Dagen efter

Måndag morgon och kaffe och dator. Lite dagen efter känsla då utan att vara bakis så klart. Igår kalasade vi för Hugo hela dagen lång. Först ett barnkalas kl 11 med ett härligt gäng grabbar,sen hade vi släkt och vänner på eftermiddagen och vi mumsade på laxsallad och sen toppade vi med hallontårta. Han fick såå fina presenter och var så nöjd med dagen! Och som grädde på moset fick han åka brandbil igår kväll med grannen-vilken fullkomlig avslutning på en redan perfekt dag! Och vi var med nöjda. Och framförallt jag kanske,som faktiskt tog mig igenom dagen. Men aj vad ont jag hade sen. Fötterna var som telefonstolpar,och de ömmade som blodfyllda bölder och mittpartiet på kroppen är inte mycket att orda om. Kan säga att vänsterbenet knappt bar mig,så när kl var 21.30 haltade jag in i sängen. Är bättre nu efter en natt liggande men med många pauser på toa. Närmare bestämt 2 kg lättare på vågen kl 8 mot igår kväll så lite vätska har lämnat min kropp iaf. Fötterna är tillbaka som storlek 38.
Tyvärr så är inte käre sambon bättre idag. Efter 5 dagars penicillin så är det inte alls ok. Inte ens lite bättre. Dr har ringt nu,och idag blir det en vända till sjukhuset i stället,till kirurgen. Vi vet inte än vad de ska göra eller kunna hjälpa honom med,men jag ber innerligt till en högre makt att det finns nåt. Jag börjar oroa mig för kommande förlossning-jag behöver ju honom! Och han vill ju finnas där för mig och för vår lille minsting.. Vi ställer hoppet till en bra behandling vad det än må vara så att det blir en lösning på det här.

Våra ungdomar i huset har näst intill jobbat klart för sommaren,och de kan behöva några slappedagar innan skolan drar igång igen. De har verkligen varit duktiga och de har tyckt det har varit roligt med vem gillar inte att ha pengar på fickan som man själv tjänat ihop. Älskade Linnéa och Oscar-Jag är stolt och mallig och glad att just ni är ni och att ni är mina ungar!
Puss o kram,nu blir det frukost..