Dagen är kommen.

När jag bestämde mig för att förändra mitt liv i form av kost och motion,döpte jag hela grejen till Hälsoprojektet. Det är 15 månader sen. Jag hade tydliga mål i huvudet och Gud ska veta att jag slitit den här tiden. Jag har haft berg och dalar,och jag har nått konkreta framgångar.

Jag bestämde mig för exakt ett år sedan att jag skulle delta i Tjejmilen 2013. Jag var och är så grymt imponerad av de som har förmågan och kontrollen över sin kropp och att de har den i sån form att de tar sig runt 1 mil! De som springer hela är ju helt outstanding men ändå,de som varvar gång/joggning-det är grymt imponerande för mig. Jag anmälde mig tillsammans med några vänner och idag beger vi oss mot Stockholm. Årets Tjejmil går av stapeln i morgon. 

Jag har inte alls nått målen jag satte för mig själv. Jag har kämpat hårt men ändå inte nåt dit. Diverse käppar i hjulet och jag har absolut konstaterat att löpning inte är den sortens träning som ger mig de största kickarna och euforin. Men jag har anmält mig och jag ska igenom en mil i Stockholm oavsett tid,och oavsett jag kan springa eller ej. Gå kan jag,och om benhinnorna och hälsenorna bara vill samarbeta lite så går det bra. Veckans förkylning tog också ner mig en aning men jag är på g igen.För en månad sen strejkade mina underben fullständigt och jag fick vila de och köra roddträning för att hålla konditionen uppe. 

Jag har haft en enorm hjälp,ett enormt stöd och uppmuntran från läromästaren,som jag kallar honom. Jag tog hjälp av PT Ola strax innan nyåret och körde mitt första pass med honom juldagens morgon 2012. Det var sannerligen ingen rolig historia men passen som följde har varit hårda,svettiga men med en stor portion humor och inte minst jävlaranamma. 

Jag har som sagt inte nått min egen målvikt och jag kommer inte kunna genomföra milen på tiden jag satt som mål,men just nu känner jag ingen besvikelse över det. Min seger för mig själv är att jag inte gett upp,som så många många gånger förut. Man har bestämt sig för att gå ner flera kg,men gett upp efter några veckor. Jag är nöjd över vad jag åstadkommit hittills och jag kommer fortsätta mitt Hälsoprojekt även nästa vecka. Och nästa. Och nästa. Samtidigt här och nu,vill jag tacka för all uppmuntran och pepp från nära och kära men även från de jag inte alls känner. Jag har bloggat,berättat och blottat mig och det har hjälpt mig att hålla i den röda tråden och det har hjälpt mig upp på banan när jag ibland kasat av och hamnat i vägrenen. 

Nu en sista mugg kaffe,väskan är packad och jag lämnar min lilla stad för ett par dagar. 

På återhörande..

KRAM