Bara en liten stund

Har tittat på tv i kväll och mest lättjefulla program men 21.30 bytte vi kanal. Rosa Bandet galan gick på 3an. När vi kommer in som åskådare visas arkivbilder på en vacker kvinna och hennes familj. Familjen hade allt,de var lyckliga och de hade 3 små söner. Mitt hjärta galopperade iväg för när de visade just arkivbilder så förstod jag,innan det sas. Pojkarna hade mist sin mamma och mannen sin livskamrat. Mina tårar bränner likt eld nu när jag ska återberätta och nog fan funderar man både en och två gånger vid sånt här,vad är det för mening i den här skitvärlden? Varför sitter pensionerade alkisar i parken år ut och år in med fysiska livet i behåll? En del av de offrade sina barn redan tidigt,men livet,det får de behålla. Fina människor,goda på jorden och med ofantligt stor kärlek till de sina,rycks bort och lämnar älskade små och stora kvar,med en livslång sorg i hjärtat.
Här har jag en uppfattning som inget kan ändra åt mig och ingen kan tyvärr ändra det orättvisa som sker.
Jag lägger mig med tårar i ögonen och undrar över små ledsna barn som fått somna utan älskad förälder ikväll..
❤️❤️❤️

Inställningar

Får idag veta att jag har minst en daglig,trogen läsare som har kommenterat åtskilliga gånger utan att det läggs upp på bloggen. Jag får inget till mig som ska "godkännas" heller så nu har jag googlat och hittat nån form av justering som skulle gjorts när blogger ändrades för ett tag sen. Hoppas det kan funka nu,för visst vill man ha ett avtryck då och då. Kanske är det flera som försökt kommentera men inte lyckats..? Skit i så fall,för det hade jag så hjärtans gärna velat ha!
Väntar nu med spänning om jag ska få någon kommentar så jag vet att det funkar..

Höst ute,höst inne

Inhandlat pumpa med barnen på fm så att vi kan göra en lykta ikväll. Hunnit med massa små ärenden innan barnen lämnades kl 11. Min eftermiddag består av utbildning och jag är hemma igen till kl 17.30.
Viktigast av allt idag var att lämna in julledighetslappen. Och det har jag gjort. Jag har kontaktat arkivet på kommunen och får mina betyg inscannade och mailade till mig. Allt för att åtminstone KUNNA söka jobb. Bara ödet vet om jag lyckas..
På återseende!

Anonymt

Idag har varit en dag fylld av alla de känslor. En bergodalbana med allt vad det innebär. Det har kommit positiva besked angående jobbet,som jag ser det,och med den turbulensen och de kasten mellan hopp och förtvivlan som man känt så fick vi idag ett besked som jag blev nöjd med. Allt har lagts på is tills vidare och vi ska jobba på som vi gör nu och då gäller nuvarande schema. Helt plötsligt vet jag ju då hur jag ska jobba i dec och imorgon kan jag lägga in om föräldradagar över julen. Jag ska också lägga in om ett par nätters semester så har jag en sammanhängande ledighet på 10 dagar där vi kanske, kanske kan klämma in en restresa.
Sen har jag samtalat med goda vänner,var och en på sitt vis,om deras turbulens i livet. En står nånstans i ingenmansland i arbetslivet efter många och långa,trogna år. En har någon form av kaos i sin släkt och själv har man ju också glädje och sorg i hjärtat som pulserar och ger ups and downs och som gör att tårar bränner och rinner.. Av glädje. Av sorg. Men nånstans är det ändå känslan av att känna jag försöker att hantera och ta till mig. Jag tar den till hjärtat och jag tar den,när allt lagt sig lite,till min hjärna och försöker få mitt förnuft att tolka åt mig.
Jag är ju som jag skrivit innan en smula död på hösten men hjärtat slår och jag klarar att andas själv. Men den där extra gnistan finns inte men måste man alltid ha den? Jag unnade mig en extra stund på soffan efter vår vaccination i förmiddags och den tog jag till förmån för mig själv. I morgon kväll ska jag träna när Marcus kommit hem och då är ju det ett litet steg i rätta riktningen. Men sömnen känns som prio ett just nu. Efter en vecka med hackad och malen sömn i
samband med nattjobb och sen en febersjuk flicka så är det nog mycket trötthet som sitter i tårarna som bränner och rinner..
Jag får acceptera att jag inte kan få allt att gå som jag vill och jag hoppas få sinnesro att leva med det..

Tro

Marie Fredriksson – Tro - 2002 Digital Remaster;

Det är helt fel tid för mig nu. Det må vara "fint väder" med sol,och kall klar luft,men tyvärr. Jag vill inte alls vara med här.. Längtar livet ur mig,jag vet,men jag vill redan nu till våren,till slutet av mars och början av april. Det är väl bara att bryta ihop och komma igen. Ledsen i själen och jag vet att det blir bättre när jag kommer igång med träningen igen och det blir den här veckan. Prio mer på mig själv igen annars går det i stöpet..
Idag fyller vi dagen med kul iallafall,med kalas och buggkurs.
Trevlig söndag just till dig,som läst mina ord här och nu..

Prioritering

Den ligger inte på mig själv för tillfället. Prioriteringen. Har inte tränat på evigheter och dels beror det på att jag fick en sjukdomssläng. Vet inte men magkatarren satt och eldade i mellangärdet en heldag och på kvällen eskalerade det till uppkast,och svimning. Svimmar alltid om jag spyr mer än 2 ggr inom loppet av en timme,jag bara funkar så. Nuförtiden har jag lärt mig att lägga mig på golvet strax innan jag durar av och oftast är det just inne på toa. Nåväl,äckelpratet är över.
Sen har det varit jobb,utbildning,föräldramöte,besök på bvc,frisörbesök med barnen och sen allt det vanliga..
Nu är Ellie febrig sen 5 dagar tillbaka och jag har tagit henne under mina vingar och Marcus och Hugo har  haft riktig kvalitetstid med tripp med husbilen. En övernattning på Ivö,och kall frisk promenad där på morgonkvisten,och idag är de i Tingsryd på äventyrsbadet Kaskad. Oscar och hans tjej följde med dem medan vi kurerar oss här hemma. Ingen höjdare att vara 6 personer i samma kupé,där den yngste dessutom är sjuk. DET blir ingen lillsemester,det.
Morgondagen bjuder på en hel del och först ut blir kalas för Hugo och hans bäste vän,Alfred. De fyllde båda år i somras men nu är det en bra tid att hyra gympasalen och hålla kalas för hela deras förskoleavdelning. Det ska bjudas på korv o bröd,och kanelbullar,chokladbollar och saft. Efter kalaset ska Hugo träna fotboll och på kvällskvisten ska M och jag åter bugga loss. Det drar ihop sig till avslutning och vi har ju inte övat ett skit hemma så ikväll ska jag nog tvinga honom till en kvarts övande.
Som om inte söndagen var fullspäckad där,så ska jag ju såklart jobba på natten med. På måndag vaccination inför resa,och personalmöte på em.. Nej,där går gränsen! Får stoppa mig själv där,och inse min begränsning. Nu ska vi iaf ta en siesta Ellie och jag.
Hörs!

Tomrum

‎"Ett tomrum är viktlöst för alla som inte bär det inom sig."

Ett citat jag hittade och jag kunde inte sagt det bättre själv..

Hem efter middagen

Idag hade barnen en halvdag på förskolan. Jag hämtar de precis när de färdat lunchen. När vi kom ut startade de sitt samtal..
E- Ja hålla..(hon sträckte handen mot Hugo)
H-Vill du hålla i mig?
E- Mm
H- Har du haft det bra på dagis idag?
E- Aa.. Ja målat..
H- Har du målat? Blev det fint?
E- Aa..
H- Jag har med målat. Nu ska vi in i bilen,då får vi släppa händerna..

Kan inte annat än älska dessa tillfällena, då är det gott att vara mamma.. <3

Nöjd med det som blir

Det är inte att tänka på att man ska kunna få som man vill och som man tänkt sig. I mitt huvud igår så skulle barnen somna trötta o lyckliga eftersom jag hyrt gympasalen och de hade lekt i full fart i 2 timmar. De var sammanlagt 11 busungar och kul hade de! Min kväll var tänkt tillsammans med sambo och barnen skulle sova från senast kl 20. Jag hade föreslagit bubbelbad och sen en film men barnen hade tänkt sig mer än en heldags uppmärksamhet,så vi kom inte i badet förrän över kl 21. Efter det film och sen säng strax efter midnatt. Ingen god sovmorgon blev det utan Ellie vaknade såklart 5.25 idag och nu sitter man här med en flicka,gnällig och kinkig pga alldeles för lite sömn. Nåja,vad är en bal på slottet..

Förbereder

Ikväll ska vi rå om varandra med lite kvalité.. Bad och ett glas rött och en chokladbit blir vuxentid tillsammans..

Börja om från början..

..börja om på nytt..
Nya tag idag,jävlaranamma från morgon till kväll!

Blogg från det mörkaste rummet

Inte mitt mörkaste hjärterum då,utan nu bloggar jag från mobilen i Ellies rum. Men idag har det varit en mörk dag,en skitdag faktiskt! Dagsljus har inte varit att tala om och det har regnat nonstop. Så fruktansvärt drygt! Jag har haft en ledig dag med barnen och jag har bakat med dem och vi har delat ut inbjudningarna till Hugo o Alfreds kalas som ska gå av stapeln om två veckor. Vi slog ihop oss och har hyrt gympasalen och då också bjudit hela deras förskoleavdelning. De är 26 stycken inskrivna där,så det blir nog fart och fläkt!
Nu sitter jag alltså i fåtöljen i väntan på att Ellie ska somna. Marcus o Oscar är o tränar och om jag hittar ork,så drar jag iväg på min när de kommit hem.
Jag är less som f-n idag och visst är det märkligt när jag skrev igår att hösten inte tagit mig ännu. Men idag har den och den kväver mig nästan med en gång.. Suck. Har misskött mig till 100% idag med onyttigheter som om sockret skulle hjälpa mig igenom dagen. Det blev tvärtom,jag är besviken på mig själv och allt känns följaktligen mög! Ja,vad mer ska man säga..? Inte mycket,tror jag bara inväntar grabbarna och sätter mig intill Hugo i tvsoffan. Håller mig i schack för att inte mitt humör ska smitta av sig och sen försöker jag göra mitt bästa att ta kål på negativiteten på gymet. Incheckning om en timme ungefär..

Många blickar

Det är många som läser min blogg men inte många som kommenterar. Det gör inget alls,jag gör själv detsamma. Jag kommenterar oftast om bloggen länkats vidare tex via Facebook,och sån är jag.
Idag har jag själv läst i min egen text om hur jag hade det och hur jag funderade för ett år sen. Jag konstaterade snabbt att tillvaron var tung,både i kropp och själ och för att upprepa mig,så dör jag en smula när tdet blir höst. Men jag tycker att årets mörka årstid inte lyckats sätta klorna i mig på samma sätt i år. Jag är bättre till mods! Jag vet nog orsaken till det,och det är mina måbrahormoner jag ger till mig själv i samband med träningen. Den goda cirkeln det innebär att vara igång fysiskt hjälper även bakom pannbenet och det är bra. Obalans i knoppen är förödande för kroppen. Och absolut tvärtom! Så ett lagom kompanjonskap dessa emellan är nog att föredra.
Inget gym idag men väl buggkurs ikväll. Det är lattjolajbans och jag som missat två gånger får nog bekänna färg ikväll. Efter det håller jag egen fredagkväll efter helgjobbet och jag ska landa i soffan med ett gott glas rött..

Fredagsmys

Skrattade gott när Marcus la ut denna bilden på facebook. Hans status sa; Hur tänkte jag här? Värsta fredagshandlingen nånsin..

Fina i sina skinnjackor var de iaf <3

Nej sova..

Ellie går på vilja nu när det gäller sova middag. Inget att förvånas över för damen har en vilja av stål och en envishet som skulle få en åsna att framstå som oerhört medgörlig. Hon klarar inte en dag utan en lur ännu men hon går inte i däck via automatik efter lunch längre. Jag blir lite triggad av det för den stunden behöver jag med,antingen en liten vila pga av kommande nattjobb eller att ta tillfället i akt och göra nytta,eller ha egen stund med Hugo. Hon tar ganska mycket tid och kraft lilla donnan så vi andra behöver måna om vår egen. Nu har hon stillat sig lite på soffan iallafall och jag ser John Blund skyffla för fullt mot hennes blåa fina ögon. Orkar han bara hålla takten så blir han hennes överman och hon somnar. Vi har en liten mammabarnträff sen kl 14 i lekparken så tills dess har hon nog laddat sina batterier. Hugo o jag får fixa lite med fikan vi ska ta med oss. Han är en stor hjälpsam kille nu,och han är go att samarbeta med. Igår kväll när jag sa godnatt till honom sa han,
-Jag vill att du ska sitta på min säng en liten stund. Självklart sa jag,och böjde mig fram för att ge honom en kram. Han kramade mig hårt och sa,
-Jag älskar dig!
Då är det härligt att vara en liten stund i nuet. <3
Nu somnade donnan och jag avslutar här,och gör lite annat. På återhörande och trevlig helg!

Kl 15.00

Sitter som vanligt med en go mugg kaffe vid datorn när jag vaknat efter nattens jobb. Suttit en timme nu,för jag sov ovanligt länge. Steg upp 13.50 och det är längre än vad jag brukar sova. Kaffet smakar så gott med skvätten mjölk i och man vaknar till undan för undan. Har haft samtal med chefen också som inte kunde ge mer besked nu än i måndags,men även hon är ju olycklig över hur spelet spelas. Jag har iaf kollat runt lite idag och hittat lite arbete där de söker timanställda så i kväll får jag väl författa lite.
Jag har fått klartecken om ett litet försäljarjobb på Sweden rock i sommar och herregud vilken nyhet är inte det? Vi brukar gå ett par varv därute och känna stämningen men innanför staketen har jag aldrig varit. Men i år ska Kiss spela här! I vår lilla stad. Och jag har rockat i min tidigaste ungdom,i mitt tuperade hår med rejält med spray,eller mist,som man skulle ha då och det på den skånska sidan av södra sverige! I Åhusparken och i Röda stugan i Valje grundade man sitt intresse för.. ah,skit i det. ;) Men musik,dans och pojkar kan man väl säga. Och nästa sommar,mitt i sin egen medelålder ska man få se och höra dessa live. Det ska bli sjukt kul! Jag ser fram emot detta,det kan jag säga.

Nåt annat jag ser fram emot är träningen ikväll. Jag kollade av med M nyss om han hade något på programmet men han stannar hemma i kväll och jag har fått ny energi att ge järnet. Vågen,oh lala,har gett med sig ett litet streck till nu efter en lång tids stiltje och det är en sporre som ger mycket ny kraft att fortsätta kampen. Och alla fina "Gilla" man får på sin incheckning på FB,och givetvis de snälla kommentarerna där. Man behöver alla respons och uppmuntran i sina kamper oavsett vad det gäller. Bekräftelsen jag får hjälper mig framåt och hade jag skullat gjort detta i skymundan eller vad jag ska säga så hade jag gett upp många fler gånger och smugit i mig än mer onyttigheter än vad jag gör. För 100 % konsekvent är jag inte,jag lever här och nu! Men jag försöker och alla fina pushar framåt ger mig styrka. Så då delar jag det här inlägget med. Tack alla som läser,hoppas det gläder någon ;)

Uppgift till Idet

Sista ordet

Sista ordet var tydligen inte sagt,när det gällde den nya arbetstidsmodellen på jobbet. Jag beskrev här 17e,18e o 19e september hur den fina pralinen man bjöds,bara smälte innan man kunde ta del av sin hela bit. I måndags kom så fakturan på det man slickade i sig av smakprovet. Vi i min arbetsgrupp får inte höja till de % vi önskar,för i vissa grupper går detta nya back ekonomiskt och man har inte ett fullt fungerande datasystem som kan hitta läckan. Va?? Då ska vi som blivit bönhörda efter många år, betala kommunens misstag och få ta tillbaka min önskan om %. Åtminstone trodde vi att någon högre makt hjälpt oss till detta. Allt raserades och förhoppning om något bättre grusades till besvikelse. Som det ser ut nu så måste vi jobba enligt tvättstugemodellen för att hjälpa kommunen spara in vikariekostnad men vår morot för att göra det,den kan vi se oss i himlen efter.
Ja,vem vet,kanske vi snart blir tvingade ner i tjänst! Som sagt,sista ordet är nog ännu inte sagt..

Långt mellan orden

Det märks här när jag jobbat mycket,blir inte mycket skrivet då. Denna veckan blir ledig från nätterna men jobba järnet på firman. Vår revisor slutar på fredag och jag vill gärna färdigställa september månad innan hon drar för sen vet jag inte vem som kommer, och där behöver jag framförhållning.
Men veckans höjdpunkt kommer Höstfest 2012 bli,det är min förhoppning i alla fall. Jag har dragit igång en fest till,och till denna kommer 90 gäster och det är en fantastisk uppslutning! Festen kommer bli vad vi alla gör den till,och det är en otrolig blandning på gästerna och det ser jag enbart positivt. Hoppas alla blir nöjda och har kul,det är ju mitt mål med den här grejen. Mat beställer jag från Anders på Golfkrogen och musiken svarar Backline för. Jag längtar verkligen till lördag! Mat,livemusik och människor som jag både känner och vill lära känna! Finns inget jag kan klaga över här.

Klaga gör jag däremot på löpbandet. Har tränat i em och det är ju förbannat vad det suger ut en medelålders kvinna,den där tingesten! Jag fattar inte varför för jag har ingen lutning och ingen vind,och ändå.. Svor en lång ramsa inombords över att det är så tungt men jag gjorde ett pass på bandet,sen gick jag över till ct. Där kör jag ett program som är varierat och det kallas "Total body" Man får olika motstånd i olika tidsintervall. Men! Grejen är att den är ju så mjuk o behaglig att trampa på,så att man gillar det och faktiskt tycker det är skönt! Jo,faktiskt. Jag svettas och känner ju att jag är igång men jag får ingen näradödenkänsla på den som jag får på löpbandet. Innebär det att det inte är lika effektivt då? Jag vet inte.. Jag vill springa. 5 km under halvtimmen. Men jag går och springer om vartannat och än har jag inte kommit under 36 min. Besviken över det såklart. Kanske skulle jag prova skogen igen med Runkeepern till hjälp? Drygt när man tappar motivation såhär,och jag vet inte hur jag ska hitta den och om jag ska lägga om tänket ett tag.. Tips någon,kanske..?