nu,undan för undan. Jag måste tanka kraft genom att orka träna,men hur gör man när man inte kommer till skott..? Jag är irriterad på mig själv,jag är besviken på mig själv. Jag har just i detta nu en halv portion sallad kvar att äta. Barnen får farmormys i stort mått och jag samlar ihop mig för att köra till gymmet. Blir nästan tårögd av tanken på min uselhet just nu. Noll självkänsla och noll självförtroende. Vad fan har hänt?! Jag ska äta upp och piska iväg mig till ett pass. Jag ska slita mig svettig och sen klappa mig själv på axeln,att jag verkligen gjorde det! Jag vet känslan av "jag kan" och ändå känns det närmare att bara lägga sig på soffan under filten. Jag ska. Tanke-Handling-Konsekvens! Kom igen nu,Janina! Bara du som kan lösa detta-gör det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar