Hemfärd

Igår fick så äntligen Hugo komma hem. Han hade piggnat till,och dr konstaterade en riktig virus bomb som slagit ut honom så snabbt och hårt i söndags. Allt väl så långt. Farmor skulle hämta hem oss kl 12.30,och vi skulle äta lite lunch på avdelningen innan dess. Då slog en ny blixt ner från himlen,och den var menad till mig. Jag hade huvudvärk sen natten,men den accepterade jag rakt av eftersom jag tolkade det som att nu släpper spänningen för lille Hugo,vi ska ju få komma hem. Men när jag ska ta mat till oss blir jag fullständigt påverkad av skakningar som om jag frossade,men i stället blev jag alldeles svettig och fick hjärtklappning. Sa till mig själv att skärpa mig och lugna mig och ta mat och äta sansat så lägger det här sig. Det är bara spänningarna som släpper. Men när det en halvtimme senare var dags att åka hem kände jag att jag nog för säkerhets skull,skulle be en ssk att kolla mitt bltr. Jodå,förhöjt. Den glada hemfärden blev till att vinka och pussa Hugo hejdå,och sen blev jag tilldelad en säng på förlossningen för obs till idag.
Trycket har gått ner nu på morgonen,och jag har varit uppe och duschat,hämtat en mugg kaffe,och satt mig i sängen för lite nyheter och uppdatering här. Mycket som far i huvudet,men förmodligen är det så att min kropp har tryckt på stopp knappen nu bara. Det har varit lite föör mycket på sistone,bekymmer och anspänning och kanske är det kroppens eget sätt att sätta punkt. Jag har fortfarande ont i huvudet men nu kan jag bara vänta in dr och ronden och höra avd de säger.
Återkommer med det..
Ha en bra dag,nära som kära,kramis