Nyvaken med kaffet..

Jag har jobbat extra inatt,och sitter nu med en mugg kaffe och dator i hemmets lugna vrå. Vi har fortfarande Hällevik som vår fasta punkt men det blir snart flytt hemåt.
Vi har haft några veckors husvagnsliv nu och det är ju vår huvudsakliga semester. Vi har gjort avstickare till Astrid Lindgrens värld,Liseberg och Helsingborg och det har varit kanon. Campinglivet i sig har väl varit si och så,måste jag säga. Hugo älskar det,han lever verkligen livet där. Marcus har inte varit där mycket mer än kvällar och helger då firman måste skötas om dagtid. Jag och Ellie har haft ljusglimtar absolut,men vi har också haft en sommar som varit lite,vad ska jag säga,stridig..?
Det är kamp och fight och strid om allt med den damen för tillfället. Inte alls olikt andra små ungar i hennes ålder men det är lite för mycket av det goda. Jag har tre andra barn att jämföra med och jag hade kommit ihåg om jag varit med om liknande förr.Tro mig. Hon är Emil i Lönneberga korsad med Lotta på Bråkmakargatan,gånger tio. Nej,gånger hundra. Ingen överdrift,snarare tvärtom. Jag vill inte skämma ut mig själv och mitt minsta flickebarn och överdriva,utan this is it. Hon är överallt och ingenstans och gör allt och ingenting. Hela,hela tiden.
Mitt huvud och mina ögon snurrar likt en propeller för att hela tiden hålla ett öga på ungen för kring henne händer det. Det klättras,välts ut,ritas(målas),skriks,går sönder,försvinner. Det försvinner saker,och det försvinner flicka. Jag är sliten efter sommaren och när svärmor kom för att hälsa på oss en stund i tisdags och sen erbjöd lilla damen kost och logi,då log jag. Så snäll hon är,svärmor. Och så söt flickebarnet är där hon går iväg hand i hand med sin farmor. Och i min kropp och själ infann sig ett lugn och jag satte mig i en stol på sommarstället i Hällevik,och satt där i solen.Säkert flera minuter.Det blev en halv timme. Underbart! Fantastiskt! En chans att pusta ut..
Jag känner mig som en dålig mamma att orken och tålamodet tryter. Men jag är gammal nog i gamet att stå för mina känslor och jag älskar självklart min donna innerligt men ibland,ibland älskar jag inte henne till månen och tillbaka. Tycker det kunde finnas nåt på månen som kunde ha henne en liten stund i taget..Och sen när jag andats,skickat henne tillbaka till mig.
Men hon är go den lilla tjejen. Pratar på och försöker säga efter oss. Jag sa flera gånger till henne häromkvällen,när hon skulle somna,
-Jag älskar dig.. Jag älskar dig Ellie..
Hon låg länge och tittade,sen förde hon nappen till mungipan med tungan och sa,
-Äskar dej..
Mitt hjärta blev varmt och smälte såklart och jag tänkte att den frasen blev till förmildrande omständighet efter en dag med otaliga tillrättavisningar och bråk.
De är goa de barnen!