Bara en utdragen suck

Julen närmar sig,igen. Tiden går förbaskat fort. Året som gått har mer eller mindre dokumenterats här i bloggen,även om det finns en hel del som bara får sin plats i mitt hjärta. Allt varken går,kan eller bör skrivas här även om det för min egen del hade varit så skönt att få lasta av hjärterummet. Det är mycket man bär runt på som ligger där och ömsom skaver,ömsom river och ibland river det hål. Då blöder hjärtat och ögonen får lätta på trycket genom sina tårar. Det händer inte så ofta som det känns att det borde.. Det hade varit lättare att hantera om trycket kunde släppas på,då och då.
Tiden som närmar sig gör det ju inte lättare och det kommer att bli jul oavsett. Men alla måsten görs för de minas skull och helst skulle jag ligga i mitt ide och inte behöva vara med. En tid så fylld av ledsamheter och minnen som poppar upp likt nålstick och det gör förbannat ont på ren svenska,men jag tar mig igenom det. Och jag gör det för de andras skull,inte min. Visst gläds jag när barnen gläds,men med ryggsäcken på ryggen så vet jag att detta är en av de värsta tiderna på året,för en del barn. Idyllen som skyltas med både här och där,i tidningar,reklam och på tv och i affärer är ett hånskratt rakt upp i ansiktet på de som inte har någon möjlighet att få ens en udd av den.
Jag fick iväg lite leksaker till ett barnhem i Polen,och där kände jag att jag kunde göra något för någon annan. Jag vet att jag inte kan rädda världen,men kan jag ge någon av min hand och någon vill ta den,så känns det lite bra iallafall.
Oscar hjälpte mig att ta fram lådorna från vinden och det ser ut som om allt är som det ska. Ljusstakar,stjärnor och diverse pynt ligger där och är ganska oskyldigt. Men jag kallar det inombords för "skiten" som ska upp,och säger det även högt ibland. Inte så barnen hör men Marcus har hört det många gånger och han får ta att jag behöver få ur mig frustrationen kring spektaklet.
Jag har börjat förbereda mig på att byta ut fönsterlamporna mot adventsstakar men behöver kaffet och skrivstunden först. Tiden räcker inte till att sätta upp det här på söndag då det är första advent,för vi är inte hemma så jag måste göra detta i förtid med. Suck på det med! Jag får ta i och bita ihop eller gråta en skvätt när jag nu ska starta upp projektet. Ingen är hemma mer än jag så kanske lika bra att lätta på trycket när ingen varken ser eller hör.. Undrar om det är många mer med mig som bara vill gråta när en av årets "finaste" helger närmar sig..?