Då är den här,julafton. Det är vitt ute,det snöade rejält igår men det ser ut som om det töar. Ser lite väl blött ut utanför fönstret.
Igår firades det lite lillejul med julmat och bingolotto och jag gjorde vad jag kunde med förberedelserna inför detta så det skulle bli bra.
Men tårarna kom,som alltid,och den enorma frustration,sorg och det vemod som fullständigt sköljer över mig så jag sånär drunknar,tog tag i mig som vanligt. Jag önskar inget hellre i de stunderna än en grävd grop att slänga mig i och ett massivt lock ovanpå. En önskan bara,att komma bort från allt. Uppförsbacken att göra jul för andras skull,står mig upp i halsen och när den sen inte duger fullt ut till de som den är ämnad för,då finns det inte ett uns mening kvar. Det gäller att hitta nya vägar för mig själv för tiderna förändras hela tiden och det som funkade för ett tag sen funkar inte nu. En inre uppdatering på något vis. Den värsta ångesten lämnade mig med tårarna som kom igår och det känns skönt,och Hugo o Ellie märkte ingenting. Oscar tröstade som han alltid gör,det är min klippa,min store kille. Idag biter jag ihop,och deltar i julaftonen som jag förväntas göra och att göra känslomässigt tunga saker,ja det är då inget nytt,och allt går. Glädjen känner jag ju för barnens skull och det får ändå vara det viktigaste.
Det är till sist ändå så att jag önskar alla en God Jul och jag hoppas ingen behöver svälja gråt under denna dag. Det kan ändå inte vara det som är meningen en afton som denna.
Kram till dig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar