Tack för det!

Fredag idag. Sovit bra efter 3e jobbnatten men nu är det som alltid,kaffe och datorn och en slapp onepiece på kroppen. Jag har haft en riktig kick inombords sen jag körde 60 minuters passet igår. Trött,javisst,men jag triggade igång måbrahormonerna och självförtroendet och självkänslan tog sin tydliga plats i mitt medvetande. Jag kan! Jag drog igång tanken på att träna och motionera på riktigt i somras och jag har både kört på och ökat efter min egen förmåga och det känns så jäkla bra,måste jag säga. Jag känner mig friskare i kroppen och det känns som att vi håller på att bli vänner faktiskt. Min kropp har burit fram fyra barn och de två sista med mycken möda och ännu större besvär och det ser jag som min viktigaste uppgift jag haft i livet. Men. Nu ska jag leva med den här kroppen i många år om jag får välja och då måste jag underhålla och lägga ner det här jobbet. Jag har sen Rosabandetgalan undersökt de små en enda gång. Jag är en sån person som är livrädd att drabbas och här får jag en struts beteende. Jag stoppar huvudet i sanden. Att min pappa dog 42 år gammal i cancer,och att min mormor dog strax över 50 år i cancer,gör att man kan få en ångesttanke kring denna fruktansvärda sjukdom. Forskningen har gått framåt men fortfarande är ju inte gåtan löst och jag känner en fruktan som är oerhörd! Mitt beslut att bli blodgivare är ett steg i riktningen om att hålla mig frisk och skulle jag inte vara det,ja då kollas mitt blod i alla fall var tredje,fjärde månad. Det gynnar andra att jag är blodgivare,men det är också mycket bra livförsäkring för mig själv.
Nåväl.
 Det var också time för vägning idag och jag tackar allra ödmjukast för siffrorna. De gick min väg och jag vet att de sitter som berget,men tro och kamp kan försätta berg och idag såg jag att ytterligare en sten lämnat det massiva. Tack för det!
Fredag och lördag är lediga dagar för mig så ikväll blir det äkta fredagsmys med god mat,vin,tända ljus,sprakande brasa och familjemys. I morgon är vi bortbjudna på middag till ett par jag kan säga,att jag knappt känner alls. Marcus känner de genom firman och jag får knyta nya kontakter. Det ska bli mycket trevligt!
NU är kaffet urdrucket och jag ska gå ett varv med dammsugaren och fixa lite halvhjärtad städning. Så pass mycket städat ska det bli så man kan koppla av under kvällen,sen kan jag ta ett litet ryck i morgon fm istället.
Jag ska köra igång spotify och lyssna på min gamla hjärtesorgsballad,One more try med Timmy T. Hittade den efter många herrans år med hjälp av Flashback,och ett sökande bland 80,och 90-tals ballader.
Visst är det väl inte bara jag som fortfarande efter så många år kan få rysningar till sina ungdoms låtar? Hoppas inte det,för jag bör ju vara gammal nog att leva i nuet och inte där,back in the days. Finns ett bra citat kring detta och jag avslutar nog med det idag. Trevlig helg och kram på dig!
"Titta inte bakåt,det är inte dit du är på väg"