Glädje-sorg

Det är på gränsen till makabert med vilka svängningar man har i känslolivet. Mellan hopp och förtvivlan och mellan glädje och sorg. Men sån är jag och jag är glad att jag just kan känna. Jag behöver alla bitarna för att nånstans veta att så här är livet.
Jag pratade igår med min fd svärmor i telefon. Jag har inte ringt henne trots att en vecka gått sen min fd svärfar gick bort,utan låtit några dagar passera. Det är fortfarande tufft att tänka på det och som jag tror,så kommer det vara så väldigt länge. Det har kommit till tal om begravning och jag kände ju givetvis att jag ville gå. Men i dödsannonsen igår,stod det att det skulle vara i stillhet. Det är något man ska respektera men när jag igår ringde,så pratade vi kring det. Jag sa att jag såg deras önskan kring begravningen och att jag respekterar det fullt ut,och att jag inte ville tränga mig på men då sa hon;
- Ca en vecka innan han dog pratade vi om just dig och L säger till mig,att Nina är alltid en del av denna familjen. Så om du vill komma på begravningen så är du både inräknad och räknad med..
Tårarna kom såklart och jag kände mig hedrad och självklart ska jag vara med. Det kommer bli en ledsam dag men också en mycket fin dag. Det är han värd och inte minst hans familj behöver ett vackert minne att ta med sig. De har stöttat och engagerat sig och hjälp honom på alla de sätt. Han har varit otroligt stark själv och tagit kampen fullt ut men utan sin fru och barn och barnbarn hade han garanterat inte kunnat vara med så länge som han faktiskt var.

En annan sorglighet nådde mig igår när jag kom till jobbet. Den härliga damen som jag nämnt här några gånger,lämnade tyvärr också jordelivet förra veckan. Hon har sin lilla plats i mitt hjärta. Om jag får vara lite som hon och bli över 90 år,då är det bara att köra på. Humor och glimt i ögat och en godhet och vänlighet över,även när sjukdom och ålderdom tär. Det var hon det. Vila i frid..

Solen skiner och man får nog kalla detta årets andra vårdag. Igår var det riktigt härligt,och idag ser det likadant utanför fönstret. Jag har druckit kaffet nu,snart ska gröten serveras mig av mig och sen ska jag träna.
Ha en fortsatt fin dag..

Wow

På två månaders styrketräning har jag verkligen utvecklats. Fick flera kvittenser på träningen idag. Personbästa i flera övningar och jag minns inte namnen på de eller vikterna men läromästaren har lovat skicka mig det i sms. Men dagens absolut bästa var benpress där jag gjorde 170 kg,8 reps! Vilken kick! Ska anteckna alla resultat senare idag och sen jämföra om ytterligare två månader. Det var väl själve fan om inte de kraxande korparna på axlarna snart kan lämna mig för gott! Jag känner mig så stark i kropp och själ nu och önskar alla den här känslan. Jag har gett mig själv chansen och jag har tagit den. Och jag ska gå i mål.
Det går upp och det går ner,men det går framåt hela tiden. Mot målet.. ;)

Måndag igen

Semestern i Stockholm är över och jag är nöjd med show,hotell,god mat och dryck. Men nu är det måndag och jag ska till firman några timmar. Barnen är sjuka så farmor ställer upp på fm,sen kan jag jobba lite om kvällarna när M kommit hem. Ska klämma in träning också idag så jag får se hur klockan rör sig i harmoni med dagens sysslor. Kanske kan det bli en lucka eller gör jag en.
Trött idag. Matt och mör och sömnig. Måste försöka hitta nytt fokus för mitt eget välmåendes skull och då blir jag en bättre mammi till mina barn. De små är sjuka. Hugo med vattkoppor och Ellie hade feber igår,så frågan är om inte hon med trillar dit nu. Tycker det hade varit lika bra för det är en sjukdom de ändå ska ha någon gång.
Önskar er alla en bra måndag och bra vecka! På återseende..

Semestern hittills

O yes!

Där satt den! Äntligen! -1,6 kg idag,och exakt 10 kg har lämnat mig sen i somras! Och jag har fått muskler,bra mycket starkare än jag trott jag kunde få. Happy!
Det första stora delmålet är satt idag,å vad härligt!! Det sporrar och ger mig än mer jävlaranamma! Det måste gå hela vägen,jag är på g! ;)

Stillat sig

Det har stillat sig inuti. Som vanligt fick jag ta itu med det svåra själv,på mitt eget sätt. Jag grät och torkade tårarna när jag skulle hjälpa de små med något eller vara intill dem,så de inte skulle undra.. Värken i hjärtat har också lagt sig och jag tänker på att döden ibland är en befrielse och inte något farligt.
 När jag blir riktigt riktigt ledsen och när jag gråter och det känns som om tårarna inte ska sluta rinna så känner jag en längtan efter en stor varm famn att krypa in i. En famn som ska vara trygg och som ska kännas som om den skyddar mig mot allt ont i hela världen och att inget nånsin ska kunna komma åt mig. Famnen som man ska ha när man är liten och växer upp. Famnen att få vara liten i oavsett hur vuxen man än har blivit. Den famnen hoppas jag att jag gett mina barn och fortfarande ger. Jag vill ge de trygghet och jag vill att de ska veta var den famnen finns. Alltid. Sorg är tungt att bära men något man lär sig ta hand om. Man får bearbeta på sitt eget sätt och vem säger vilket sätt som är det rätta?
Har en natt kvar att jobba nu. Bytte bort torsdagsnatten mot onsdagsnatten nästa vecka och det känns finemang. Många lediga dygn framöver men ska lägga krutet på firman då. Ingen risk man är arbetslös precis. Men ledig tid kommer det bli ändå. Och nästa helg hoppas jag Vårvinterfesten 2013,blir av. Vi behöver ca 10 personer till på gästlistan. Måste ha ett minimumantal annars gapar lokalen för tomt och det är lika bra att ställa in. Men de två föregående festerna har vi varit 100 st på så nog finns det festsugna även till detta 70-tals tema? Jo då,det håller jag tummarna för. Nu gröt,proteinshake och ladda inför friskvårdstimme. Hårt arbete ligger framför mig men jag är taggad att göra mitt bästa.
Kram

Ont

Ett samtal kraschade mitt hjärta i tusen bitar..Ett samtal som jag vetat i flera år,skulle komma,kom strax efter kl 10,idag..Ett samtal som jag visste vad det skulle innehålla,när jag såg uppringarens namn på telefonen.. Ett samtal,med några få ord har fått mitt trasiga hjärta att pulsera och dunka av smärta..Ett samtal som fick tårarna att rinna innan jag hann öppna munnen och säga ett enda ord..
Det gör fruktansvärt ont.. Ondare än jag trott jag förberett mig på.. Minnena är fina men tunga,tunga att tänka idag..
Jag önskar jag kunde hjälpa till och bära smärtan åt mina stora barn,och hjälpa de uthärda sorgen.. Jag önskar att de genom att sörja,får ro i själen att gå vidare med de fina minnena.. Jag hoppas de får lugn när tårarna så smått avtar..
"Det finns något bortom bergen"
<3

Försiktigt

Sakta och försiktigt kröp den på mig,förkylningen. Ett par dagars förnimmelse av skav i halsen har nu givit rejält väsande ifrån sig. Dock inte så ond hals men lite snorig och irriterade ögon. Man ska aldrig tänka att det var längesen jag fick en förkylning,barnen var ju hemma med just det förra veckan, Men det slog mig i helgen och nu är den här. Ingen feber som det känns,bara i de olika rören som det är lite raspigt.
Hett kaffe hjälper nu till att mjuka upp halsen så jag kan möta dagen. Jobb halvdag och sen natten igen.
Det blir en bra dag!
På återseende..

Lite,fast ganska mycket kvar

Har en mastodontvecka jobbmässigt men nu är 2 nätter avklarade iaf,och jag äter min gröt nu. Sov hyfsat länge idag även om jag varit uppe ett par gånger för kissepaus. Går inte i mål förrän fredag morgon egentligen. Jobbar 6 av 7 nätter,och några timmars dagjobb, men sen har jag lillsemester som mål nästa helg. Ska till stora staden och njuta av show,god mat, vin och hotell. Vuxentid som man måste unna sig då och då. 

Idag håller jag vilodag från träningen. Men vi har ju buggkurs ikväll som brukar få upp pulsen också,men jag tror vi får hoppa över den. Marcus knäckte till ryggen igår på sin träning och det såg allt annat än bra ut igår. Det lilla jag såg av honom i morse såg lite bättre ut,men det är nog inte att tänka på med dans ikväll.

 Så i morgon får jag köra ett nytt pass på gymmet. Med vikter all by myself. Känns lite blygt fortfarande att träna styrka så,men alla har fullt upp med sitt så jag behöver inte bry mig eller skämmas egentligen. Kanske är det den kraxande korpen på axeln som jag kallar Tvivlet som jäklas med mitt självförtroende men jag försöker vifta bort den j-n. Den har inte hos mig och göra men den gör sina försök att sätta klorna i mig. Så länge den inte byggt bo på axeln är det ok. Får se det som en sporre att göra mer och göra bättre,så vill den kanske inte komma så ofta iaf. Nya tag och hela tiden mot målet!

Fortsatt trevlig söndag!

Pepp

Låt som jag tillägnar Tvivlet som sitter på min axel och kraxar ibland..
Jag vet att jag kan,så låt mig kämpa på nu..

Amanda Fondell – Made Of

I min tanke..

..och i mitt liv och i min blogg,ventilerar jag det mesta. Och det är inte enbart en positiv eller negativ skrift,utan det som är dagens tanke skrivs ner.
Dagen idag hade ju fokus på vägning nu på morgonen. Anade ju redan igår att det inte skulle bli jubelrop,ska  ha kvinnligt månadsbesök på söndag och jag har alltid en viktuppgång i samband med denna på allt från 1,5-2,5 kg. Och som jag då trodde,har jag ingen viktminskning idag,utan vågen stod på +0,6 kg,sen sista vägningen för 2 veckor sen. Jag kan inte luras,jag är besviken,MEN jag vet ju också varför det ser ut så. Jag gör helt enkelt så att jag flyttar fram vägningen till nästa fredag,och kollar då. Hade jag haft tålamod skulle jag väntat 2 veckor å som det är sagt,och hållit mig till vägning varannan vecka. Men jag är ju så ivrig att få de där jävla siffrorna att ändras så jag vet inte.. Ska höra med läromästaren vad han tycker.
I vilket fall som helst är det fredag och jobbhelg och hela 3 nätter ligger framför mig. En i taget så funkar det också..

Yr

Jo yr var jag tydligen fortfarande. Kände av det på träningen när jag reste mig upp,från sittande eller liggande. Strunt samma,det ger väl med sig.
Men lite smolk i bägaren inför morgondagens vägning är att jag är strax i hormonell vecka,enligt almanackan och då kan jag nog räkna med en liten viktökning i morgon. Jäkla skit! Vet att jag binder vätska just den tiden i månaden och det är inte mycket att göra åt. Funderar på att vänta en vecka till mått och vägning,eller blir det både i morgon och nästa fredag. Kan inte hjälpa det,men vågen är där jag verkligen vill se skillnad. Trots att jag känner på kläder och ser i spegeln att det hänt positiva grejer. Jag får se hur det blir.
Nu har jag ätit ägg och makrill och en kopp kaffe till det. Lovat barnen en sväng till pulkabacken så det gör vi strax. I em kommer fönsterputsarnissen och fixar rutorna. Gött,sen kan våren komma ;)

5.15

Vaknade av mig själv 5.15 och känner mig pigg igen. Ingen yrsel och konstigt nog,inte mycket träningsvärk alls. Druckit mitt kaffe och ätit min gröt,så kl 7 är jag redo för ett nytt pass på gymmet. Passar på innan Marcus ska jobba så behöver jag inte tänka på barnvakt.
Alla <3 dag idag och den är som andra dagar för mig. Kommersiell hysteri bara,och kan man inte ha snälla dagar för övrigt behöver man inte låtsas extra en sån här dag.
 På återhörande senare,laddar för träning! ;)

Snurrig

Fortfarande yr i hatten vid lägesändring men det ger väl med sig. Gjorde trots det ett kanonpass på gymmet med läromästaren,och det har verkligen gått framåt. Har ökat vikter och ökat intensitet och förbättrat balansen,så jag fick mycket väl god godkänt idag!
Haft fikabesök av Cissi,William och Wictor nu i em och det är mysigt som alltid. Inte hunnit setts så ofta på sistone men vänskap när den är som bäst är,att oavsett när man ses eller hörs är det med respekt och ömsesidig kärlek. Fick en fin bukett rosor av henne och det finns inte mycket annat jag uppskattar så mycket.
Tusen tack! <3

Natti

Blev en jobbnatt extra och jag tackar för den. Sovit till o från idag och varit i Karlshamn och lämnat blod. För första gången har jag varit lite yr och matt efter det men det är nog minisömnen som är största orsaken. Nu kryper jag till kojs iaf och i morgon kl 9 ska jag vara pigg och glad och ge järnet under en timmes träning med läromästaren. Ser alltid fram emot det,och så även denna gång.
Godnatt till dig som läst och sov så gott. Vi ses i morgon ;)

Uppskattning

I natt möttes vi av ett kort hemma hos en dam när vi kom för att hjälpa henne. Hon har kämpat på länge i sitt egna boende men ska idag flytta till ett hem där det finns personal dygnet om. Damen är nära 100 år och en av de sötaste,mest humoristiska människor jag träffat. Hon är omnämnd några gånger både på min status på fb och här i bloggen. Hon har gjort ett rejält intryck på mig och hon har för alltid en plats i mitt vårdande hjärta. Hon kommer att vara saknad,och jag är rörd över uppskattningen vi fick. För övrigt kan jag tillägga att dessa anhöriga som skrivit sitt Tack,är de enda av alla vi kör till som kommer ihåg oss på natten. Känns fantastiskt med uppskattning och jag hoppas hon får en bra tid i nya boendet. <3

Andas

Tidig eftermiddag och jag är nyvaken och dricker mitt kaffe. Jobbar en natt till sen ingen mer jobbnatt i sikte förrän nästa helg.
Jag har vaknat med huvudvärk,och det har hänt allt oftare på sista tiden. Inte mycket att forska i orsaken,det går snart över.
Barnen får räknas som friska här nu,trots lite rinnande näsor och hosta då och då. I morgon blir det förskolan och det kommer att göra de gott. De har trampat i varandras revir en vecka nu och varit krassliga och på dåligt humör så med tanke på bråken,så får de nog enbart kul och frid och fröjd på sina respektive avdelningar i morgon. Ibland behöver nog även de andas sin egen luft och stanna upp,och sen få nya tag att se klarare på tillvaron.
Samma för oss vuxna. Vi nöter emellanåt på varandra,och luften man försöker syresätta sig med är så unken och instängd så nåt syre är inte möjligt att hitta. Man fastnar och hittar man inte en liten öppning i bubblan,eller en väg till nytt syre för hjärna och hjärta så känns det till slut dömt. Dömt att misslyckas eller dömt till ett slut. Leva måste alla och det är,enligt mina tankar i mitt liv,endast en själv som kan vara första länken i sitt lyckas kedja. Mår du inte bra med dig själv,mår du icke bra med någon annan heller,fullt ut. Jag tror inte på,att någon annan kan göra mig lycklig. Jag måste själv veta vad jag behöver för att andas och leva och då får jag själv se till att ha det så. Är jag inte överrens i livet med mina egna värderingar,min etik och moral,så blir det svårt att följa någon annans ideologi. Ska man leva i en konflikt med sig själv utifrån sin egen människosyn och vara en del av någon annans som inte är i harmoni med din egen så kan det bli svårt.
Livet är svårt,och alla vet att ska man få, måste man ge. Och det behöver vara någorlunda jämnt i vågskålarna. Ensidigt fyller den ena skålen och urholkar den andre. Obalansen blir konflikten och det är svårt att göra ett sidbyte. Man är van att trampa i sina spår och att se nya stigar är svårt. Men ingenting är omöjligt. Och svårigheter har alla. Av olika anledningar. Alla har någon gång känslan av att ge upp.
Men i min tanke i mitt liv måste beslut i en eller annan riktning vara så förankrat i dig själv innan något förhastat sker. Ett par små steg i taget och stanna upp och tänka igenom och värdera är något jag tror kan funka. Mina beslut i mitt liv,drabbar alltid någon annan. Oavsett vad det gäller och på gott eller på ont. Jag är inte bara mig själv,jag har barn som behöver mig i flera,flera år framöver. Jag måste vara klar i mitt huvud innan jag jag sätter ner foten,och väljer vilken stig jag ska gå. Jag tror på timeout och en betänketid. Utan revirtramp och onödiga bagateller som irritation. Då kan huvudet tänka ifred och tänka klart.
Men detta är ju bara funderingar i min tanke i mitt liv.
Vem är jag att veta..?

Valkar

Dagens pass med läromästaren kommer kännas av ordentligt i morgon! Grymt och häftigt att själv känna hur mycket starkare jag blivit. Vissa övningar kunde jag knappt göra i början,med balansen som svåraste uppgift. Jag har jobbat på bra och jag fick cred flera gånger om idag. Det är så jäkla kul! En bekant till läromästaren gick förbi vid en övning och sa med glimten i ögat och skämtsam ton,-Du tänker väl inte ta livet av henne..?
Han fick svaret,- Ingen risk,hon är stark.
Läromästaren frågade vid marklyftet,hur mycket jag trodde jag skulle klara. Jag hade ingen aning men vi gjorde de två sista seten på 50 kg och sist jobbade jag med 30. Det gav skav och lite extra valkar i händerna men det var det värt. Det ska bli spännande att se hur det ska utveckla sig. Tärningen är kastad och jag ska spela till slutet. In i kaklet,inget annat.
Jag har någon som tror på mig och som leder mig på rätt väg. Privilegium,och för det är jag tacksam.. Och inte att förglömma-många fina,nära och icke så nära,vänner som stöttar mig och peppar!
Sagt det förr men säger det igen,TACK för det!
Nästa fredag är det vikt och mått dags. Jag längtar.. ;)

Reducerad

Idag reducerade jag min sömn rejält efter nattens jobb. Farmor passade de små och de skulle komma hem kl 14. Jag som är gräsänka idag skulle inte kommit iväg och träna om jag inte ställt klockan på strax innan lunchtid. Jag gjorde mitt pass och jag är nöjd. I morgon är det pass med läromästaren och det ska bli kul att köra för fullt med honom som guide genom övningarna. Barnen är fortfarande inte fullt ok så i morgon är det bra att vi är lediga. Vi får ta dagen som den kommer,utan massa krav och måsten.
Nu nattas Ellie och Hugo ska lägga sig kl 20. Och efter det är soffan och tvn min. Och jag ska slappa tills jag inte orkar slöa mer och då lägga mig och sova skönhetssömn i många,långa härliga timmar.
Trevlig kväll..

Lite sjuka

Två krassliga barn,vara en med feber är den aktuella statusen för början av denna veckan. Utsatte de ju för vattkoppsmitta förra veckan men inte kan det väl vara det som börjar spöka redan. Inte ens en vecka sen ju.
Min snälla svärmor ställer upp som dagmamma och för all del nattmamma natten som kommer. Jag ska jobba en natt till och Marcus ska åka till Tyskland inatt. Barnen är mer än gärna hos sin farmor om jag säger så,och jag är så tacksam för det! Har sagt det förr och kan inte säga det tillräckligt många gånger. Jag såg till att skaffa två perfekta farmödrar till mina barn!  Såväl de stora barnen som de små. Utan de hade jag inte klarat vardagen med barnens sjukdomar som gör att man ibland måste vara hemma från jobb. Jag har under mina snart 21 år som mamma varit hemma för vab maximalt 10 dagar tror jag. Barnen har alltid velat vara hos sina farmödrar när de inte kunnat vara i förskola,eller hos dagmamma och det har funkat jättebra. Utan dem hade jag som sagt haft svårt att fixa vardagen.
Själv är jag inte heller piggast i kommunen. Riktigt seg i kropp och själ och inte vet jag om det är en infektion som långsamt tar plats i min kropp. Jag gillar absolut inte känslan. Jag vill köra på i mitt tempo och i mina sysslor utan att något tar befälet i mig och tvingar mig att sakta ner. Jag har min tid utsatt på vad som ska fixas och när, och det finns ingen standin som tar över och hjälper mig precis. Två muggar kaffe hjälper mig nu så sakteliga upp på banan och jag ska snart hämta hem de små. Lite multivitamin,omega 3 och lite lunch  ska intagas först bara. Idag blir det blandad sallad med ägg och räkor.

          "Tro inte på något,oavsett var du läst det,
      eller vem som sagt det,inte ens om jag sagt det,
      om det inte överensstämmer med din egen tro
                och ditt egna sunda förnuft"
                               -Budda-

Ny favoritlåt

Zara Larsson – Uncover
En ny favorit hörde jag på radion hem från Kristianstad idag. En fantastisk röst spred sig i bilen och jag har nu lyssnat många,många gånger på den.
 Har skrivit mitt prov i diabetes och insulindelegering och fick nyss samtal från chefen på jobb nr 2 att jag var mer än godkänd! Så härligt. Har klarat läkemedelsutbildning och uppföljning tidigare,och så idag detta alltså. Är nöjd och glad.
Behövs positivt på den surmulna februarihimlen och det står mig upp i halsen med negativitet. Varit på personalmöte på jobb nr 1 i em och det var väl inte mycket nytt där. Bara att bita ihop och köra på.
Men inombords längtar jag långt, långt bort nu.. Var..? Ja,hade jag bara vetat..

Payback

Livets goda röda igår kväll och popcorn och några chokladbitar betalade tillbaka sig som bigtime magont. Vaknade kl 5 och det är bara att stiga upp. Kanske inte bara där felet ligger för jag har sedan op i magen för 2 år sedan en härva där,som ger liv ifrån sig en gång i månaden men det brukar vara lugnare än idag. Min fertilitet borde ge med sig snart,men det är just vid ägglossning det blir bekymmer. I härvan av virrvarr har det eventuella lilla ägget ingen väg att ta sig fram. Det går in i härvan och där är det tvärstopp,med en jäkla smärta som följd. Trodde ju att man kunde plocka bort alla delar i regionen men risken var för stor vid en sån op så det är bara att gilla läget. Ibumetin hjälper mig igenom dygnet det brukar ta innan lugnet åter lägger sig.
När jag steg upp idag såg jag att ny snö åter lagt sig på marken. Inget annat att vänta,jag vet,det är ju bara februari. Här var ju barmark nu och man hade tom en vårkänsla i kroppen häromdagen. Jag kunde låta vinterjackan hänga och slänga på mig skinnjackan när jag hämtade barnen på eftermiddagen. Det var plusgrader och vindarna luktade vår. Längtar till den tiden nu. Min tid,livets tid. Allt börjar liksom om. Det knoppas,grönskas och det är behagligt med lagom med ytterkläder. Slippa barnens overaller och tjocka kängor. Så små de är, tycker de med att det är skönt att slippa allt vid nåt tillfälle när man bara ska till affären eller annat och de bara behöver jacka och mössa.
Helgen här hemma är ledig. Marcus ska träna vid 9.30 idag och jag har också träning på programmet,men vet inte än när jag ska ta mitt pass. Måste prioritera de små i helgen med fysisk aktivitet,så de dels har roligt,dels rör på sig så trotshormonerna skingras i kroppen och låter deras måbrakickar ta över. En i knappa 3års trotset och en i knappa förskoletrotset. Ingen bra kombo. Alltid någon som är helt av banan. Det är en tid att ta sig igenom,javisst,men mitt i den-inte kul! Vi skulle åkt till badhuset förra helgen men då var de krassliga så vi får väl se om det blir av denna helgen istället. Vi ska ut och äta ikväll med goda vänner och fira deras bröllopsdag. Det var alldeles för längesen vi träffade dem och jag saknar dem massor. Ikväll ska de få varsin kram. En stor,varm,och hjärtlig kram. Älskar dem faktiskt på mitt egna lilla sätt. Jag fick äran att bära fram deras yngste son till dopet och jag är fortfarande så stolt över det så jag får tårar i ögonen varje gång jag tänker på eller pratar om det. Rörd av uppgiften och den sitter som ett underbart minne i mitt hjärta. Mindre charmigt var det ju att jag inte kunde hejda tårarna under själva dopet och alla vet ju att rinnande ögon ger rinnande näsa och med bebis i famn.. Ja,han hade en snuttefilt och vi delade lika på den.. Det gav oss ett extra band för livet. ;)

Ställa till en scen

Fick till en riktigt god kycklingrätt till middag ikväll. Hade planerat för att unna mig vin ikväll men lagom till middagen startar Ellie upp i värsta trotsen. Har ingen aning för vilken gång i ordningen. Jag hann ta några tuggor, men inte smaka vinet när det var dags att ta kampen. 45 minuter fick jag hålla henne,hårt men kärleksfullt tills hon somnade. Så dryg denna viljeperiod,trots,pin tid,är!
Nu sitter Marcus med tonårsgrabbarna och pratar körkort och bilar,och jag.. Ja jag sitter med ett glas rött,popcorn och Gladiatorerna på tv. Känns genast lite bättre.. Skål!

Stiftelsen - Vart jag än går [officiell video]

Min favorit i somras och den håller länge,länge än..
Började min motionsbana med denna i öronen när jag joggade/gick i strandkanten i Hällevik.
Underbar låt!

Upp och ner

Var glad när jag körde hem på morgonkvisten att jobbnätterna var över och att jag skulle känna mig ledig. Men hemma var allt annat än harmoni av olika anledningar och hos mig satte det sig direkt. Att det kan ta ner en så snabbt. Upp som en sol och ner som en pannkaka..
 Har ätit min gröt nu och ska gå till sängs.
Önskar alla en bra helg..