Ingenting alls

Dagens reflektion handlar egentligen om ingenting alls. Huvudet är på sparlåga och kroppen likaså. Sovit kasst idag,vaknat flera gånger om men det får kvitta,ska ju inte ut i natten ikväll. Jag startar som jag brukar med datorn och mitt älskade kaffe. Min last,mitt begär,mitt måste. Oscar har också smått börja dricka kaffe så idag när jag steg upp fanns det kaffe klart till mig,och det var gott. Han har utvecklingssamtal och "öppet hus" på skolan i Kristianstad i em kväll så han har haft en ledig dag. Idag tar hans pappa den uppgiften och jag ska för första gången på alla år inte på barnens utvecklingssamtal! Oscar har startat kaminen så här var mys att stiga upp måste jag säga. Tackar för det! Jag har hämtat ner mina små marsvinsgrabbar och de sitter i sin kindergarten intill mig och smaskar morötter. Det är Marcus hatobjekt nr 1,de har puttat ner katten till andraplatsen. Men jag älskar de små svinen och tycker de är goa,och försöker förklara för M att det går fort till mars/april då de ska flytta ut igen.
En tvätt vaskas i maskinen och dammsugaren blinkar mot mig och vill komma mig nära,och jag har lovat att det blir så om en kvart från nu ungefär. Tro fanken att den vill ha närhet nu,har stått orörd sen vi sist dansade om och det är några dagar sen kan jag säga. Ingen vill vara åsidosatt och till ingen nytta ju,och om inte jag tar hand om den vännen,ja då kommer den inte till användning alls.
Jag ska börja inventeringen bland sommarkläderna med och se vad som behöver kompletteras med. Tror faktiskt inte att nåt särskilt fattas. Det var ju sandaler till Ellie men det fixades förra veckan så eventuellt kan det dyka upp någon överraskning och då får man väl lösa det med.
Det blir ingen mer uppdatering kring kost och träning i år. Jag kommer köra på som jag gjort och detta tills jag ska byta gym i februari. Då blir det annan form av träning och den ska jag ägna mig åt ett halvår framåt. I juni ska jag summera året,då jag verkligen lagt ett år för att förbättra hälsan. Och det känns som om det har börjat bli som en vana. Jag känner ju när det gått för långt mellan träningstillfällena och jag vet absolut hur det känns när jag gjort ett pass.
Nu mot min vän dammsugaren,och det ska bli härligt med en farbar väg längs med golvet.
På återseende mina läsarvänner, whoever you are.. <3