Lämnade Hugo på dagis kl 9 sen direkt till Netto för att inhandla ett stödförband till ryggen. Tänkte det kan vara bra efter att bebben lämnat min kropp,och mittpartiet är lite sargat. Till min förvåning kommer det fram en man i affären och ler,tittar på min mage och säger,- Förlåt att jag är frågvis,men när är det dags? Jag svarar att det är ca 3 veckor,och han ler ännu större,och utbrister,- Fantastiskt! Jag blir glad när jag ser dig,och jag kommer att titta i din barnvagn sen,om jag får..
Jag tycker själv gravida kvinnor är fantastiskt,det är ett mirakel,men när man själv är mitt upp i det med den tyngden,och besvär som följer med,förstår man inte att man ändå kan utstråla nåt som kan göra andra människor glada!?
Jag tar detta positiva med mig i min tanke och mitt liv idag och gläds åt mig själv,jag också:)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar