Min tid kommen?

Jag är stolt och nästan hög på min framgång med den gamle kröppen. Jag har gjort många försök till att träna och äta rätt för att komma någorlunda ner i vikt. Jag har inte sedan innan Hugos plats i magen, haft normalvikt att prata om. Jag är för glad i mat och smått lat att orka ta itu med det och när jag inte fått tillräckliga resultat vid mina försök,så har allt runnit ut i sanden,gång på gång. Jag är absolut inte i mål,men attans vilket gensvar kroppen nu äntligen gett mig! Jag har provat lågkaloridieter förr,läs drycker,men det har blivit 3-4 kg inte mer och sen har man skullat äta nyttigt,varit besviken på att "plågan" inte gett mer och då fallit till föga för godsakerna igen. Tröstat mig med det jag absolut skulle låta bli. Jag vet att jag inte är den ende men varför funkar man så?
Den här gången har det skett successivt sen jag började med "läraspringa" projektet. Jag har liksom både haft frossardagar och nyttiga dagar men för drygt 2 veckor sen när M och jag varit i Helsingborg på festival och ätit och druckit gott,så var jag svullen som jag var när jag var höggravid med fötter som en elefant. Fara på färde när vågen visade 4 kg upp på en vecka och all vätska i kroppen skrämde mig och jag funderade på om hjärtat eller njurarna nu skulle lämna in..
Jag skulle in och jobba en natt extra så jag ringde M och sa att nu blir det pulver och vatten i 2 dagar för vätskan måste ur. Jag märkte redan efter en dag att svullnaden i fötterna började ge med sig men efter 2 dygn vägde jag mig och då hade 3,5 kg vätska lämnat kroppen. Då bestämde jag mig att nu säger kroppen riktigt stopp och det är dags för en kraftansträngning igen och det är snabbt. En vecka passerade med kolhydratfattig kost och förra söndagen inledde jag så ren pulverkur och är fortfarande i den. Det har gått över förväntan och jag tar endast en dag i taget. Jag ska laga mat till familj,jag har bakat och hållt kalas,men jag har varit 100% trogen mig själv. Jag vet att det inte är det optimala sättet för varaktig viktminskning och att jag kommer öka 2 kg vid första måltden då vätska binds i cellerna men jag har fått en jäkla skjuts framåt. Undrar såklart varför kroppen svarat så snällt nu,men jag surfar vidare på framgången och gläds oerhört! Så sjukt härlig känsla!
Jag mätte mig i juni när jag skulle börja lära mig springa och jag mätte mig igår,2 månader senare och det är ju som man ser på tv. Flera cm bort på alla håll och kanter.
Jag är som sagt inte i mål men glädjen ska jag hålla fast vid i detta så jag orkar kämpa på.
Vägen är inget,målet är allt!