Ellie 1 år

Stor dag,lilla Ellie fyller 1 år idag!

Mening?

Jag ställs inför frågan många gånger om även om det kan vara långt mellan gångerna. Vad är meningen med detta? Meningen med det uttrycket? Meningen med de orden eller den handlingen?
Jag kan säga och göra saker som är menat precis som det gjorts eller sagts. Jag kan varà oerhört spydig eller skarp eller blödigt känslosam och säga saker som ulkas fram mellan tårar. Jag kan viska och jag kan skrika men oftast har det ett syfte. Jag vet hur jag ska nå fram eller hur jag vill nå ut. Men det sker saker ibland som bara ödet vet varför. Och livet blir ibland så fruktansvärt orättvist.
En man i sina bästa år har ramlat och skadats allvarligt i sitt arbete och hemma fanns hans sambo och två små barn som fick ta del av budet. Han vårdas på sjukhus och hela deras tillvaro har förmodligen slagits i spillror. Jag känner med de och är så ledsen för deras skull och man önskar bara att allt ska bli bra. Det kan inte vara någon som helst mening med sånt här?
När man minst anar lurar ödet bakom knuten. Förvisso med godhet ibland men ofta med elände och det är svårt att förstå.. Kanske ska man leva livet som om det inte är så lång tid kvar? Kanske ska man bara ge järnet och inte titta så mycket på OM och MEN?
Får man ut den optimala lyckan då? Eller kör man slut på både kropp och själ?
Jag har många frågetecken inuti idag och jag vet inte riktigt var jag står i livsfrågorna. Jag vacklar och vet inte vad jag ska tro på..
Jag önskar i alla fall av hela mitt hjärta att hela familjen som drabbats av olyckan häromdagen,ska hitta kraft att kämpa på och modet att hålla hopp uppe. För alla deras skull..Kram,om du läser..

Långt där inne

Jag vet inte varför men på sistone så tar känslorna tag i mig som en översköljande våg så snart något glatt,sorgligt eller annat händer. Om jag ska försöka mig på en analys så har det nog blivit så sen samtalet i telefon med min fostermor. Då var det som om det gick hål på ballongen,bara lite men så att luften sakta gick ur mig,minut för minut.
I helgen var vi på bröllop och det var en känslodag fullt ut. Det var så vackert,innerligt och kärleksfullt så att var enda cell i kroppen blev berörd. Det var bara de två. Hon och han som kom tillsammans fram till vigselförättaren. Inga tärnor,inga brudnäbbar utan bara hon och han. Så fint det var. Deras dag där de gav varandra sina löften i solsken och med blicken ut över havet. Fantastiskt.
Festen var skoj med lite spex och lekar men också en oerhört jobbig stund,känslomässigt, då brudens bästa vän,tillika kvällens toastmadam gav sin gåva i form av ett bildspel. Vi som inte känner de så väl fick då veta att bruden kommit till toastmadamens pappas skolklass i 5e klass. Han var klassföreståndare där. Bruden som berättades var en liten "bråkig" dam blev tagen till sitt hjärta av klassföreståndaren som även tog henne till sin familj och där hade vänskapen knutit de starkaste band. Tyvärr fanns han inte bland de i livet längre och när bildspelet startades upp med en första bild på honom som länken som bundit de samman bröt jag ihop inombords. Det finns människor därute som finns för andra,som bryr sig och som ger av sig själva och detta för små och stora. All respekt från mig till de,och samtidigt som bildspelet fortgick,rann mina tårar och det var fint och hemskt inuti mig på samma gång. Men en otrolig dag fick vi vara med på och jag är så glad att vi fick dela den med dem.
Igår fick Ellie sin vaccinationsspruta och den gav under eftermiddagen ett rejält ledset flickebarn. Det fick bli alvedon och en bärande famn sen somnade hon vid 20 tiden. Allt annat här var väl som vanligt sånär som på att jag hade en hemsk huvudvärk och en seghet i kroppen som inte ska finnas där. Nu på morgonkvisten har jag fortfarande huvudvärk så det lär väl bli en dag till. Ipren i jämn intervall,även i natt har inte hjälpt ett dugg. Blir marigt att ta pappersarbetet idag men det måste göras. Ömka får jag göra när jag är klar.
Må så gott mina läsare så hörs vi..

Fredag 19 aug

Det blir så långt mellan inläggen nu och till viss del beror det på att det är krångel att lägga upp inläggen och det gör det lite mer omständigt att blogga.
Men mitt i vardagen nu,så rullar allt på i ganska högt tempo,trots "mammaledighet". Jag har lyckats jobba i fatt på firman nu,riktigt bra faktiskt. Klappar mig lite på axeln för det behövs lite uppmuntran då och då. Hugo är på sitt älskade Kanehall 15 timmar i veckan och ja,Oscar startade upp på gymnasiet igår. Linnea ska ta några kurser på Furulund i höst så hon har väl också tillvaron planerad.
I morgon ska vi ha barnkalas här och efer det ska M och jag på bröllop. Jag har varit ute i sista sekunden med kläder. Som vanligt. Men tror att allt är under kontroll nu och det ska bli fantastiskt att få dela denna dagen med brudparet. Känner mig hedrad och stolt att vara inbjuden. Blev rörd bara av inbjudningskortet så i morgon måste näsdukarna med.
Men fredagen drogs i botten då det idag kom ett samtal om modern som nu tydligen återigen uppger mig som närmsta anhörig. Det var en dr som ringde och drog hennes krämpor och jag hann inte avbryta,men till slut frågade jag varför han ringde mig? Jo,hon svarar inte på sin telefon.. suck.
Jag förklarade återigen att jag inte står henne nära över huvudtaget och jag är inte intresserad av att höra om all skit därifrån. Jag har ju förklarat detta åtskilliga gånger och nog måste det stå i all hennes journal som går via datorer och nät 2011!? I rutan för anhörig ska inte mitt namn stå. Och inte mitt telefon nummer. Jag har sagt ifrån trevligt,vänligt men bestämt och gången innan denna i en obehaglig nästan hotfull ton för att de ska fatta. Jag blir så jävla trött. Trött på att aldrig någonsin bli fri från detta. Förknippas med en människa som man känner sån fruktan och sånt hat inför. Jag försöker på alla sätt att ha ett eget liv,men det går ju inte! Då och då blir det något samtal som handlar om HENNE,eller om något som HON gjort. Eller är det någon som sett henne och så kommer det en fråga till mig om henne.
Idag skulle jag lätt kunna sätta mig i en egen vrå långt ifrån allt o alla. Men inte heller det funkar. Familjen behöver mig och jag har aldrig svikit dem för mitt eget ego. Jag tar mig igenom det. Jag har skrivit av mig med en mugg kaffe bredvid.
Det måste gå..

Hugo 4 år

Igår fyllde han äntligen sina 4 år. Mycket viktig dag som vi har pratat om mycket. Vi har pratat om allt han lärt sig innan han fyllt 4 år och sånt man kan göra när man fyllt 4 år. Sånt som man borde sluta med när man är 4 år och sånt man inte alls ska göra trots att man är hela 4 år. Det där med tidsuppfattning är inte lätt. Men det var lätt att göra ungen lycklig en dag som denna. När vi väckte honom med sång(stackars llla barn)så log han bara och sa:-Ja,jag fyller ju år idag!
Sen fick han sina paket som var inslagna i Toy Story papper och utbrast överlycklig,
-Åh,vem har ordnat allt detta? Det är ju Toy Story!
Att han skulle bli så glad bara över pappret var ju fantastiskt. Han blev jätteglad för innehållet också,och sen var dagen igång. Bästa presenten var utan tvekan från farmor. Ett bäddset med Blixten och ett jättebadlakan med samma idol på. Hade det funnits samma med Eric Saade så hade vi fångat hans två stora idoler,detta hans fjärde år.
Att se Hugos glädje när han fick se Eric Saade live i Halmstad förra veckan, var en underbar upplevelse. Och när han skulle få se Bilar 2 på bio,samma sak.
För övrigt var det ingen vidare födelsedag vädermässigt men vem kan ha tur med allt,och vad gör det? Vi hade i alla fall god fika och tårta med ljus som tändes och blåstes ut ett flertal gånger,då det fikades några gånger efterhand som det kom besök.
Hugo var nöjd,och mamsen med..

8e

8e tanden bröt fram i Ellies lilla mun igår. Kanske kan de förklara hennes otålighet och rastlöshet de senaste dagarna. 8 tänder innan fyllda året känns hyfsat mycket.
Idag blir det sol och bad för de små och mig. Och när pappan jobbat klart ska vi ta en tripp till Halmstad för lite festivalstämning. Vi brukar besöka Rix fm festivalen någon gång under sommaren,beroende var de finns under vår semester. Under åren har vi sett olika artister i deras regi i bl.a. Kristianstad,Malmö,Helsingborg och Örebro. Och Halmstad också förstås. Ett härligt semestermål. Förutom när vi campare på en camping som var allt annat än rumsren och vi hade sällskap av kompisar och så klart hade vi ju barn med. På campingen kom det plötsligt stora mercedesar körande och det är väl nice,men kanske inte när zigenarfolkets barn sitter på förarplatserna!? Och grabbgänget som gick förbi oss när vi åt med en Barbara på axeln och våra kompisars son undrade ju klart,vad är det?? Njae,föredrar lite mildare inslag när man har barn med sig.
I morgon fredag ska mammagänget ha en liten sammankomst för räkfrossa. Ska bli kul att ses igen. Alltid nära till skratt idet sällskapet ox det är väl så det ska vara.