Jag håller på att få spelet inombords. Just nu samarbetar inte kropp och själ,och inte hjärta och hjärna. Splittrad till max. Men det är hormonellt också denna veckan,men kan ändå inte sortera bort känslan trots min medvetenhet. PRE är bokstäverna för mitt hormonella tillstånd. Det kommer lätta på söndag. Lite sent med tanke på att vi har dop på lördag och då vill jag ju gärna vara i fas,för allas skull. Nu läser även några av gästerna min blogg,men ni ska inte vara rädda för mig,ni har råkat på mig genom åren i alla livsfaserna så det kommer gå bra. Hoppas jag. Jag känner mig stressad trots att jag inte behöver men det inre är i uppror av någon okänd anledning. Eller är det bara så att smått och gott snurrar i skallen och så blir det stort kaos. Kaos som igår gav mig ont i magen. Riktigt jobbigt. Magkatarr av gammal känd sort,så jag visste direkt vad som var på g när det började bränna i buken. Att vara mammaledig betyder ganska mycket tider att passa. Och Man måste ta hänsyn till mat och sovtider och lämning och hämning mm. Idag har jag ett läkarbesök med Ellie tex. I morgon mitt eget sk 2 månader samtal. I tisdags föräldragruppen,igår möte med prästen. Inte alls betungande saker men tydligen klarar inte min hormonstinna kärringkropp detta utan att ge mig ont i magen nu. Jag får kurera mig efter morgonkaffet som är rena giftet för mina symtom men som jag måste ha för att överhuvudtaget komma igång. Mental träning nu säger mig att detta blir en bra dag,jag kommer uträtta det jag ska,utan att jaga upp mig. Kläder till barnen,sidenband till dopklänningen och en matta i Kristianstad. Avmaskninsmedel till kattungar och kattmamma. Jo,det ordnar sig. Sen belöning i kväll,hallon och grädde,och vågen några hekto ner i morgon. Kanon!
Elektrikern fixar klart utebelysningen idag,och igår var snälle Fredrik här och fixade våra ventilationsrör som skulle få varsitt lock,och Securitas var här för att serva larmet som ballade ur för några veckor sen.
Ska äta lite frukost nu,sen igång med göromålen.. Höres..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hejsan kompis, du är inte ensam om att vara stressad, känner igen det där m magont, men det sätter sig mer på mitt huvud istället...Att vara mammaled är i sig underbart, men att jobba är hur skönt som helt, jag stressar mer hemma, på jobbet kan jag ta det "lugnt", och det behövs!
SvaraRaderaJag säger det igen, jag skulle ALDRIG kunna va en hemmafru, aldrig aldrig aldrig!!! Sen är barnen dom underbaraste i hela världen, luften jag andas, men jag är TACKSAM för mitt jobb, för att samla ny energi, och på det bli en bättre och piggare mamma...
Försök ta det lugnt, jag vet att det verkar omöjligt ibland, en vän till mig sa igår:
"Idag har jag gjort nåt bra, skitit i städ, skitit i tvätt, skitit i tråkiga hemmasysslor, och bara myst med barnen"
Helt rätt, det KAN vänta, man måste bara FÖRÖKA få det att vänta...
Kram på dig och all lycka m dopet!