Men en viktig grej jag lagt mycket tankar på kring mitt mående är hur jag ger från mitt hjärta och hur jag fyller på det. Det måste vara balans. Ibland svämmar det över och jag kan ge hur mycket som helst men jag behöver också påfyllning. Såklart. Det gör ju alla. Jag gör en form av inventering nu i mina hjärterum. Det rymmer många och mycket men en del rum ligger lite lågt i nivå. Det är där jag ger och ger och det fylls på alldeles för lite,för sällan och faktiskt,inte alls ibland. Trots den tomhet jag känner då och då,så har ändå hjärtat en förmåga att läka sig själv,annars skulle man förtvina. Det är bara tiden som kan fylla på rummen om igen,om inte balansen ge och ta,fungerar.
Vissa av mina rum har jag plomberat och tillåter inte att något därifrån ges längre. Något jag tagit beslut om och lärt mig med åren. De kommer aldrig fyllas på av de som fått och till slut tas beslut att nu räcker det. Det är skönt när man bestämt sig. Då kan man stänga hjärterummet och låsa det och inte vackla hit och dit och tveka. Tvivel och tvekan tar min energi och beslut hjälper mig stå stadigt på jorden.
Ikväll tog jag en titt i själens spegel innan jag tvättade av sminket. Det är sannerligen inte skrattrynkor allt som ramar in mina ögon men det är livet,och det har jag också i min hand. Något jag själv måste ta ansvar för. Och det gör jag efter bästa förmåga.
Var lite djupa formuleringar,men det är min tanke i mitt liv. Precis som den här bloggen heter..
På återseende..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar