Nu tar det tag i en

Idag greppar hösten tag i mig. Det blåser,regnar och är bara grått. Klockan är inte mer än 9 och ändå är jag trött. Seg och trött. Hade solen stuckit fram hade det känts lättare för jag påverkas av det här,så det blir ännu svårare komma igång,när man helst av allt bara vill sova. Men idag ska jag sy gardiner till Hugos rum och jag ska fixa med tvätten. Måste måste. Ska hålla mig hemma idag,trots att det är trevligt att gå till församlingshemmet på tisdagar. Behöver en dag i hemmet med bara Ellie att ta hänsyn till. Och dagarna brukar hon samarbeta med mig och äta och sova. Men kvällarna och nätterna så knorrar hon och snörvlar. Så jag hoppas kunna bocka av på min "måstelista" i kväll,och känna mig nöjd med dagen.
Annars har de senaste dagarna kretsat kring mat och motion tycker jag. Vi kämpar,var och en med sitt,Marcus och jag,och åtminstone en av oss tappar kilo. Det är ju förståeligt,men det är ingen avundsvärd sits han har,men han kämpar på bra. Han kan ju om ett tag äta lite mer "som han vill" och slippa denna begränsade purékost. Jag kan ju äta mycket gott och nyttigt som jag gillar men vill ju ändå helst äta ett choklad om dagen,minst. Varför är det så j-a svårt? Hugo plockade fram foto häromdagen och när jag såg mig själv,innan jag blev gravid med Hugo förstod jag att det är ett hårt år jag har framför mig,men det SKA gå. Hade man bara haft tålamodet att se att allt tar tid så hade det förenklat. Men man vill ju se ett omedelbart resultat. Det finns inte,det vet jag med, men det är min tanke om mitt liv som säger så. Nog om detta. Nej,jag ska skriva och motivera mig med flera och längre promenader! Jag har kommit igång med det ganska bra men det kan bli bättre. Idag när det är rusk vill jag absolut inte,men det är ju då man ska tvinga sig. Kanske tvingar jag mig när jag tvingat mig igenom tvätten. Ett liv under tukt och lydnad verkar vara dagens motto. Ingen glädje alls,då.. Jo för fan,jag ska äta mina goda hallon i kväll! Det blir moroten att jobba mot. Lucky me! Nu kör jag igång..