Och där,nyvaken efter många långa jobbnätter,fick jag en sån enorm bekräftelse på min person,så tårarna kom. Det är inte mycket som behövs tydligen för att trycka på den känsliga knappen så jag tar till lipen,och tydligen gråter jag lättare glädjetårar än andra ledsamma tårar. Stort tack snälla Camilla iaf för sån boost för min självkänsla! Och tack Deborah såklart. Och Mira, som också lagt en fin kommentar men det kom inte med här på bilden.
Nu är det en stund med kaffet,sen hämta mina små gullungar och det kommer bli lovely! Förmodligen en hel del syskongnabb och sura trotsminer men vad gör de? Vi har ju varandra och det är viktigast av allt!
Idag skulle jag vilja krama hela världen. Och i min tanke i mitt liv,gör jag det också..
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar