Begravningen var väldigt fin och stämningsfull,men det sliter itu hjärtat likt en inre explosion. Hur många tårar kan man egentligen gråta? Jag fick den godaste av kramar både av fd svärmor och min lilla L,och jag önskar de och såklart hela familjen en möjlighet till vila i tanken att ingen smärta nu mer plågar. Prästen sa så fint igår;
"Vila er i tanken att allt är bra nu"
Det är något jag ska försöka lära mig när allt är tungt,trist och jobbigt. Efter begravningen var jag rastlös och trött på samma gång så jag åkte till vårt fina Sandviken och havet. Jag gick där på stranden och jag var alldeles själv och bara andades in havsluften. Så underbart fint! Det stärker att försöka vila i tanken,även om tårarna forfarande bränner bakom ögonlocken när jag nuddar tanken.
Tog ett par bilder där och de kunde inte bättre illustrera min känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar