Plötsligt händer det..

Idag har jag fått bevis på uppskattning på två olika håll oberoende av varandra. Först kommer svärmor inom helt apropå med en nyårsblomma,en giganstisk vit skönhet,och jag ÄLSKAR vita blommor. Gud vad glad jag blev! Men inte nog med detta. För jag fick också choklad idag som tack för medmänsklig insats till en kvinna igår kväll vars bil helt lagt av och blivit stående mitt på vägen. Jag jobbade ju men jobbar man med människor,hjälper man även människor längs vägen på vår väg att hjälpa våra gamla. Sagt och gjort,jag bad Birgitta köra fram till kvinnan och hon förklarade chockat att hon tankat fel bränsle och att hennes make skulle bli galen..Hon hade på nåder fått låna bilen för att hennes dotter skulle få övningsköra till sin pojkvän,och maken hade poängterat att bilen skulle tankas upp med diesel innan hon kom hem.. Med lite snabb tanke ringde jag Oscar som kom med sin kompis så vi kunde putta in bilen på Statoilmacken,sen tog jag hand om hennes nyckel och lovade henne att Marcus skulle hämta bilen och John skulle kolla den på verkstaden idag på morgonen. Allt flöt på och bilen var lagad till kl 11 idag på förmiddagen. Kvinnan som i går kväll var i rejäl chock över vad hennes man skulle säga,var idag så tacksam när jag fick chokladen och hon fällde en tår och sa, -Du förstår inte vilket oerhört stöd du var för mig igår,och vilken handlingskraft du hade och din son som kom på 5 minuter för att hjälpa till. Du har för alltid en plats i mitt hjärta.. Idag är det extra gott att vara medmänniska..<3

Shirley Clamp - Åter igen blir det kallt

Måste lätta hårddisken

Har förstått att den här bloggen gör mycket mer för mig än jag trodde när jag startade upp den. Nu har det återigen gått mer än ett par veckor och jag känner att jag måste skriva av mig. Det är ju inte så att mitt liv stannar upp helt innehållslöst utan snarare tvärtom och då hinner jag inte skriva. Utan skriver när det känns som om jag måste. Jag sitter nu med en mugg kaffe bredvid mig,och snart ska de små hämtas hem från förskolan. Jag har jobbat i natt och la in ett träningspass nu i em. Bara för min egen skull och nu mår jag gott i kropp och själ. Har inte varit på gymmet på 3 veckor tror jag och det har ju berott på sjuka barn,egen förkylning och dålig planering,säg prioritering. Men idag satte jag mig själv överst en timme och klappar mig själv på axeln för det. Julen närmar sig med stormsteg och jag har fixat det här årets förberedelser helt ok måste jag säga. Igår satte vi in granen och klädde den och under tiden fylldes jag med glädje och tom harmoni inombords. Var så nöjd med hur den såg ut och det fanns en god stämning i familjen och ja,kanske är det så att mitt vemod smittar dem andra trots att det är det sista jag vill? Och när min inre frid infinner sig så faller det också sig lugnt i familjen? Jag vet att det förmodligen är så men låter det vara,och håller fast i känslan som finns nu. Jag känner mys inför jul och det är en helt ny upplevelse. Det är kanske aldrig försent.. Något jag måste skriva om är mitt 6e sinne som jag skrivit om då och då och den som aldrig haft en riktig föraning kan inte förstå mina häxerier och det förstår jag men så här är det i alla fall. Jag har ju sen en tid haft en riktigt stark känsla att jag kommer att ställas inför svår sjukdom och i värsta fall bortgång som utgång. Det har kommit till mig dagar och nätter och faktiskt fått mig till att ta itu med ev praktiska åtgärder när dagen infinner sig. Jag har ju trott att det gäller modern och har checkat med chefen så att jag slipper gå dit om hon behöver hjälp av vården och jag har kontaktat personer som arbetar med dödsbo för att veta vilka skyldigheter man har vid blodsband men inga övriga anknytningar. Jag känner att jag måste ha ett litet facit hur allt skulle te sig om detta händer. Nu sen ett par veckor vet jag att det inte gäller henne. Min före detta svärfar,de stora barnens farfar har varit sjuk sen många år men levt ett gott liv,trots nergångar och försämringar undan för undan. Jag fanns i familjen när de första rejäla insatserna gjordes i Lund och jag var den som satt vid hans sida när han transplanterades,isolerades och kräktes ut sina sista krafter innan han fick nytt hopp av frisk benmärg. Jag var som en dotter i huset och är på sätt och vis det fortfarande,vi har starka band inte minst pga Linnéa och Oscar. I alla fall,så fick jag veta att han blivit väldigt dålig och hamnat på sjukhus och att man denna gången inte kunde sia om prognosen.. Jag tog först en diskossion med Oscar att han borde åka med sin pappa dit. Han fick tårar i ögonen och sa -Det blir fan för jobbigt.. Jag svarade att det blir jättejobbigt men att jag vet att det kommer att betyda mycket för dig själv Oscar,men ännu mer för farfar som har sina kära barnbarn så varmt om hjärtat. Jag kramade om honom hårt och då brast det för oss båda. Han ringde Niclas och åkte med honom,sin farbror och sin farmor dit. Det blev jobbigt,han bröt ihop ett par gånger och fick gå ut,men han var lugn och någorlunda ok när han kom hem. Han kände sig nöjd med sig själv att han vågade. Jag åkte till sjukhuset dagen efter. Marcus släppte av mig i entrén och jag åkte upp till avd. När jag gick in var fd svärmor där och min lilla Lotta. Lotta,barnens faster och min före detta svägerska som bara var 3 år när jag träffade Niclas. Vi fick en speciell relation,och har det än idag. Idag har vi små barn i samma åldrar och vi har även en del tjejfester tillsammans;) I vilket fall,blev det ett kärt besök och min fd svärfar log när jag kom in o sa, -Vad fan står på nu då? ;) Vi pratade på allihop och han var vid gott mod och bättre än dagen innan. Han hade fått tillbaka rörligheten i sina händer och han kunde prata utan märkbara förvirringar,trots en blodförgiftning i en redan sjuk kropp. Det var detta som talat till mig så tydligt och jag förstod det inte förrän på kvällen när jag satt i mina tankar i soffhörnet. Jag har också träffat mina mostrar i raketfart över en lunch på Ikea,och Linnéa var med mig. Har aldrig handlat snabbare i det varuhuset men prio med sällskap av de fina som finns,så gör det ingenting. Fick ljus,ljus och ljus med mig hem. Allt som det var tänkt:) Nu dags att sätta fram middag. I kväll blir det pasta med lövbiff,helt ok en måndag. Må gott,det ska jag <3

I soffan..

..har jag landat efter en ledig dag med barnen som nu är nattade,och sover gott. De är ju sjuka,febriga och hängiga och Hugo har varit hos dr idag. Proverna idag tyder på virus men det ska lämnas in prover som kanske kan hjälpa oss få svar på de ideliga magsjukor stackaren har haft. 4 omgångar på ca 6 veckor är lite för mycket och sen sista vändan natten till i fredags har han varit hänging och i söndags fick han dessutom feber. De har fått sitt Alvedon och Ipren och Ellie sin Kåvepenin för öronen så jag hoppas de får sova gott i natt och är lite bättre till mods i morgon. Ellie har dessutom fått ögoninflammation och så såg jag att 2 nya tänder bryter fram. Det kan väl förklara de otaliga blöjor jag bytt på henne idag..Nåja,vi kämpar på,och så allvarligt är det ju inte men drygt när det bara håller på att avlösa med än det ena,än det andra. För att gå tillbaka till tidigare inlägg,så fick jag samtal från Ifo som de lovat. Jag fick prata med en mycket trevlig man som verkade kunnig i ämnet och han gav mig informationen jag ville ha. Bla så är det så att man inte alls behöver ordna efter anhörigs bortgång om man absolut känner att man inte vill. Det kan kommunen ombesörja i så fall. Och tömma ev bostad behöver man inte heller men då ska man vara medveten om att man "säljer" bort allt. Man kan inte komma dit och tro sig få hämta tex foto eller annat,utan ska hyresvärden tömma sin lägenhet,så är också allt där innanför väggarna,hans. Skräp som prylar av värde,rubbet. Jag vet iaf vart jag ska vända mig när jag ställs inför faktum och det känns bra att ha en plan. Framförallt känns det bra att ha lite vetskap. Okunskap skrämmer mest och bäst är att räta ut frågetecken till utropstecken.

Tänkvärd text från mosters fb..

‎" Slösa inte din tid på en människa som inte slösar sin tid på dig. Slösa inte din kärlek på en människa som inte slösar kärlek på dig. Slösa inte dina tårar på människor som får dig att gråta om och om igen, utan att fälla en enda tår för din skull. Le mot människor som får dig att le. Lita på dom som är värda att lita på. Slösa din tid på dem som uppskattar det, och kom ihåg att varje människa skapar sin egen lycka genom att välja de människor i sin närhet som får dem att lysa "

Samtal kommer

Första undersökande samtalet ringt. Ringde Ifo kontoret och de skulle be någon insatt i dödsbo frågor att ringa mig. Min fråga är ju vem som tar hand om dödsbo,begravning om ingen anhöring finns. Eller vill finnas.
Ska bli en oerhört spännande diskussion och det ska bli intressant att få ett svar.

Sally..

Idag ska Sally steriliseras. 2 kullar ungar har det blivit och det får räcka.
Vi är lite same same but different. Jag har också fått två kullar kan man säga,;),
och i februari är det dags för min egen op. Förmodligen något lättare op för Sally idag.
Nåväl,hoppas allt går bra!

Det sinnet

Det sjätte sinnet är synnerligen aktiverat nu och nu får man passa sig lite vad man tänker och hur intensivt man känner på sig något.
Detta var något jag hade både bekymmer av men också nytta av under uppväxten. Det var otaliga gånger jag blev "sjuk" i skolan,dvs fick magont och kände av oron i mage och huvud. Och det slog verkligen aldrig fel. Det hade varit en bra morgon med nykter förälder som var precis som vanligt,men när skoldagen var slut så var det inte lika bra längre. Det fanns olika scenarier hur mottagandet såg ut där hemma. Ibland låg säkerhetskedjan på så man kom inte in. Trots bank på dörren,rop igenom lilla springan eller ett frenetiskt flärpande med brevinkastet. Jag visste ju att hon låg därinne,men hur? Totalt väck eller elakt beräknande med ett hånflin över att hon hade makten i sin hand att oroa och såra mig. Då fick det bli en sväng på cykeln bort till bästisen som hade en mamma som alltid hade dörren öppen för mig. Sen fick man prova några gånger under em tills hon till slut hängt av kedjan och man kunde komma in.
Ibland mötte ens blick en mycket sned och felparkerad bil när man kom till hemområdet. Då fick man rädslan att nån hade sett henne,eller ännu värre,råkat ut för hennes framfart,men vad jag vet så klarade sig folk ifrån att bli påkörda.
Detta kan skrivas om till leda och om hur mycket som helst men det är mitt sjätte sinne som är poängen här. Jag kände så starkt på mig att något hänt och vid "koll" så stämde det så gott som till 100%.
Jag har saknat det här under de sista åren för det kan hjälpa mig många gånger. Rösten som ekar eller känslan som bara greppar tag så man blir tvungen att stanna upp och känna efter vad som är på gång.
I jobbet i natt hände det.
Vi pratade på kvällskvisten om att vårt nya system att skriva avvikelser i,måste uppdateras och alla vi måste gör en riktig eller påhittad avvikelse bara för att ha gjort det,så att säga. Ett mail från chefen gav oss ett sista datum för detta att göras. En avvikelse kan tex vara när vi hittar någon som fallit omkull. Jag säger,att jag inte gjort någon än men att jag behöver inte hitta på,jag kommer att få skriva en riktig och det är väldigt snart. Kl är då 21.25 ca och 21.30 ringer vår larmtelefon och det var jag som skötte luren och papperna i natt. Rösten i andra ändan säger att x.xxxxx larmar,och hon har ramlat..
Ja,vad säger man. Det var snabba puckar men redan i det läget fick jag en ny hint om att jag skulle få mer av den varan och kl 01.30 fick vi ett larm till om en man denna gången. Han hade också ramlat. Så jag kommer absolut att ha gjort och övat på avvikelser inom nya systemet innan utsatt datum.
Jag hade även en tanke på mina fosterföräldrar förra veckan,och de fyllde år bägge två med en dags mellanrum. Jag ringde de i fredags men fick beskedet att deras fasta telefon ej var aktiv längre och där fanns tyvärr ingen hänvisning och på hitta.se fanns inget annat nr på deras namn. Nåja,jag kände och hoppades att kära Irene skulle höra av sig,och idag när jag vaknade har jag ett missat samtal och ett meddelande på tel svararen. Och det var hon. Nu har jag ringt henne och sparat hennes mobilnr så nu blir det inga bekymmer kring detta.
Jag har också i samband med detta som smugit sig på ett tag,börjat reda ut begrepp som måste finnas som ett facit när en dag kommer. Känslan av att det kommer hända något som gör att jag förs "närmre" modern. En olycka eller sjukdomstillstånd eller bortgång. Har haft känslan ett par månader och sinnet kryper runt detta som katten kring het gröt. En av hennes vänner dog för ett litet tag sen och häromdagen stöp en annan framför näsan nästan,på Marcus i stan. Den som inte tror på sånt här eller själv känt av förnimmelser tycker jag är löjlig säkert,men allt talar sitt tydliga språk.
Kan man av särskilda själ,kalla det personliga själ,"slippa" gå till en vårdtagare,utan att det kallas arbetsvägran?
Svaret är ja. Jag har haft samtal med chefen kring detta och det finns synnerliga själ och jag kan andas ut.
Men jag måste ta reda på en annan sak och det är vad man har för skyldigheter inför anhörigs bortgång. Med anhörig menas i detta fall enbart blodsband utan någon som helst samhörighet. Jag vet vad jag själv tycker men jag ska göra enligt lag också.
I "normala" fall vet jag. Tog som 18-åring själv hand om allt när pappa gått bort. Vårdade honom först hemma,sen bodde jag med honom på sjukhuset i 2 veckor. Efter bortgång skulle lägenhet tömmas,nycklar till jobb och hyresvärd lämnas,begravning bokas och sen en j-a massa papper och samtal på det.
Nu är kaffet slut och jag har tömt lite från kroppens hårddisk. Känns helt ok. Det blir ett pass på gymmet snart,och sen blir det kvällsmys i soffhörnet. Första kvällen hemma efter jobbade nätter är grymt go..
Ha det gott, <3

Sorterar utan framgång

Tankarna maler i skallen,och det är roliga saker,tragiska ledsamma saker och allt annat som poppar upp i vardagen som mamma här på min lilla plats i livet. Jag orkar knappt skriva längre och det är inte bra för det blir för fullt innanför skallbenet så nu ska jag ha min egen terapi en dryg månad framåt. Först och främst.
Det är 1a advent på söndag och nu drar ångesten redan i mig och gråten sitter i halsen. Jag tycker enbart om Julen för att jag har barn och kan försöka åstadkomma någon form av traditioner och stämning som är mysig och något att minnas. Jag försöker trycka undan mina egna känslor inför denna helg men det är som Marcus säger,att skiten drar iväg med mig antingen jag vill eller ej och det är redan innan vi nått fram till Julhelgen. Jag samlar kraft även i år till att försöka göra det till nåt bra. Kanske skrivandet här kan vara en ventil där jag kan pysa ut det som känns svårt.
Jag sitter med en stor mugg kaffe med mjölk,nyvaken efter 4 timmars sömn. Lilla Ellie har en förmodad spräckt trumhinna som ska visas upp för dr kl 14.40,så det var lika bra att gå upp och morna till mig. De små är på förskolan och jag har pratat med Ellies avdelning och det var helt ok för dem att hon var där. Hon orkar ju både leka och äta och hänga med på vad som ska göras trots sin förkylning så då får det bli så. Jag har faktiskt haft väldigt bra barnomsorg till alla mina barn genom åren men måste säga att maken till personalgäng som Ellies avdelning har,det har jag inte träffat på. De är fantastiska där! De har allt man kan önska där man ska lämna sitt barn. De är vänliga,roliga,samarbetsvilliga,kunniga,trygga,och de får mig att känna att de tycker Ellie är speciell och de kan återberätta hennes dag för mig med detaljer som gör mig glad varje gång jag hämtar henne därifrån. De har ändå en barngrupp på 15 små barn,alla under 2 år. Där händer säkert en hel del under en dag.De är iaf fantastiska och jag är tacksam att ha Elliebus där.
Om jag ska sammanfatta november lite så har vi ju också haft en mysig helg i Malmö,Marcus och jag . Vi gick på konsert och vi såg och hörde Roxette. Huden knottrade sig och jag rös av välbehag konserten igenom. Det var gamla hits men även lite nya så klart,men de gamla håller måttet med råge. Vi sov på hotell och mumsade hotellfrukost och det laddade batterierna bra tycker jag. Vi behövde åtminstone sömnen då november även inneburit små barns decimering av sömn i den här famijen. De envisades ett tag att vakna och stiga upp kl 04 och det fanns inget gulligt eller mysigt över det. När jag kände hungern lägga klorna i mig efter att ha varit uppe länge en sån morgon,tittade man på klockan och konstaterade att man skulle hinna äta många gånger en sån dag innan man äntligen fick lägga sig igen. Det är inte ok att så små gullungar håller igång 16 timmar om dygnet,heldag på dagis inräknad så en kväll satte jag ner foten och bestämde mig för att bryta mönstret. De fick inte lägga sig. Jag höll de uppe tills de somnade rakt upp och ner och lyckade skjuta fram morgonen en timme. Kl 5. Det är mycket mycket bättre än kl 4,men visst önskar man kl 7 ibland. Men sånt är livet. Och vårt liv i den här familjen ska vi inte gnälla över eller känna frustration eller tristess över,ändå gör man det. Är det då man kan förlåta sig själv med att tänka att man bara är människa? Jag skäms i alla fall när jag vet hur ett hemskt och sorgligt liv kan te sig.
Mina tankar går till små ungar och det finns en liten tös,inte långt härifrån som igår installerade sig på sjukhuset i Lund. Hon har en elakartad tumör på sin lilla njure och behandlingen kommer att göra henne sjuk,men såklart frisk i slutändan. LIVET,när du ska vara som bäst mitt i ett litet barn,full av energi..Varför finns detta mitt ibland oss? Oskyldiga små barn.. Jag kan inte förstår och det gör ont i hjärtat..
En vän skrev en kommentar på min fb när jag skrev om mitt blödande hjärta för ensamma barn på Julen att man kan inte rädda världen,men måna och gör det bästa för sina nära och kära och visst,är det så. Men rättvisan i mig kampar,och det finns de som inte förvaltar livet och de finns kvar och förstör andras liv. Jag är blödig för det jag tror och känner för men oerhört kall inför det som jag inte sympatiserar för. Jag har också ett sjätte sinne som talar om för mig emellanåt vad jag har att vänta och oftast slår det in inom snar framtid. Och snart,mycket snart sker en förändring i min kamp i mitt inre och jag kommer få en chans till inre frid. Den välkomnar jag.
Nu fix och hämta Ellie,vi höres.. <3

Ny dag

Ny dag och det är 1a november. Årets värsta tid enligt mig och nu är det ännu värre efter tragedin igår. Jag är så ledsen.. Kattungarna var mina. Bara mina och inte ens dem kunde jag få behålla till söndag när de fka flytta..
Sorg i sinnet och det är tungt. Har lagt mig nu efter nattens jobb och jag hoppas få sova. Gott och länge.
Natti.. :(

Sorg

Sorg i hjärtat idag när 2 av mina kattungar förolyckats.. Det gör ont.. Ondare än jag nånsin trodde det kunde kännas..:((

Nya sjukor

Natten som gick var en natt i småbarnsförälderns krassa verklighet. Ellie startade upp en nonstop hosta lagom tills vi precis lagt oss,och den kämpade hon och vi med,för den delen,till kl 03,med. Hon vaknade inte riktigt av den tack och lov,men klarvakna var mammi och pappi. Jag smög så gott det gick i trappan flera gånger om med diverse små knep,som jag trodde kunde hjälpa flickebarnet. La henne högt med huvudet,gav dryck,lite hostmedicin,satt med henne i famnen,och vände henne från mage till rygg och tom pytsade i henne nässpray. Ett under att inte Hugo vaknade av trappans knarr för när man ska smyga så prickar man av någon anledning in de absolut mest högljudda punterna på den.
Lagom i skönhetssömnen blir vi väckta av Hugo och det är hans givna tid. 05.25. Ord är överflödiga. Men för säkerhets skull skriver jag.. Vi var inte ens i närheten av utsövda,pigga eller sugna på morgonmys med barn just då. 2 härliga minuter senare sjunger Ellie igång sin sötaste visa och det är uppstigardags för mammi.
Jag var irriterad av trötthet,jag erkänner men fixar välling,startar barnprogram,ser till att få kaffe bryggt till mig. Allt för fridens skull. Nu stannade det inte vid detta utan lagom till avfärd för de små till dagis,jämrar Hugo sig för magen. Ok,gör behovet och sen kör vi. Men pojkstackaren blev liksom inte klar. Knipet satt i magen så jag vinkade av Marcus och Ellie och hade en gosse med ond mage hemma. Idag skulle jag haft 4 timmars vilotid inför nattjobbet men det blev en sjukstuga med Hugomannen. Magen vände sig utochin under förmiddagen och jag har haft en dag som zoombie. Nu har jag hunnit vila och ska jobba inatt och vår klippa,svärmor,tar barnen i morgon. Jag skulle aldrig klara mig utan henne! Jag berättar det för henne ofta och jag brukar försöka visa min uppskattning med blommor då och då. Undrar om hon förstår hur viktig hon är för mig..?

Tråkigt

Så tråkigt det varit. Det trista gnälleriet har verkligen präglat hela oktober men läs och häpna,det känns som en vändning kommit till oss. Känns så tydligt och nya friska känslor tar tag i en direkt.
Har jobbat natthelg och barnen var igår med sambon och de äldre syskonen i badhuset i Olofström. Det gör de gott! De älskar vatten och bus såklart så det är något vi får försöka få in som aktivitet. Tom sambon var trött när de kom hem så han fick ta en lur på soffan. Sen ägnades eftermiddagen till handling,kylskåpet gapade tomt och när vi kommit hem blev det högt tempo i köket. Vi hjälptes alla åt att fixa tacos,jag bakade en äppelkaka att fika på till filmen vi hyrt. Det var ätfusk i allra högsta grad men vi var såå söndagfikasugna så då fick det bli så.
Vi såg en film,Irene Huss,och fy vad jag tycker de är äckliga.. Har aldrig gillat att se på elände. Resonerar som så att sån skit kan man råka på ändå,det behöver man inte se som "nöje". Men den var bra och bara jag får gömma mig i kudden emellanåt så är det helt ok.
Idag är det måndag,och jag är ledig. Ska förvisso på medarbetarsamtal,så lite jobb blir det ändå. Ska försöka vara lite flitig i hemmets vrå också,det som alltid står på ledig dags agenda. Sen följer 3 jobb nätter. Och som belöning efter de nätterna ska jag och ett gäng tjejkompisar på Ladies night på fredag. Jag har aldrig sett det tidigare. Antingen varit gravid eller ammande men nu är jag inställd på party. Det är ett blandat gäng så det kommer bli nice,det är jag säker på. Lördagen är ännu ej planerad,men något mys med sambon får det bli. Måste värna om det också ju. Men där har vi också egentid planerad och det blir nästa helg. Vi ska se en konsert med Roxette i Malmö och bara ha tid för varandra. Det ser jag mest fram emot. Vi glömmer varandra i vardagen med jobb som har tider omlott med varandra och när vi försöker föra ett samtal är det någon liten som pockar på annu mer uppmärksamhet. Sen tryter orken och man hamnar tysta i varsitt soffhörn. Det är så med småbarnstiden men nu ska vi äntligen få tiden till varandra. Jag längtar!
Nu ska de små få frukost,Oscar ska ge sig iväg till skolan och sambon ska väl snart stiga upp för att åka till jobbet. Hoppas han fick somna om en stund efter donnans uppstigning idag. Han förtjänade en timme extra tycker jag.
På återseende..

Var var jag

Ja ett tag sen som sagt men inte mindre liv i luckan för det. Månaden som gått har mest inneburit att hitta rutiner kring vardagen. 2 små som ska lämnas på dagis och arbete både natt och dag. Det har flutit på helt ok om jag känner efter men Ellie är ju mottaglig för alla nya virus så näsan producerar multum för tillfället. Samtidigt kanske tänder stör för något gnälligare barn har jag inte haft. Visst bleknar sånt med åren men hade detta hänt tidigare så hade jag kommit ihåg det. Hon piper och gnäller antingen hon är på golvet,i vagnen eller i famnen. Detta är en stor frustration eftersom inget,absolut inget kan avleda damen när hon fastnat i det här. För så verkar det. Hon sitter fast. Vill inte ha nappen,ett kex,vatten eller enbart närhet i famnen,nej då ålar hon sig ur,och när hon lyckats med det. Ännu mera gnäll..
Att jag inte kan avleda henne med nåt att mumsa på är för mig en gåta. Det är det vi alla i familjen tar till när ledsamheten eller ynkedomen satt klorna i oss.
Kulmen kom i måndags kväll när känslan av att min egen hjärna holkats ur av hennes monotona missnöjda läte. Jag sökte liten form av förståelse hos sambon,som tyckte synd om sig själv i detta. -Det är inte kul för mig när du klagar på våra barn,det är faktiskt mina barn också..
Så talar en som aldrig utsatts för barngnäll timme ut och timme in i dagar.
Nåja,jag tog min tillflykt till källaren där stryktvätten fick bli terapin medan tårarna rann nerför mina kinder. Jag vill vara en bra mamma men jag är inte mer än människa. Jag var sliten i huvudet i molekyler små så de näst intill var osynliga men efter att bara vara med mig själv och inte behöva prata med någon,så är det bättre. Det var det redan igår. Ladda batterierna,sa jag till mig själv,men ibland hinner jag inte med det eller är jag så trött så jag inte orkar. Snacka om den frustrationen. Men jag är på g igen efter många långa halvhjärtade och helhjärtade försök. Jag lättar i vikt. Det är sporrande för mig själv att se resultat. Ingen tror att jag ska klara det för tillfället men den lille med gaffeln i mitt innersta svarta samarbetar faktiskt med mig och pushar mig framåt. Jag har gått på step-up nu några gånger och det är kul. Men svårt. Armar och ben i rörelser och dessutom upp och ner för en plastlåda. Det gör nytta. Har inte svettats så sen aug förra året när lillan kom till jorden. Och idag ska jag träffa en instruktör på ett gym,som ska hjälpa mig nå vägen till himmelriket. DET var en överdrift och ett stort skämt,men gärna vägen till en starkare,smidigare lekamen som håller för några år till.
Jag mår bättre i sinnet när kroppen mår bättre,det vet jag med säkerhet sen några år tillbaka. Och resan har startat. Jag skryter av mig att jag tappat 5 kg på dryga 4 veckor och det är jag såå nöjd med. LCHF is da shit. Sambon sa i helgen att inom 2 veckor har du börjat äta kolhydrater. Japp,jag har haft mina syndiga tillfällen också,men de går inte att jämföra med intaget som jag hade innan denna nystart. Jag kör så långt det går nu. En dag i taget. Och kanske räcker den elake med gaffeln inom mig som stöd? För det behöver jag. Det behöver alla som kämpar mot de onda vanorna och begären.
Nog om detta för idag!
Till helgen ska vi på partaj och det ser jag fram emot. Mexico tema,vad sägs om det? Tacos och tequila på menyn. Det blir en tillställning att minnas tror jag. Tur att man har nära hem..

Det kommer mera

Över en månad sen sist och det finns saker jag behöver reda ut med mig själv och mitt inre. Det är bara att sortera lite först sen blir det gott att skriva av sig igen. Sätter mig vid kontorets pappershög nu och avverkar några timmar här innan det är dags att hämta barnen. Den ene snorig och förkyld,som vanligt och den andra duracellkaninen som inget kan trötta ut. Jo,nog kommer det mera här,förmodligen redan i kväll. Jag känner mig mogen..
Tills dess,ha det gott..

Ellie 1 år

Stor dag,lilla Ellie fyller 1 år idag!

Mening?

Jag ställs inför frågan många gånger om även om det kan vara långt mellan gångerna. Vad är meningen med detta? Meningen med det uttrycket? Meningen med de orden eller den handlingen?
Jag kan säga och göra saker som är menat precis som det gjorts eller sagts. Jag kan varà oerhört spydig eller skarp eller blödigt känslosam och säga saker som ulkas fram mellan tårar. Jag kan viska och jag kan skrika men oftast har det ett syfte. Jag vet hur jag ska nå fram eller hur jag vill nå ut. Men det sker saker ibland som bara ödet vet varför. Och livet blir ibland så fruktansvärt orättvist.
En man i sina bästa år har ramlat och skadats allvarligt i sitt arbete och hemma fanns hans sambo och två små barn som fick ta del av budet. Han vårdas på sjukhus och hela deras tillvaro har förmodligen slagits i spillror. Jag känner med de och är så ledsen för deras skull och man önskar bara att allt ska bli bra. Det kan inte vara någon som helst mening med sånt här?
När man minst anar lurar ödet bakom knuten. Förvisso med godhet ibland men ofta med elände och det är svårt att förstå.. Kanske ska man leva livet som om det inte är så lång tid kvar? Kanske ska man bara ge järnet och inte titta så mycket på OM och MEN?
Får man ut den optimala lyckan då? Eller kör man slut på både kropp och själ?
Jag har många frågetecken inuti idag och jag vet inte riktigt var jag står i livsfrågorna. Jag vacklar och vet inte vad jag ska tro på..
Jag önskar i alla fall av hela mitt hjärta att hela familjen som drabbats av olyckan häromdagen,ska hitta kraft att kämpa på och modet att hålla hopp uppe. För alla deras skull..Kram,om du läser..

Långt där inne

Jag vet inte varför men på sistone så tar känslorna tag i mig som en översköljande våg så snart något glatt,sorgligt eller annat händer. Om jag ska försöka mig på en analys så har det nog blivit så sen samtalet i telefon med min fostermor. Då var det som om det gick hål på ballongen,bara lite men så att luften sakta gick ur mig,minut för minut.
I helgen var vi på bröllop och det var en känslodag fullt ut. Det var så vackert,innerligt och kärleksfullt så att var enda cell i kroppen blev berörd. Det var bara de två. Hon och han som kom tillsammans fram till vigselförättaren. Inga tärnor,inga brudnäbbar utan bara hon och han. Så fint det var. Deras dag där de gav varandra sina löften i solsken och med blicken ut över havet. Fantastiskt.
Festen var skoj med lite spex och lekar men också en oerhört jobbig stund,känslomässigt, då brudens bästa vän,tillika kvällens toastmadam gav sin gåva i form av ett bildspel. Vi som inte känner de så väl fick då veta att bruden kommit till toastmadamens pappas skolklass i 5e klass. Han var klassföreståndare där. Bruden som berättades var en liten "bråkig" dam blev tagen till sitt hjärta av klassföreståndaren som även tog henne till sin familj och där hade vänskapen knutit de starkaste band. Tyvärr fanns han inte bland de i livet längre och när bildspelet startades upp med en första bild på honom som länken som bundit de samman bröt jag ihop inombords. Det finns människor därute som finns för andra,som bryr sig och som ger av sig själva och detta för små och stora. All respekt från mig till de,och samtidigt som bildspelet fortgick,rann mina tårar och det var fint och hemskt inuti mig på samma gång. Men en otrolig dag fick vi vara med på och jag är så glad att vi fick dela den med dem.
Igår fick Ellie sin vaccinationsspruta och den gav under eftermiddagen ett rejält ledset flickebarn. Det fick bli alvedon och en bärande famn sen somnade hon vid 20 tiden. Allt annat här var väl som vanligt sånär som på att jag hade en hemsk huvudvärk och en seghet i kroppen som inte ska finnas där. Nu på morgonkvisten har jag fortfarande huvudvärk så det lär väl bli en dag till. Ipren i jämn intervall,även i natt har inte hjälpt ett dugg. Blir marigt att ta pappersarbetet idag men det måste göras. Ömka får jag göra när jag är klar.
Må så gott mina läsare så hörs vi..

Fredag 19 aug

Det blir så långt mellan inläggen nu och till viss del beror det på att det är krångel att lägga upp inläggen och det gör det lite mer omständigt att blogga.
Men mitt i vardagen nu,så rullar allt på i ganska högt tempo,trots "mammaledighet". Jag har lyckats jobba i fatt på firman nu,riktigt bra faktiskt. Klappar mig lite på axeln för det behövs lite uppmuntran då och då. Hugo är på sitt älskade Kanehall 15 timmar i veckan och ja,Oscar startade upp på gymnasiet igår. Linnea ska ta några kurser på Furulund i höst så hon har väl också tillvaron planerad.
I morgon ska vi ha barnkalas här och efer det ska M och jag på bröllop. Jag har varit ute i sista sekunden med kläder. Som vanligt. Men tror att allt är under kontroll nu och det ska bli fantastiskt att få dela denna dagen med brudparet. Känner mig hedrad och stolt att vara inbjuden. Blev rörd bara av inbjudningskortet så i morgon måste näsdukarna med.
Men fredagen drogs i botten då det idag kom ett samtal om modern som nu tydligen återigen uppger mig som närmsta anhörig. Det var en dr som ringde och drog hennes krämpor och jag hann inte avbryta,men till slut frågade jag varför han ringde mig? Jo,hon svarar inte på sin telefon.. suck.
Jag förklarade återigen att jag inte står henne nära över huvudtaget och jag är inte intresserad av att höra om all skit därifrån. Jag har ju förklarat detta åtskilliga gånger och nog måste det stå i all hennes journal som går via datorer och nät 2011!? I rutan för anhörig ska inte mitt namn stå. Och inte mitt telefon nummer. Jag har sagt ifrån trevligt,vänligt men bestämt och gången innan denna i en obehaglig nästan hotfull ton för att de ska fatta. Jag blir så jävla trött. Trött på att aldrig någonsin bli fri från detta. Förknippas med en människa som man känner sån fruktan och sånt hat inför. Jag försöker på alla sätt att ha ett eget liv,men det går ju inte! Då och då blir det något samtal som handlar om HENNE,eller om något som HON gjort. Eller är det någon som sett henne och så kommer det en fråga till mig om henne.
Idag skulle jag lätt kunna sätta mig i en egen vrå långt ifrån allt o alla. Men inte heller det funkar. Familjen behöver mig och jag har aldrig svikit dem för mitt eget ego. Jag tar mig igenom det. Jag har skrivit av mig med en mugg kaffe bredvid.
Det måste gå..

Hugo 4 år

Igår fyllde han äntligen sina 4 år. Mycket viktig dag som vi har pratat om mycket. Vi har pratat om allt han lärt sig innan han fyllt 4 år och sånt man kan göra när man fyllt 4 år. Sånt som man borde sluta med när man är 4 år och sånt man inte alls ska göra trots att man är hela 4 år. Det där med tidsuppfattning är inte lätt. Men det var lätt att göra ungen lycklig en dag som denna. När vi väckte honom med sång(stackars llla barn)så log han bara och sa:-Ja,jag fyller ju år idag!
Sen fick han sina paket som var inslagna i Toy Story papper och utbrast överlycklig,
-Åh,vem har ordnat allt detta? Det är ju Toy Story!
Att han skulle bli så glad bara över pappret var ju fantastiskt. Han blev jätteglad för innehållet också,och sen var dagen igång. Bästa presenten var utan tvekan från farmor. Ett bäddset med Blixten och ett jättebadlakan med samma idol på. Hade det funnits samma med Eric Saade så hade vi fångat hans två stora idoler,detta hans fjärde år.
Att se Hugos glädje när han fick se Eric Saade live i Halmstad förra veckan, var en underbar upplevelse. Och när han skulle få se Bilar 2 på bio,samma sak.
För övrigt var det ingen vidare födelsedag vädermässigt men vem kan ha tur med allt,och vad gör det? Vi hade i alla fall god fika och tårta med ljus som tändes och blåstes ut ett flertal gånger,då det fikades några gånger efterhand som det kom besök.
Hugo var nöjd,och mamsen med..

8e

8e tanden bröt fram i Ellies lilla mun igår. Kanske kan de förklara hennes otålighet och rastlöshet de senaste dagarna. 8 tänder innan fyllda året känns hyfsat mycket.
Idag blir det sol och bad för de små och mig. Och när pappan jobbat klart ska vi ta en tripp till Halmstad för lite festivalstämning. Vi brukar besöka Rix fm festivalen någon gång under sommaren,beroende var de finns under vår semester. Under åren har vi sett olika artister i deras regi i bl.a. Kristianstad,Malmö,Helsingborg och Örebro. Och Halmstad också förstås. Ett härligt semestermål. Förutom när vi campare på en camping som var allt annat än rumsren och vi hade sällskap av kompisar och så klart hade vi ju barn med. På campingen kom det plötsligt stora mercedesar körande och det är väl nice,men kanske inte när zigenarfolkets barn sitter på förarplatserna!? Och grabbgänget som gick förbi oss när vi åt med en Barbara på axeln och våra kompisars son undrade ju klart,vad är det?? Njae,föredrar lite mildare inslag när man har barn med sig.
I morgon fredag ska mammagänget ha en liten sammankomst för räkfrossa. Ska bli kul att ses igen. Alltid nära till skratt idet sällskapet ox det är väl så det ska vara.

Ledighet

Det är ledighet från jobb och inget annat som gäller nu. Hinner inte med att blogga,konstigt nog,borde ju vara så att man hinner sånt bättre när man är ledig..?
Idag är det söndag morgon och vi är i Hällevik i husvagnen. Jag sitter i förtältet med en mugg kaffe,Ellie har precis somnat i sin vagn. Hon vaknade redan kl 6 och då är man trött såhär en stund på morgonkvisten. Grabbarna sover än och Marcus lär inte piggna till på ett bra tag eftersom han hade grabb eftermiddag/kväll med gokart och sen vidare med alkoholhaltiga drycker. Men vi reder oss bra,barnen o jag. Det är ju det mest vanliga att jag är själv med barnen så vi fixar säkert även denna dagen. Vi har haft en sjuhelvetes vecka med regn,regn,regn.. Men ljusningen har kommit och veckan som är framför oss ser ut att ge kanonväder! Vissa säger att det bara finns dåliga kläder,inget dåligt väder,men den köper inte jag rakt av. På sommaren vill jag bara ha sol o värme och bad,även om det är en omöjlighet. Men det är det jag VILL ha. Så nu ser jag fram emot veckan,då brännan på kroppen ska bättras på lite.
Jag är också på g att köpa klänning till det stundande bröllopet vi ska på den 20 augusti. Har hittat en fin,ska bara kolla om den finns i min storlek också. Hm. I detta fallet får jag hoppas på mer tur än skicklighet för det känns som om min size är vanligare än 34 och 36 som fanns i butiken jag var. Jag har ju ett par veckor på mig så det löser sig. Blir förmodligen ett par dagsturer till större sommarstäder och då ökar ju chansen avsevärt att hitta det jag söker.
Lillan har utvecklats i rasande fart de sista veckorna. Nu både kryper hon och reser sig och går utmed bord och stolar och så tar hon en och annan språngmarch med gåvagnen så klart. Och lilla munnen har utökats med ytterligare en tand,nu 7st! Hon vägde 10,1kg nu vid 11 månader så man får väl säga att bebis tiden är förbi nu. Hugos utveckling vet jag inte vad jag ska säga om.. Han cyklar cyklar cyklar och fick en 16" cykel häromdagen och av allt han nånsin fått har vi aldrig sett honom gladare! Han skulle fått den den 10e på sin födelsedag men det är ju här han har mest glädje av den och det är i nuet vi lever. Vi löser födelsedagen med nåt annat.
Må väl alla mina läsare och vänner och annat :)
Höres snart..

Fina Boss

Kl är 12.12..

.. när jag börjar skriva idag. Måndagen 18 juli 2011. Jag gick av sista jobb natten i morse och har sovit några men för få timmar. Det kan jag strunta i nu,för nu ska jag äntligen vara ledig i några veckor. Ledig från natt jobbet ja,men lite papper på firman ska jag ta tag i så klart.

Jag har en mugg kaffe intill mig och huset är tomt sånär som på hund och katt. Bra förutsättningar för att morna mig i egen takt.

I fredags var jag på besök hos mina fosterföräldrar och jag hade lilla Ellie med mig. Sen känsloutbrottet på torsdagen kändes det mest rimligt att bara ta med henne för hon är ju inte stor nog ännu att förstå varför jag eventuellt skulle få en gråtattack där. Hugo däremot skulle ju blivit förtvivlad och undra vad som stod på. Besöket blev ännu bättre än jag hoppats på för de "mina" har ju några år på nacken nu och jag var rädd att det skulle vara gamlingar som jag skulle hälsa på. Gamla i den bemärkelsen att det skulle vara tydligt att vi missat år. Nu blev det inte alls så. De var som vanligt och det var så skönt att få krama om dem och se att allt var helt ok! Det blev mycket skratt och lite allvarsord men inga tårar och det var också skönt. Hade lättat på trycket själv hemma under torsdagen då tårarna inte ville sluta rinna nerför mina kinder. Det var en lyckad visit alltså och jag kommer göra om den snart! <3

NU är det föräldraledigt för mig i hela 7,5 veckor och jag ska njuta. Men jag behöver sol och värme så jag ber en liten bön till vädergudarna och får väl bara avvakta och se om de vill samarbeta. Nu ytterligare en mugg kaffe. Gäsp,sträck och leende..
Jäklar vad gott det är med inget måste alls idag..:)

Jag känner mig helt slut. Trött inifrån o ut. Men samtidigt så lugn idag. Igår var jag inte mig själv alls efter telefonsamtalet men jag tyckte jag kunde hantera det men mina närmsta märkte säkert absolut en skillnad mot "vanligt" men de sa inget. Jag hade gråten i ögonen tills jag till slut somnade vid midnatt. Skönt och obehagligt på samma gång. Jag blev en liten flicka när de små var nattade här och jag kröp upp i soffan. Mindes soffhörnet i familjehemmet. Vi satt alltid tillsammans där,men jag hade som egen rutin att gå och lägga mig 21.30. Vet inte varför det blev så,men jag hade en stund för mig själv då,där jag konstaterade att ännu en dag hade passerat. Jag steg alltid upp först av alla på morgonen,tog en dusch och fixade till mig inför skolan. Ingen skulle se på mig att jag såg ut som ett fosterhemsbarn. Snacka om fördomar. Men de barn som jag såg som fosterhemsbarn var ungjävlar som betedde sig illa och tog kål på sina föräldrar så att de som straff skulle få bo i en främmad familj. Jag blev "straffad" för att mina föräldrar inte behagade bete sig som just föräldrar. Mina föräldrar kunde bo kvar i sina respektive lägenheter med sina "nära" tätt intill sig. I sin valda miljö. Bland sina "kompisar". Jag fick lämna min allra närmaste vän och hennes föräldrar som stod upp för mig. Men hon finns kvar än idag. Hon var bäst på att höra av sig till mig och jag älskar henne för det. Allt detta var orättvisst tycker jag och där la jag grunden för min kamp för rättvisa oavsett vem det gäller. Jag går igång på mindre än en sekund när oskyldiga blir utsatta för orättvisa. Jag kan gå genom eld då,hatet är kallt fakta. Jag är ju såklart oerhört tacksam att jag kom ifrån eländet till tryggheten men hur ska man som liten 10 åring kunna förstå? Jag har tryckt undan mycket och lagt det i min ryggsäck,det vet jag. Och många har sagt att jag behöver ta hjälp för att försöka lätta på den lite. Jag gör det ibland men tror det är nåt jag måste deala med själv. Det har ju alltid varit så att jag får försöka hitta lösningar själv så det är det enda jag kan. Det har inte alltid varit de bästa lösningar för ibland har det mest liknat konstgjord andning men det har gjort att jag överlevt i alla fall.

Idag har jag det bra. Jag har det fantastiskt bra. Jag har en sambo vid min sida och jag har mina fyra barn. Vi är alla friska. Vi gillar att vara med varandra och vi har inga stora konflikter eller problem. Är det inte helt underbart egentligen? Jag borde uppskatta livet mer. Men det är ju där det mänskliga kommer in. Jag är inte mer än människa och ingen annan heller. Vi har våra ups and downs och det är ju faktiskt helt ok.

Tårar av total lycka

Jag sitter med nyvaken Ellie i soffan när mobilen ringer. Jag tar upp den och numret är känt,även om det inte använts av mig på länge. En gång i livet var det mitt hemnummer. Jag känner på en hundradels sekund hur pulsen rusar upp och blodtrycket likaså. Det ringer från mina fosterföräldrars telefon och jag hinner önska att det är hon,min stöttepelare under uppväxten,som ringer. Jag svarar som jag alltid gör,-Ja,det är Janina..
I örat hör jag äntligen rösten,-Hej,det är Iréne.
Jag bryter ihop och faller i gråt innan jag säger Hej tillbaka,men jag gråter av lättnad. Kortet jag skickade nådde fram och jag har inte ringt upp de än som jag skrev att jag skulle,men nu tog hon steget att ringa till mig och jag är så lycklig. Hon berättar hur oerhört glada de hade blivit över mitt vykort och att de väntat på att dagen nog skulle komma.. Jag känner att jag vill berätta så mycket men tårarna fullkomligt flödar och pratet stockar sig i halsen, och jag känner en spänning inombords som sakta släpper,mer och mer. Det pyser ur mig som en ventil och jag njuter av känslan att det är nu,nu som jag kommer ytterligare ett steg på livets väg. Jag får fram att det känts så svårt att ta kontakten efter så lång tid och jag berättar om flera tillfällen som jag fått signaler att ta steget,men ändå inte tagit mig över tröskeln. Hon är förlåtande och säger gång på gång att det gör ingenting och att vi börjar om här och nu. Älskade fantastiska människor,vad skulle det blivit av mig om ni inte öppnat famnen och ert hem för mig där och då? Den 16 december,jag minns det som igår. Jag var 10 år och jag kom med en väska med kläder till ett möblerat rum,till en familj i Mörrum. Jag skulle ha jullov och senare i januari börja i ny klass där. Men först skulle vi fira jul och jag satt med en främmad familj med värme och kärlek förvisso,men jag var utan en tillstymmelse till eget blodsband eller annan anknytning. Livet har inte dansats fram men om jag kunde på något sätt förmedla känslan jag har just nu,så pulserar smärta och återhållen gråt ut från själ och hjärta.. I morgon ska vi ses. Tårarna kan inte sluta rinna,det är mycket tankar och minnen som bubblar upp. Det gör inte så ont,jag är ju inte i situationerna nu,men det gjorde fruktansvärt ont många gånger i mitt lilla flickhjärta. Jag kunde aldrig förstå att ett litet barn utan syskon inte var mer värt en gömd flaska med ett skepp på etiketten. Inte värt mer än det för någon av sina två föräldrar. Jag har varit bitter och jag är det fortfarande ibland och det är säkert för att jag inte kan förlåta det de gjorde mig. Jag har svårt för människor som ser till sig själva först och främst,som inte ser det som finns runt omkring och då allra helst barn. Men det finns människor som öppnar sina famnar och hem för de som behöver och jag är som jag sagt innan,så oerhört tacksam för vad familjen Johansson gjort för mig.
Jag är lycklig nu även om hela ansiktet är tårfyllt och magen känns ut och in,och pulsen skenar. När lugnet sänker sig om några timmar tror jag känslan är harmoni..

Tiden går fort

Jisses vad längesen jag var här. Har haft tankar i mitt liv att dela med mig av men det har gått i ett med jobb och familj och husvagn och hem och...suck. Lite för mycket har det varit,det måste jag erkänna men nu ser jag ledighet i sikte. Ska bli skönt att kunna skona farmor med från barnpassning för det har varit mycket av det också. Inte för nöje och utsvävningar utan för jobbens skull. Det har varit nödvändigt och farmor ställer alltid upp för oss och barnen men samvetet gnager lite i mig ändå. Jaja,inte mycket att orda om nu men efter nästa helg är jag ledig från nattjobbet i 7,5 veckor. Hur underbart blir inte det? Lite bokföring blir det men det känns lugnt när det andra är utanför livet ett tag. Nu är det fredag morgon,barnen är på g till just farmor,för jag måste till firman ett par timmar. Sen fortsätter vi väl njuta av Killebom aktiviteterna i eftermiddag och i kväll.

På återseende,snart!

Hopp

Har ett nytt hopp om livet idag. Gick i däck i kropp och själ efter sista dagarna göromål och tankeverksamhet. Fortsatte i samma bana igår morse efter nattens jobb och då gick det som det gick. Skulle koppla släpen,och hämta upp bord och bänkar igen. Direkt på morgonkvisten skulle det vara då jag hade fått bärhjälp av Oscar,sen skulle Ellie och jag besöka hennes avdelning på Kanehall kl 8.45. När hjärnan är dum får man lida,så jag hade ju huvudet på off och klämmer alltså sönder kontakten på släpet. Blir galen av trötthet och frustration och inser att det är sova jag måste göra, inget annat. Lämnar Ellie hos sin farmor och kör hem. Sover en halvtimme i stöten,mer frustrerad för varje gång jag tittar på klockan. Men kl 13.15 stiger jag iaf upp. Kaffe och påklädning sen ett nytt försök för ärende. Klädaffär och sen hämta ut ett paket med rekordeliga kopior på Björn Borg trosor. De är fina tycker jag och priset är därefter. En god vän köpte till mig,så att jag och nära och kära kan känna sig fina ett tag. Nån som är intresserad?:) Här finns ett 20 tal i varierade storlekar. Vidare hem för att koppla på det lagade släpet. Sambon har på sista tiden visat att han är full av tålamod(?),för jag gör inget annat än tar sönder saker här. På löpande band. Och Marcus ser till så det blir lagat. SUCK! Jag ger mig iväg,med Oscar som hjälp. Vi lastar i ösregn,dränkta från topp till tå och jag är fullständigt vansinnig vid det här laget. Börjar rundan för avlastning och märker vid andra anhalten att jag tappat lilla lemmen som sitter under grinden. Det slår mig att jag borde låsa in mig själv för att skona familj och allmänhet. Här håller nåt allvarligt på att hända. Sväljer lipen och ringer ett samtal och får veta att den hamnat där vi sist lastat av. Tack o lov. Lastar av det sista på rundan med Oscars hjälp och åker hem. Lyckades ta hand om middag och ge barnen det de skulle ha. Sansade mig och andades och satte fokus på ny dag,den som startat helt lovely idag. Jag känner att jag är på banan igen och ingen är gladare än jag. Så pantad mellan öronen jag varit nu några dagar,så är det en bra känsla idag. Ska ta hand om den. Och om mig. Så får resten av familjen med en bra dag. Förhoppningsvis.

Kram till dig,som är med mig på min resa i tanke och liv..

Söndag

Det har blivit söndag eftermiddag och helgen har passerat snabbt. Det är dags att jobba i natt för min del,och jag tror minsann att jag kan börja räkna ner inför min föräldraledighet som startar om 4 veckor. Jag ser fram emot den nu. Det har varit mycket på sistone,och hjärnan får jag likna vid en hårddisk som är full och behöver rensas. Jag glömmer saker,småsaker och viktigare större,men inget som varit livsviktigt. Luften har liksom gått ur mig och det är väl så det ska vara. En anspänning inför något stort,sen händer det och luften går ur när hela grejen är över. Det hade varit skönt att hänga i soffan i kväll för jag är lite trött efter senaste veckan. Sömnkontot är på minus så det bara visslar om det och det går knappast att ta igen men i morgon hoppas jag sova gott. Kommer förstås inte i säng förrän vid 10 tiden för Ellie ska på första besök på förskolan i morgon bitti och det vill vi ju inte missa så klart. De stora är igång med sommarjobben nu,så nu blir det rutiner kring det. Nåja,nu lite mys med barnen innan en stunds siesta inför nattens jobb. Må väl!

Kram..

Dagen efter

Gårdagens huvudperson. Linnea blev fotograferad av en vän till mig. Ingen utbildad fotograf men en tjej med genuint intresse,och resultatet blev fantastiskt. Många många fina bilder,och givetvis vill jag dela med mig. Tack för alla fina kommentarer igår på mitt inlägg och även på facebook,dit jag länkat.

Idag måste jag ägna mig åt de små eller iaf mer på lillasyster gangsterflickan. Hon var lite åsidosatt av naturliga själ,och det protesterade hon mot genom att knappt sova alls och resultatet av det blir just gangsterflicka. Hoppas på en eftermiddag med gott väder,då packar jag in de mina och drar till smultronstället. Men nu,kaffe och morgonmys..

Kram där ute..

Nu..

Min lillaste flicka,har blivit stor. Du har varit minst vad gäller födelsevikt,men äldst i syskonskaran och idag tar du studenten. Du har gått i skola i 12 år och vilken omvälvande tid det varit. Småklasserna i Hällevik i en idyllisk liten skola. Högstadiet i Mjällby som var en stor kontrast till Haveliden. Så mycket större med fler elever och ett betydligt hårdare klimat. Du har gått din egen väg och du har tagit dig igenom alla år nu. Vart har de tagit vägen? Tror inte du landar själv i det förrän om ett tag utan jag tror att du enbart känner en stor lättnad idag när det är över. Du har löst sommarjobb även i år men i år endast ett och det räcker ju till. Det är ju heltid så det blir lite mer ledigt i sommar gumman så du kan fundera över din framtid. Förra åren slet du med fyra olika jobb och hade veckotimmar som låg mellan 60-70 st. Det var mastigt men du fixade det och visst var klirret i kassan gött att höra.

Du och jag har haft mot och medgång och jag vill att du ska veta att jag känner mig närmre dig nu än jag gjort på länge. Vet inte om det beror på att jag släppt taget lite om dig eller om det är för att du tagit steget ut i livet,flyttat ihop med pojkvännen och fått distans till mig? Mig kvittar anledningen men det är underbara stunder med dig över lite snicksnack och några goa skratt. Älskar dig så mycket. Jag gråter när jag blir rörd,det vet du men att jag fortfarande ska vara så känslig när du ändå är inne på ditt 19e år. Du kommer inte läsa detta förrän studentfirandet är över,det har du inte tid till,så jag kan berätta ett nytt litet tillfälle när detta hände. Igår skulle jag köpa din examensbukett och när jag står i kassan i Mjällby i blomsteraffären och ska skriva ditt kort så brister det igen. Tårarna kommer som ur en öppen kran och stoltheten och äran över att vara mamma till dig är övermäktig. Du var först ut att göra mig till den jag är idag. Min förstfödda lilla ängel.

Jag önskar dig allt gott i livet och ett stort lycka till! Jag önskar dig ett bra liv med mycket upplevelser som kan guida dig på livets väg. Jag önskar dig hälsan,framför allt skulle jag vilja säga. Utan den står vi på osäker mark och vi vill gå en lång stig,med ett långt liv som största mål.

Jag önskar dig kärlek,arbete,socialt rikt liv med mycket vänner och bekanta och jag önskar dig en god ekonomi. Jag önskar dig lycka med allt vad det ordet kan innebära!

Puss & Kram mamsen

Och sen..

Nu tryter kraften i kropp och själ. Har haft mycket jobb,både natt och bokföringen på firman och sen planering för Linnéas student på det. Den ska firas hos Niclas men attans vad mycket det är ändå att planera och fixa med. Idag blev det endast 2,5 timmars sömn efter nattens arbete och som jag vet sen jag gjort det här så många gånger,så börjar jag se dubbelt nu och huvudvärken sitter som en smäck. Jag kurerar mig och lägger mig tidigt i kväll,så jag är någorlunda ok i morgon. Den stora dagen,skolavslutning och studentdag är ju då kommen!

Bara idag sen jag steg upp har jag hämtat kyckling på Lagerbergs,handlat tårtingredienserna till tårtan,lånat hem t-shirtar till Oscar,och skor förstås,eftersom han som vanligt var i sista minuten. Och idag skulle han hjälpa Niclas sätta upp partytältet,så då fick lilla mamsen fixa. Sen har jag varit hemma och stekt kycklingen,kopplat på släpen som jag körde runt med igår till vänner och bekanta,för att låna bord och bänkar. Nja,först en vända till miljöstationen igår då för att slänga lite pinaler som låg och tog plats där på släpet. Kände mig som ett rejält fruntimmer där jag körde runt i gammelvolvon med släp därbak. Tillbaka till dagens eftermiddag då jag kopplade på släpet som sagt,och sen ner till Stiby för att lasta av. Lastade av dryckerna som ska avnjutas och sen servisen i form av engångs,och vasar och ingredienser till bålet. Pappersduken var såklart med. Allt för att göra det fint men enkelt. Vidare hem med tomt släp,kopplade av det och vidare för uppsamling av de små gullungarna. En på dagis och en hos farmor. Hugo var fika sugen,så en liten fika till honom och en kopp kaffe till mig när vi äntligen landat i köket. Men vi är inte klara än,tyvärr,nu är första tårtbotten i ugnen,en är på väg dit och Ellie har ätit sin kvällsmat. Älskling styr upp med hämtpizza på väg hem från jobbet och det blir kanon. Sen ska vi natta våra små och jag ska köra en sväng till husvagnen och använda stora kylskåpet där till mat och tårta. Jag hoppas landa nyduschad med ett glas rött i handen till tvn kl 21. Då ska jag pusta ut,och pricka av på listan vad som är uträttat. Kolla igenom vad som gäller i morgon och sen krypa upp i famnen på hjärtat mitt och bara vara jag.. I morgon är det barnen i fokus,firande av student och skolavslutning och jag hoppas på en fin fin dag.

Kram till er som nyss läst igenom mitt inlägg. Mer kommer i helgen..

Krångel!

Jag kan inte lägga upp inlägg från denna dator jag just nu i denna sekund skriver vid. Jag får skriva inlägg och sen lägga in de från en annan dator här,och det är frustrerande eftersom denna laptop är den som jag alltid använder. Till allt som man behöver en dator till. Kan någon hjälpa mig med vad det kan vara som spärrar här?? När jag trycker på "Publicera inlägg" händer absolut nada!Jag kan inget absolut inget om teknikens under när det krabbar såhär,så är det någon som kan förbarma sig med en liten kommentar om en eventuell lösning? TACK!

Lägger detta i utkast nu och går sedan till stationära och publicerar.. Krångel..:(

Shoppa loss

Igår hade sambon och jag en heldag med tonåringarna,härligt. Många goa skratt,måste jag säga. Att de är så självgående nu är ju fantastiskt. De sköter sig bra!

Jag eller vi,får jag väl säga lyckades ju bränna stålar som alltid när man är i Ullared. Men det var faktiskt inget som var wow där. Det var kläder som var helt ok,absolut,och det köpte vi ju,men när man är där brukar man ju jubla över små klipp som man gör men inte igår. Tycker också priserna höjts avsevärt och för samma pris på vissa av kläderna får man mycket snyggare på hemmaplan. Då får de hänga kvar på sina galgar där uppe.

Väl hemma så plockades det och klipptes lappar. Lappar,lappar,lappar. Idag ska det på plats i garderober och lådor,orkade inte igår. Efter de små barnens nattande dök vi i soffan vid tvn och jag tackade för mig redan 21.45 och smög in i bädden. Lovely! Är hyfsat pigg idag och redo för lördag. Solen kommer smygande nu,och vi hoppas på en fin dag för då kör vi till smultronstället i em och övernattar där till i morgon. Marcus ska jobba först,och sen tar vi dagen som den kommer. Just det,ska fixa blommor till firman! Fina stora krukor ska planteras,så det får vi ta på fm. Japp,mycket som ska fixas får ta en sak i taget så jag inte stressar upp mig.. Lätt hänt annars..

Önskar er god helg och mycket sol! Kramisar..

Tolka som man tolka vill

Hur man vänder sig sitter ändan bak. Men man kan lära sig livet och hur man ska göra och handla i situationer för att undvika missförstånd och hamna i trubbel. Sen kan man göra precis tvärtom. Göra och handla så att man skapar missförstånd och trubbel. Mänskligt fenomen. Men hur ska man göra rätt? Ska man hela tiden försöka gå den misstänksamme trubbelmakaren till viljes genom att agera så att denne blir nöjd? Eller ska man utgå från sitt eget hjärta och samvete? Jag vet vilken väg jag vill gå,och det är den som jag kan stå upp för i alla lägen. Jag gör val ibland som är jobbiga men jag vågar stå upp för de i alla fall. Även om pulsen ökar,och andningen blir snabb och ytlig,så har jag tagit ställning och står upp för den. Det är inte ofta,men det händer,som tur är får jag väl säga,att jag gör val och handlingar utifrån mitt eget behov eller egen åsikt. Jag KAN sätta mig själv främst även om det oftast är barnen som tar den platsen. Eller hemmet eller jobbet. Vissa saker måste göras och det är bara att bita ihop. Men min vilja sätts främst i ledet ibland och nu är det gjort. Det känns ypperligt bra,och jag har en plan att försöka att inte vara den trevlige rolige,när jag känner att det inte ligger på min lott. Var och en får stå för sitt sätt att vara,och det är inget jag kan styra upp genom att skoja till det för att lätta på en karg stämning.

Jag har valt att ta tag i en annan sak,som har legat som en tagg och gnagt i mitt hjärta. Det finns omnämnt i bloggen för länge länge sen,och jag kan inte själv förstå varför jag inte bara försökt dra ut den och göra något åt det hela. Jag har två stycken fosterföräldrar som fanns för mig,några jobbiga år i min barndom. De fanns för mig när ingen annan vuxen fanns för att guida mig genom livet. Vi har gemensamma bekanta som jag pratat med vid ett flertal tillfällen men det har bara stannat som det gjort så många gånger förr,vid en tanke om att ta upp kontakten. Jag har lastat dem med bekymmer och under åren som gått rann kontakten ut i sanden. Hur mycket skulle man kunna lasta av sig till dem? Nej,när jag blev äldre förstod jag att de måste skonas från detta,och så gled vi ifrån varandra. Jag har velat skicka de ett kort med ett Hej,och ett Tack. Jag har velat berätta för dem att jag har fått ytterligare två barn. Berätta att jag har det fantastiskt bra,lever gott och har hälsan. Att de faktiskt har gått bra för mig. Och att jag är tacksam för att de tog sig an mig som 10årig liten flicka. Jag har velat säga att jag lärt mig mycket om livet,att jag har en människosyn som jag är stolt över och att jag trots allt lärde mig etik och moral och vad kärlek kan vara. Det var inte alls självklart då för länge sen. Arvet i generna kan man inte påverka men jag tror att det sociala arvet väger mycket mycket tungt,och präglar oss till vad vi blir. Jag skulle naturligtvis berätta att jag har stora fel och brister för jag är ju människa, jag också. Jag skulle vilja berätta för dem att jag saknat dem. Och att det finns en djup kärlek i hjärtat för att de verkligen stod upp för mig när jag behövde.

Igår drog jag sakta ut taggen från mitt hjärta. Den har varit stor och nästlat sig fast värre och värre med åren. Är det samvetet som sitter där? Jag har satt den där själv och känt smärtan av och till. Ibland mer,ibland mindre. Men igår sände jag iväg ett vykort. Man kan göra det med genom nätet,så enklare kunde det inte bli. Men det gjorde ont,och tårarna rann när jag försökte formulera mig. På ett vykort får inte så mycket plats,men det viktigaste kom med. Hej.. Förlåt..Och många försenade kramar..

Nästa vecka ska jag ringa de.. Jag tog steget. Är stolt,stolt,stolt! Så svårt det har varit att komma från tanke till handling,att ta steget. Men nu är det gjort,och jag känner redan läkningsprocessen i mitt innersta rum..

Ingen ordning..

..med bloggen. Har fullt upp med gnälliga förkylda barn,och det orkas inte ens skrivas om. Det äter som jag sagt innan,i hjärnan att lyssna på entonigt barngnäll från morgon till kväll. De är absolut inte svårt sjuka utan vanliga förkylningar med knapp feber som diagnos. Suck. Nåja,bara att ta sig igenom det antingen man vill eller ej.
Samtidigt börjar jag nu planera för Linnéas student. Vi kommer att fira Oscars 16 års dag samtidigt så han hänger med på ett hörn,trots det så är ju studenten en uppmärksammad händelse så han får finna sig i att vara lite i skymundan. Planeringen görs ju tillsammans med pappan och naturligtvis sambon. Vi ska självklart försöka fixa denna dagen till ett minne för livet och jag tycker vi är på god väg. Det blir studentfest i tält hemma hos pappan. Vi blir ca 35 personer och det är samma skara som vi haft här hemma när hon konfirmerades. Det blir..Nej,maten skriver vi om sen,kanske någon av gästerna är här och läser..? Förmodligen. Då spar vi lite på det till närmre fram i almanackan.
Idag blir det en träff med mammagruppen,dock halverad sådan. Några som hade lite andra planer och några som var förkylda. Det är ju Ellie med men vi planerade in en promenad och friska luften gör henne enbart gott. Och idag är hon faktiskt bättre här. Inte alls så snorig och ögonen är klara och fulla av bus. Kanske det är över för den här gången då. Hoppas hoppas.
I jobb schemat är vi framme för två nya nätter med. Går på i kväll och har jobbat klart fredag morgon. Lite sömn på fredagsförmiddagen sen tror jag vi styr kosan mot Hällevik. Huset vaktas av tonåringar och det känns bra. Väderprognosen för helgen ser ok ut,dock ingen vidare värme. Men bara det är uppehåll är jag nöjd. Regn har vi fått nu så det får räcka för några dagar. Har förståndet att förstå att det behövs men tycker det är lika trist ändå. Men nu skiner solen och jag har druckit ur morgonkaffet. Ellie har druckit sina 50 ml välling. Ja det är ingen älskare av välling den donnan. Sina äldre syskon kunde man däremot servera en flaska fylld till bredden och den sörplade de i sig fortare än kvickt. Men här är det annorlunda. Hon mumsar en portion gröt snart i stället. Det är nog det bästa hon vet.
På återhörande..

Hur kan det vara så..?

Funderar idag kring känslan kring en baksmälla.. Jag mår idag som när jag gjort några gånger i livet,efter alldeles för mycket alkohol i kombination med livet i övrigt,dvs fel mängd vid tillfället. Mår illa,har huvudvärk och allt bara känns dåligt i kroppen. Jobbade mycket igår och i natt och har sovit halvdant idag med huvudvärk som väckt mig gång på gång. Blir man bakis av fler orsaker än alkohol? Hade ingen aning. Men vet hur jag känner mig,så nu så jag får lägga mig igen. Har druckit kaffe och ätit,och tagit en huvudvärkstablett. Laddar för sömn och sen en natts jobb.
Höres..

Idag kom bilderna!

Framsteg

Ellie kunde helt plötsligt sitta i förmiddags när vi hade mammaträff!Vi hade en speciell träff idag när vi skulle fotograferas av Serny,så då passade hon på att briljera,lillskruttan. Hon satt både länge och väl på fika filten.Vi hade kanonväder,sol från blå himmel och humören var på topp. Ska lägga in nån bild här sen när vi fått dem. Spännande att se resultatet..

Vid min sida..

..satt idag revisorn och vi kom en bra bit i pappersarbetet. Så skönt. Har ångest för den biten,allra helst sen vi bytte metod,det gör att allt i huvudet är som ett svart hål. Obehagligt är ett milt uttryck. Jag är mycket lyckligare idag när lite klarnat och kärlek flödade från mig till den kloka människa som arbetar med detta. Kärlek och tacksamhet och beundran. Kan inte nog beskriva lyckan. :) Undrar om hon hade känt sig lika vilsen om hon skulle gett sig in i vården,mitt yrke? Jag hoppas då det,för jag kände mig som en looser tidigt i morse innan vi börjat processen vid skrivbordet. Det är nog så att var och en är bäst på sitt kall. Sen skadar det ju inte att lära sig nya saker också,trots att det är grymt svårt att lära en gammal hund att sitta.


I morgon är en speciell dag,då vi i mammagruppen ska bli fotograferade av Serny. En duktig trevlig fotograf i vår lilla stad. Han utlyste en tävling dit jag anmälde oss,men vi vann såklart inte utlottningen. I stället blev vi om möjligt ännu gladare när han mailade mig och sa att han gärna ville fota oss och använda bilderna i sin bildbyrå. Vilket jubel bland mammorna! Så i morgon bitti får det bli en lagom extreme makeover,för som 40 taggare med 4 födda barn,så ligger inte oddsen bra för en reklambild minsann. Men min kärlek till lilla minsta Ellie är stark nog att lysa upp varenda bild till ett foto av klass. Det är det absolut viktigaste och det som faktiskt känns bäst,är att hela goa gruppen ska förevigas på bild. Jag gillar alla så mycket och vi har fantastiskt kul! Vi har en vinkväll i antågande också och jag tror vi alla hittat vänner för livet. Tror på många galna och för den delen,även seriösa upptåg framöver.


Nu en liten powernap medan Ellie vilar de blå..


Kramis..

Till Salu

Till Salu!!!

Teutonia vagn-07,både ligg och sittvagn. Original åkpåse som även kan delas och användas som sittdyna. Antingen svart eller beige. Styret är reglerbart och kan vändas över vagnen för att låta barnet åka fram,-eller baklänges. Punkteringsfria däck.

Rejäl vagn till ett bra pris. Den är din som på bilden för 1900 kr.

Ring 0733-201281 eller maila janina.lundblad@spray.se

Vilket ös

Nej Valborgsmässoafton var inte ösig alls ska jag säga. Min allergi har i år tagit mig i järngrepp. Jag har varit förkyld och är kanske lite fortfarande men allergin mot pollen slog också till med full kraft så det är svårt att veta vilket som är vilket. Men två läkarbesök på en och en halv vecka har resulterat i en grop i börsen och ett omfattande apotek. Jag är nu ordinerad droppar,piller,pulver och spray. Är inte så fit for fight än,började med detta i fredags men känner nog ändå idag att jag kanske är liite piggare. Var helt utslagen igår och orkade absolut ingenting. Tyckte jag ändå var i god tid med pillerna i år. Det gäller ju att mota Olle i grind när det handlar om allergi så det inte får för stort fäste innan man börjar medicinera. Igår stannade jag alltså hemma med Ellie när Marcus och Hugo körde till Cissi och Fidde. När Ellie somnat strax efter kl 19 gjorde jag detsamma i soffan. Sov till och från och tog medicin däremellan. Att andas som om man bara hade ett sugrör att få luft genom är oerhört jobbigt. Så denna helgen,ledig och allt blev inte som jag tänkt. Tanken var att sova i husvagnen i fredags,lite umgänge med goda vänner igår med grillat och ett glas rött,och ingen planerad söndag. Söndagen ligger likadant än,så vi får se om det finns ork till något.
Hade spekulanter på barnvagnen som skulle komma idag men fick veta igår att de hittat vagn på närmre håll. Skit med. Ville så gärna sålt den nu. Har annons på blocket men får väl lägga den här också kanske? Och på facebook. En Teutonia vagn som är både ligg,och sittvagn med en original åkpåse som bara den kostar närmare 1000 kr ny,så är 1900 kr inte mycket,tycker jag. Vi får se. Kanske hittar den ny ägare när vi minst anar det.
Önskar alla en skön söndag,inte minst mig själv. I vanliga fall när vi haft sånt här kanonväder som det varit på sistone,brukar jag fått upp en hyfsad sommarfärg. Så är det inte nu. Blek och rödögd och trött. Det är inget jag gillar..
Hörs!

Lång fredag

Hoppas jag hinner det jag ska idag,så jag kan jobba och sova som man ska i helgen.
Har börjat förbereda för flytt av grejor till husvagnen. Den är på väg hem nu! De kommer ha mycket jobb med att ställa upp den,lägga golvet och slutligen få tältet på plats. Jag ska också dit en sväng men sen är det jobb här hemma för mig. Bakar till måndagens kalas och ska försöka samordna det med städ och tvätt. All utrustning till husvagnen ska diskas upp,sen det stått i längan i lådor sen den förra vagnen såldes. Och så ska ju barnen ha sitt. De är ju runt mig i ett,och Hugo äter näst intill hål i huvudet på mig ibland. Han roar sig inte mycket själv utan är på en hela tiden. Kanske åldern,kanske är det sån just han är. Ibland när jag har måsten som mycket göras upplever jag honom som jobbig. Får lite dåligt samvete sen men då tänker jag bara att jag inte kan vara mer effektiv än jag är och att det är såhär mitt liv ser ut just nu. Vaknade kl 4 i natt med en djävulsk huvudvärk och den sitter som berget. Tagit en medikament mot den och sen såklart medicin mot allergin. Fortfarande kör kroppen en kombinerad kur förkylning/allergi och jag börjar tröttna.
Nu gröt till Ellie,sen sätta bulldegen på jäsning.
Ha en skön ledig långfredag. Ni som kan..

Äkta

Älskar alla de som sätter sina barn främst i alla lägen.
Hatar alla de,som inte gör det..
En åsikt jag har som inte går att kompromissa med.
I detta finns inga som helst förhandlingar..

En vecka

En vecka som varit sådär för att jag är krasslig. Så kan man summera. Pollenallergi blandat med halsont och förkylning ger en trött och seg människa. Kunde inte sova ordentligt när jag jobbat i helgen och det gjorde saken än värre. Med en kroppstemperatur på ca 37,7 så blev allt ur gängorna. På jobbet var jag trött så det näst intill sökte mig,ändå sov jag inte bättre efter sista natten. Drygt när det blir såhär,men det händer mig då och då. Är man inte i fas är det svårt med nattarbete. Också svårt att avgöra på fm om man behöver sjukskriva sig till natten. Det handlar om att veta många timmar i förväg och är du inte sjuk med hög feber eller nåt annat specifikt är det svårt att avgöra. Och innan kl 14 måste man göra sin sjukanmälan. I-lands problem,jag vet,men nog så svår nöt att knäcka.
För övrigt drar det ihop sig till påsk. En helg jag inte bryr mig om över huvudtaget och jag ska ju jobba denna helgen med. Men idag får jag fixa pappas grav iaf,och ska plantera lite här utanför i krukorna. Hoppar över påskliljor i år,tycker de är fina just bara i påskhelgen,sen vill jag helst slippa dem. Så idag kommer det bli endast vita penséer. Min favoritfärg på blommor,och eftersom det bara är jag som engagerar mig i detta så bestämmer jag själv. Har frågat ibland om åren vad sambon tycker,men får aldrig nån åsikt så det har jag lagt ner nu.
Igår överraskade jag honom med ett sms och skrev att han skulle få en present och få köra till en god vän och få massage. Hon har öppnat eget,ett litet fint ställe i lugn och harmoni. Det blev uppskattat,fick ett tack på facebook iaf. :)
I morgon är det tänkt att nya husvagnen ska komma. Marcus får ta hjälp att sätta upp den och golv och tält i helgen när jag sover. Mitt arbete kommer sen med att fixa sängar,bädda,och pytsa in alla grejor vi kan behöva. Det är en hel del. Men det får väl räknas som en rättvis fördelning. Hoppas vi kommer njuta av allt sen i sommar,så det inte händer nåt oförutsett. Ihärdigt regnande,kanske..? Regn då och då räknar jag med men blir det mest hela tiden,då håller jag mig hemma i huset. 2 små rastlösa barn ska jag inte hålla fast i husvagn och tält i så fall.Nej,då behövs större plats att röra sig på.
Nu ska snart Ellie somnas om. Hon kör ett gnälligt ljud på mornarna,och snart kommer väl Hugo med. Han fick somna utan sin älskade bappe igår. Vi har planerat att lämna den till påskharen men igår var den som uppslukad här och vi kunde inte hitta den. Jag brukar alltid hitta den men tyvärr inte igår. Han grät och var såå ledsen,och det var inte så det var tänkt att sluta med den lilla kära goda nappen. Han somnade och har sovit till 5 då han frågade efter den,men han lyckades somna om. Marcus trodde att jag visste var den var och att jag gjorde detta mot Hugo med flit. Tänk att han inte känner mig bättre än så..? Förvånande. Men så skulle jag aldrig nånsin kunna såra mina små hjärtan. Trodde han skulle sluta med nappen av egen fri vilja och lämna den tex till påskharen,som vi nu pratat om. Nu skar det i stället i hans hjärta,men jag ska ge honom nåt fint idag som belöning för att han var så duktig och fixade det. Alltid kul med upomuntran,det skulle alla behöva då och då.
Idag blir det mammaträff,:) nice!!
På återhörande..

I kväll kommer det..

..ett inlägg. Tiden springer ifrån men i kväll ska jag summera en vecka. Behöver göra mig av med det i ord..

Snabba puckar

Krämporna kom i snabba ryck och nu har halsen ont,magen ont och jag skulle kunna lämna min egen kropp ett par dagar tills det lagt sig. Sömnen idag efter nattens arbete blev hackig och orolig. Magen kör ett hoppfallera i otakt och värktabletterna hjälper inte alls. I vilket fall som helst ser jag tiden an,för sen igår sitter ett plåster på skinkan som kan upprätthålla balans i kvinnliga maskineriet. OM det funkar så är den lilla plastbiten ett under. Och det kan jag tro på. Men först upp till bevis. Nu laga middag..

40 år 110411

Idag fyller jag 40 år. Det är helt ok på de flesta plan om inte siffrorna varit så hemska att skriva och se. Det känns gammalt och det är det ju förvisso om inte lastgammalt så lätt medelålders. Jag känner mig inte gammal. Jag känner mig som Janina,och jag är inte gammal i sinnet,om än jag är glömsk men det är väl hårddisken som är full. Nej,jag mår hyfsat väl och jag önskar mig minst lika många år till. Jag har blivit uppvaktad och uppmärksammad och det mår man gott av. I lördags var jag ju på klassträff och även det gjorde gott för själen. SKRATT och glada vänners lag och gamla minnen att le åt,jag kommer leva länge på det. Men fira min dag ska vi göra annandag påsk. Min dag idag har varit vigd åt arbete. Först firman sen personalmöte i em. Och kl 21.15 drar mina 10 nattimmar igång. Bara att ge järnet medans man kan. På återhörande, kramis

Bananarama~Help

I kväll är det klassfest. Ska bli kul att träffa sina gamla klasskamrater och givetvis träffa de från parallellklasserna. Här ett klipp från den tiden.. :)

Tankar

Marcus är på benen men är väl inte 100% ok. Men det känns ändå som att han har läget under kontroll. Jag trodde kanske det kunde vara lunginflammation för han hade ju rejält ont i bröstet. Nu hoppas vi han snart är helt ok igen. Jag har jobbat i natt och var ju även på firman bland papperna igår em. Där är ett rejält stressmoment för mig,för jag har ingen koll längre. Nytt nytt nytt att lära och det finns ett ordspråk om gamla hundar.. Kanske är jag trög eller är det faktiskt så att det är svårt att lägga om allt som vi gör nu. Jag får kämpa vidare men stressen nöter mig i sidan mest hela tiden. Drömmer om komihåg lappar jag skriver till mig själv och siffror som suddas ut och ändras utan att jag vet varför. Mardrömmar alltså. Jag har också välkomnat våren trots storm ute idag. Våren är underbar men även där finns en hake. Den kallas pollenallergi och den har parkerat sig i mina ögon och jag ser sen i måndags ut som en svagt pestsmittad kanin i ögonen. Tar min medicin så den ska hållas i schack. Åh,glömde ju säga att lilla Ellie och jag träffade fantastiska mammorna och deras små igår fm. Gillar dem så mycket allihop!! Det är ganska unikt i en ny grupp att man känner att man faktiskt klickar. Jag tror att jag skulle kunna ringa vilken som helst av dem för ett råd i en knivig situation och jag känner att de skulle ställt upp. Samtidigt kan de alla dela glädje med varandra. Unikt att det kan bli så otroligt bra. Härliga träffar blir det som tankar energi! I min tanke finns det också tankar kring det här med att jag börjat jobba så tidigt i föräldraledigheten och andras tankar kring det,som verkar mer bekymrade än mig. Jag vet att Ellie har det fantastiskt bra hos sin farmor och att deras band knöts ihop tight redan i dec när Ellie var endast 3,5 månader. Jag vet att jag mår bra i mitt liv när jag får varva jobb och ledighet så därför gör jag det här nu på mitt sätt. Lite ego,javisst,men jag blir en bättre mamma och det väger också över på positiva listan. Jag ser alltid och har alltid sett till mina barns bästa först och främst,men även jag måste någon gång sätta mitt eget väl och ve i första rummet. Och det blir ju inte på någon annas bekostnad. Ingen lider,gråter,eller far illa när jag jobbar. Så därför kör jag mitt race nu i några månader och alla i min närhet är involverade och vet vad det handlar om.. Nu hämtning av barn, höres..

Sjuka män

Marcus kom hem kl 17 igår och det är tidigt men det var av en anledning. Han var sjuk. Hög feber och frossa och så smått illamående. Han ställde sig i en varm dusch sen bäddade han ner sig. Bad om filtar och varm vetebot och jag log lite för mig själv åt,ja ni vet,förkylda karlar. Men han är sjuk på riktigt här. Vilken natt. Jag har knappt vågat sova av oro för honom. Han gick på toa och skulle ta en ny varm dusch vid midnatt men det gick inte bra. Han stängde duschen igen för han kände sig snurrig och jag hör hur han skyndar på stegen in mot sovrummet igen. Han kom inte längre än till badrumsdörren,där svimmar han och jag hör en duns i hallen. En snabb tanke säger mig att det kan gått riktigt illa om han slagit huvudet i klinkergolvet. Men han svarar mig när jag rusat upp och det syns inga skador iaf. Oscar kommer upp från sitt rum för även han hörde ju smällen. Marcus kom i säng igen och har legat där sen dess. Ont i bröstet vid varje andetag och nej,han är inte i form alls. Han verkar inte febrig just nu,och hoppas han är något bättre idag iaf. Ellie och jag ska träffa härliga mammorna och bebbarna idag,sen jobb både på firman och sen i natt. Fullt ös och det går ju om man håller sig frisk. Det hoppas vi få vara.. Ses och hörs.. Kram

Jobb

Helgen har jobbats och då blir det tydligen inget skrivet här. Det har varit en bra helg ändå tycker jag,man får göra det bästa av det. Marcus har också jobbat. I lördags skulle han slutat kl 13 men kom hem 17.30. Det där med eget företagande har visat sig innebära nåt helt annat än vad mina förutfattade meningar sagt mig. Det där med att man kan bestämma mycket själv bla annat bestämma över sin egen tid är helt fel. Kunden bestämmer. Så är det och det får accepteras. Hugo har varit hos goe Malte på 4års kalas,eller rättare sagt pyjamasparty. Han hade svårt att förstå hur man kan gå på kalas i pyjamas och han försäkrade sig innan vi körde dit. -Vi ska inte in i en affär eller så nu..?? Det var så lyckat och en nöjd grabb hämtades hem kl 16. Han är stor nu. Går på sina kalas själv och det är ju en härlig utveckling att våga göra det. För övrigt har hans helg bestått av cykling. Och cykling. Jag gjorde mitt pass på stillastående cykeln i källaren igår kväll och det gick bra. Slet som en hund och svettades därefter och nu vore det väl snart f-n om jag inte får resultat på vågen. Jag har fått resultat i mina mått för det ska man ju med kolla men jag vill ner på vågen. Och det är många siffror. Har inte varit på föreningen på 3 veckor nu då jag vet att jag gått upp nära ett kg och det är störigt. Behöver ju inte köra dit och betala pengar också dessutom då. Nej,på torsdag kan det väl vara befogat för man ska nog inte strunta helt i att köra dit för inspireras och peppas gör man där om inte annat. Jag hoppas på ett minus denna veckan. Hoppas hoppas hoppas. Denna veckan innehåller blandad kompott. Jobba natt och lite dag,besök av bvc sköterskan och galej på lördag. Förmodligen en halvdöd sill på söndag,men det får vi ta då. Önskar alla en härlig vårvecka.

Automatik

Att ungen var inställd på sommartid med automatik,det tycker jag är beundransvärt. Kl 5,kl 5,kl 5. Det är hennes melodi. Vad är det för komponenter som fixar det här med automatik? De finns ju i datorer och mobiltelefonen och i Ellie. Men går det inte att koppla ur..?? Blir en trött och irriterad dag. Först jobb på firman sen i natt,i det ordinarie vårdarbetet. Pissdag..

Irländsk afton

Ser i reklambladet att det ska vara Irländsk afton på Rundella den 9e april. Alltså den kvällen som vi ska ha klassfest där. Verkar spännande,eller kanske inte..? Kan nog kvitta vilket tema,tror på en kul kväll i vilket fall:)

Ingen bra natt

Har sovit otroligt dåligt i natt och det är inte likt mig. Brukar sova som en stock,har jag gått och lagt mig så har jag liksom. Har vaknat av mig själv,och av minsta pip från Ellie. Hon låg och sparkade i sängen men hon sov gott,men genast var jag uppe och kollade. Tror det är dags att flytta henne till eget rum. Med babyvakten är det ju inga bekymmer,man har ju bra koll då,men man hör inte minsta ljud i alla fall. Man sover ytligt när man hör att hon sparkar av sig täcket och vaknar av det. Jag har fått springa på toa många gånger men satte ju i mig vatten under cykelpasset igår kväll. Närmare bestämt en knapp liter. Möjligtvis en av anledningarna till min dåliga nattsömn. Men nu är det morgon och kaffet är snart urdrucket. Tror de lovat regn idag,så idag blir det väl ingen speciell utedag då. Men Hugo vill säkert ut och cykla. Tror han cyklade en halv mil här ute igår. Runt runt runt. Lycka i hans ögon när han kan hela momentet själv. Ta på hjälmen och fram med cykeln och sen iväg. Ellie är nöjd med att titta på från sin vagn. Bekvämt innan hon vill börja vara på marken och utforska. På återseende vänner..

Trötter

Jag är trötter nu. Tidiga mornar,jobbe nätter och barnapass varvas i ett och idag har vi varit flitiga Hugo och jag,därav är jag trötter nu. Städade av lyan i morse,dammsög och moppade golv sen gav vi oss ut i trädgården. Hugo och jag räfsade,och lastade släpet med löv och grenar. Sen kopplade vi släpet till bilen och drog till miljöstationen och tömde allt. Så skönt när man gjort ett sånt dagsverke,nu kan våra fina scillor blomma ut. Nu är middagen lagad och vi ska äta snart. Skulle cyklat i tidiga morgontimmen men när jag satte mig och startade upp musikmaskinen såg jag att batteriet till var slut. Det går inte för sig!Grrr! Måste ha dunk på hög volym i öronen annars blir det ingen träning gjord. Därför blir det ett kvällspass i stället. Så allt är nu laddat utom jag då,men efter det är gjort,då är det soffhäng,AAHH vad gött det kommer bli..:) Må så gott,kramis!

Ganska ok

Jag är nöjd med besöket i K-krona. Cystan har gått tillbaka så det ser ok ut så långt,men infektionen i dec har gjort att det mesta har växt samman och det är förmodligen det som ger smärtor. Det blir en op i höst och tills dess laboreras det lite med medikamenter för att hålla regionen i schack. Har gott hopp om hela grejen,skönt att inget "farligt" visade sig på skärmen. Lättad och går nu med lättare steg mot våren!

Återbesök

I morgon bär det av till Karlskrona för återbesök med magen. Anar att det inte blir en ren ok stämpel i baken,för jag har ont igen. Det går fram och tillbaka men det har ändå varit bättre ett tag tycker jag. Slår det ifrån mig,orkar inte kännas vid det. Hade besvär i och ur jobbebilen i natt och tog värktabletter men kunde likaväl ätit Läkerol,för mer smärtlindring blev det inte. Nåja,i morgon vet jag. Vet att en op är nödvändig så småningom men nu är det verkligen inte läge för det. Har ju precis börjat jobba mina nätter,och håller samtidigt på att lägga om hela bokföringen på firman. I höst får det bli i så fall när Ellie med börjat på dagis. Det var restriktioner i samband med op och då bla att man inte fick lyfta tyngre än 3 kg under första måaden efter ingreppet. Känns besvärligt med små barn i familjen. Nu blir det soffhäng.. Höres..

Lördag

Perfekt med regn en liten stund efter fönsterputsningen igår. Känslorna skiftade blixtsnabbt och jag blev förbannad. Ogjort arbete är inte kul! Skiter i det nu för jag tänker inte göra om det i alla fall. Annars bjöd inte fredagen på några sensationer. Lasagne till middag och en våffla till efterrätt. Alldeles för mycket födointag,men gott var det. Och det blir snart ett 45 minuters pass på cyllen i källaren. Steg upp 4.50 så jag har absolut hunnit morna mig. Kaffet har passerat strupen och Ellie håller på att somna om. Hugo skickar jag in till Marcus så kan de kolla barnprogrammet i sovrummet. Behöver ny musik till lurarna,det är musiken som gör att jag orkar sitta där på en stillastående cykel. Men vad behöver jag? Några tips från er som läser kanske? Blandar gammalt och nytt,allt för att hålla fokus på det som är gött att höra..
Måste erkänna att jag är trött. Gäspar och John Blund fortsätter kasta finkornig sand i mina ögon. Men solen skiner över ryssberget,och det ser ut att bli en fin dag. Funderar på vad jag ska hitta på med mina små idag.. Får se vad som händer,tar en timme i taget.
Trevlig lördag,kram

Tiden går

Jag,som många andra,upplever nu att tiden skenar. Jag jobbar och lever familjeliv och det går i ett. Jag försöker hålla igång trampet på spinningcykeln,men med vikten händer inte mycket,GRRR! Utökade igår till 45 min i stället för 30 och det är bara att kämpa på. Idag är det fredag och då tänker jag ta fritt från stålhingsten. Ägnar mig åt förnsterputsning och det här slottet har många fönster. Fönsterpartier är såå snyggt men så j-a tråkigt när det ska putsas. Har lagt upp en arbetsplan för att inte frustrationen ska ta överhand,så putsandet delas upp på 4 tillfälle.
Nästa vecka ska jag på återbesök i Karlskrona och jag hoppas på ett bra besked. Vill inte ha mer bekymmer med magen,vill vara frisk och stark och möta min älsklingstid,våren. Älskar när det blir ljusare och solens strålar når huden som blir brun och fräsch. Det är livskvalité för mig. Sitta ute med en kopp kaffe,helt själv en tidig morgon,det är fint det. Införskaffa lite uteväxter som planteras och sprider hemtrevnad. Grilla ute till kvällens middag.. Åh vad jag längtar. Det bästa är att ha allt framför sig. Planera,fundera och bestämma för hur man ska ha altanen och vilka färger blommorna ska ha i år. Härliga tankar. Tar de med mig och håller sinnet ljust..
Nu, ytterligare två fönster.
Trevlig helg på er,kram!

Nytt språk

Jag ska lära mig ett nytt språk. Jag ska lära mig bokföra på ett annat sätt än jag gjort hittills och ryska språket hade känts lättar för tillfället. Jag känner mig stressad inombords inför detta nya. Har haft en träff med revisorn idag under eftermiddagen och i kväll drar ordinarie jobbet igång kl 21.15. Nu serveras korv och bröd till kvällsmat,sen ska jag gå och nana en timme och jag hoppas jag somnar. Behöver det väl.
Mer från mig i morgon,ha det gott..

Lördagmorgon och kaffe

Uppe tidigt och det innebär många timmar tills det är läggdags nästa gång. Tanken är galej i kväll,men som det känns nu,så nej tack. Men med hjälp av mycket kaffe löser det sig kanske. Försökte mig på att hitta en outfit igår som skulle göra mig fin och samtidigt känna mig bekväm men det är ca 7 kg dit. Minst. Har fin service i en av stadens affärer där man får låna hem och prova kläderna. Man behöver inte köpa på öppet köp alltså och sen testa. Hade en big kasse med hem,med olika plagg,men nej,det är snyggare att se på innan det kommer på kroppen. Ju längre tid det går mellan införskaffning av plagg,desto värre blir det. Inget känns som jag. Usch. Hela tiden väntar man på att man ska tappa övervikten och visst,det är på gång,men man kan ju inte gå i ide tills det är klart liksom. Inget att gnälla över egentligen,har ju tuggat till det själv.
Nu är det iaf kaffe och mys med Ellie,sen blir det väl 30 min på spinningcykeln i vanlig ordning. Har kommit igång bra nu och det blir 5 tillfälle i veckan. Gillar det faktiskt, bara man har bra gung i lurarna i öronen. Undrar om 30 min är tillräckligt? Det kanske måste utökas för att ha effekt nu när man hållit på ett tag? Någon som vet? Tipsa mig!
Ha det gott,och kram
Njut av lördagen..

I vanlig ordning

Kl är just i detta nu 5.38 och jag och Ellie och Hugo sitter i soffan vid barnprogram i vanlig ordning. Ellie vaknade pigg som en lärka kl 4.50 och Hugo kom för 5 min sen. Jag har fått i mig kaffe och nu väntar vi på att det ska ljusna. Har lite ärende att uträtta idag,och hoppas färda det på fm,så kanske kanske man kan få en siesta i em.
Läser just nu en bok(!),tro det eller ej. Jessica Anderssons biografi,och den har varit lättläst och bra. Det kunde vara min egen skrivna biografi sånär som på vissa detaljer. Bla så har hon ju syskon,det har inte jag. Mycket är slående vad gäller små tecken i hemmet så om allt var ok eller ej. Bla älskade hon om hon hörde mamman dammsuga. Ljudet av dammsugare innebar att mamman var nykter och inget elände fanns. Just då i alla fall. Kommer läsa ut den idag,sen kanske jag hittar nåt nytt intressant. Har aldrig varit en bokmal,men visst är det mysigt att sjunka ner i en story i en bok. Kanske nån av er har ett tips till mig på nåt bra?

Glad för det

Föreningen gav mig -0,6 idag och det är jag nöjd med. Mitt medel ligger på -0,4 kg i veckan och jag skulle självklart önska att det låg på -1,0 kg,men nu är det såhär och det får ta tid. Det innebär i praktiken att det tar mig 12 veckor att gå ner 5 kg. Suck. Inte snabba puckar men jag ska inte ge upp. När de är väck så är de. Ytterligare 12 veckor så kan 10 kg vara borta. Det är mina första delmål. Först 5kg,sen totalt 10. Mitt absoluta slutmål innebär ytterligare kg men man ska inte gapa efter mycket. Jag får ta en vecka i taget.Nya tag och nya positiva tankar. Kom igen..

Jag har jobbat mina 2 nätter och det har gått jättebra sånär som ett par missöde med att köra manuell bil. Jag har ju automat så min kartläsare bredvid fick några skutt och hopp i natt,men det innebar bara gapflabb och det är så härligt! Humor måste vara en av livets absolut bästa ingredienser. I love skratt!

I kväll blir det soffhäng och uppskattning av hemmets vrå. Det som ibland känns som en sorts fängelse. Men nu när man varvar jobb och familjeliv,då uppskattar Janina alla delar. Bra för alla. En nöjd Janina blir en harmonisk Janina och det gagnar verkligen alla..
På återhörande..

Nr 1

Har jobbat min första natt på bra länge och sitter nu med mitt "morgon" kaffe i köket. Helt allena med datorn framför mig. Det gick bra att jobba även om man är smått ringrostig i början. Lära sig alla nyckelnr om igen och lära sig hur man ska köra sin runda i sk rätt ordning. Vi hade några larm men det handlade bara om små hjälp insatser,så sammantaget var det en lugn och bra natt.
Känns konstigt ändå på nåt vis att vara själv här nu,men snart fyller vi på huset med ungar igen. Hämtning hos farmor och på dagis och så kommer ju Oscar hem från skolan. Får se om Nea med kommer inom. Igår var hon här och åt middag med oss,och det var så mysigt med fyrklövern runt bordet. Det kan man väl få kalla dem? De är ju 4 och de betyder lycka.. Alltså,min egen fyrklöver:)
Jag får väl fylla på kylskåpet lite med för det gapar tomt och innehållslöst här. Så tråkigt bara för man handlar samma samma och lagar samma samma mat mest hela tiden. Har ingen större fantasi nu heller,nyvaken så det får bli samma samma. Kan väl överraska oss till helgen kanske med nått nykommet. Ska kolla lite recept på nätet kanske. Men nu ska jag inte göra det. Gotta mig med resten av kaffet och äta nåt litet..Det är på programmet,just nu.