Tiden

Skulle återkomma i em,men nu är det kväll. Livet som bebismamma är att inte hinna med. Löjligt egentligen. För jag har en bebis nu som jag är föräldraledig för,och hon sover hela dagarna. Förutom när hon äter eller får ny blöja. Tonåringarna är i skolan,Hugo på förskolan och Marcus jobbar. Jag och Ellie rår oss själva i flera timmar och tiden skenar. Varför är det så? Jag har visserligen grymt svullna fötter som gör att jag rör mig långsamt,men det kan ju inte vara hela sanningen.Nej,hela jag är slowmotion,men det får väl vara ok för det är ju faktiskt bara fem dagar sen Ellie kom till världen.
Igår kom Cissi och Fredrik och grabbarna på besök,och vilka fina kläder gumman fick! Det är julafton för mig,alla dessa fina flick kläder hon får! Det är ju 18 år sen jag sist hade flickbebis kläder i min ägo,så det känns underbart!

Efter frukosten hos Wictor i fm så kom Anna och sötnosen Menna på besök.Ellie fick en jättefin hund från Barnen på Södergatan. De har så mysiga kläder och grejor där,så det uppskattade jag verkligen. Alltid kul att träffas och det blir många goda skratt. Ser fram emot promenaderna vi planerat,bara fötterna mina kan krympa ner lite så jag kan få på skor! Länge leve foppatofflan,men det är så nu,att jag tröttnat på den,och vill jättegärna snart använda någon annan form av fotbeklädnad. Har druckit åkerfräkente idag,som ska vara vätskedrivande och kan det hjälpa kroppen på traven att återhämta sig,så är det bara att ge det ett försök. Kl 14 var det dags att hämta Hugo,och sen åkte vi hem och hade lite eftermiddagsmys och fika.
I kväll var hela stora familjen samlad,och vi åt räkor,ägg och lite formfranska,så det blev en vardagslyx till kvällsmat. Bra dag att summera,och nu är det dags för nyheterna på tv 4. Hoppas på en bra natt,utan magknip och för mycket barnskrik :)
Natti natti

Aja baja

Igår kväll när vi lagt oss,kollade Marcus sin Iphone,och jag kollade lite tv,och så sa han,-Du har ju inte bloggat!? Jag tittade på honom och frågade om han följde den nu,och det gör han tydligen. Det gläder mig! Men jag förklarade att jag inte hunnit,då sa han bara,-Bloggar man,så bloggar man. Det betyder att jag fick en liten uppsträckning,och att jag faktiskt ska sköta det. :)
Just nu hinner jag inte skriva så mycket mer,ska hoppa i duschen,och sen till gudsonen på födelsedagsfrukost,och det ska säkert gå bra,för i natt har jag sovit mycket bra! Återkommer med en uppdatering kring nya livet som bebismamma,i em när Elliegumman tar en liten lur.
Önskar er alla en bra dag,ses,kram!

Endast mamman är vaken

Vi är hemma!
Klockan är nu sena natten,kan inte ens kallas tidig morgon,och jag är klarvaken. Lilla gumman åt kl 03,sen somnade hon om men vaknade igen för en stund sen,av en full blöja. Nu har hon somnat om bredvid mig i soffan,och mina grabbar,sambon och Hugo,sover också gott. Den här första natten hemma får jag vara nöjd med,då hon ätit och somnat om snabbt mellan varven. Hennes första nätter i livet var hon däremot vaken,med ett stort sug och snuttbehov. Tacka för det,stora damen och ingen mat som kommit igång,då blir man ju otålig. Nu har mjölken kommit igång,så hon verkar nöjd och belåten,och då är jag det också.
Tonåringarna har varit på kräftskiva med sin pappa i kväll,och Linnéa sover hos pojkvännen,och Oscar hos sin pappa,därför är inte hela familjen under detta husets tak,men så funkar det ju.
Jag ska passa på att försöka sova en stund till nu men är såklart inte speciellt trött just nu när tillfället till sömn ges,men man får försöka. Kl 06 kommer säkert Hugo upp,det är hans nya tid och sen är det fullt ös i huset.
På återhörande,natti en stund..

Så tacksam

Nu har jag allt jag nånsin kunnat önska! Jag har en ängel över mig som är starkare än det väsen som försöker komma åt mig och bryta ner mig då och då. Det sanna och ärliga och riktiga och framförallt det goda,är det som står som segrare till slut. Den sista tidens prövningar av mig,och min familj står i skuggan idag. Jag har gått förbi det,nästan nere på knä,men inte längre ner än att jag kunde sätta i ena foten igen och resa mig upp för att ta nya ännu kraftigare tag,mot det goda som skulle komma. Och det är här i nuet. Min familj är frisk,jag har fått 4! underbara barn,det är mitt livs lycka. Jag har fått två prinsar och två prinsessor på 18 år. Jag är en stolt mamma idag! Jag klarade det,med mycket omtanke från er,ni vet vilka ni är,genom livet. Jag hoppas kunna vara den goda för er också,i med och motgång!
Den lycka som uppfyller mig idag,är störst av allt! Jag tackar min ängel,för att du finns där när det näst intill är en omöjlighet i livet och man känner att nu orkar jag kanske inte mer,men då ger du mig en liten liten knuff framåt igen.
Jag är dig så tacksam..Vem eller vad du än är,så är jag dig så tacksam..

Lycka!

Tänk,att du är här nu..

Hemfärd

Igår fick så äntligen Hugo komma hem. Han hade piggnat till,och dr konstaterade en riktig virus bomb som slagit ut honom så snabbt och hårt i söndags. Allt väl så långt. Farmor skulle hämta hem oss kl 12.30,och vi skulle äta lite lunch på avdelningen innan dess. Då slog en ny blixt ner från himlen,och den var menad till mig. Jag hade huvudvärk sen natten,men den accepterade jag rakt av eftersom jag tolkade det som att nu släpper spänningen för lille Hugo,vi ska ju få komma hem. Men när jag ska ta mat till oss blir jag fullständigt påverkad av skakningar som om jag frossade,men i stället blev jag alldeles svettig och fick hjärtklappning. Sa till mig själv att skärpa mig och lugna mig och ta mat och äta sansat så lägger det här sig. Det är bara spänningarna som släpper. Men när det en halvtimme senare var dags att åka hem kände jag att jag nog för säkerhets skull,skulle be en ssk att kolla mitt bltr. Jodå,förhöjt. Den glada hemfärden blev till att vinka och pussa Hugo hejdå,och sen blev jag tilldelad en säng på förlossningen för obs till idag.
Trycket har gått ner nu på morgonen,och jag har varit uppe och duschat,hämtat en mugg kaffe,och satt mig i sängen för lite nyheter och uppdatering här. Mycket som far i huvudet,men förmodligen är det så att min kropp har tryckt på stopp knappen nu bara. Det har varit lite föör mycket på sistone,bekymmer och anspänning och kanske är det kroppens eget sätt att sätta punkt. Jag har fortfarande ont i huvudet men nu kan jag bara vänta in dr och ronden och höra avd de säger.
Återkommer med det..
Ha en bra dag,nära som kära,kramis

Till nära och kära

En liten uppdatering från Karlskrona. Vi vet inte säkert vad Hugo drabbats av,men han är piggare och fortfarande feberfri. Han har inte klagat över sitt huvud sen igår och han har tom ätit lite idag. Fina framsteg. Men sänkan har fortsatt stiga,och han är fortfarande så gott som sängliggande. Han går till toaletten men vill sen genast lägga sig igen. Dr tyckte vi skulle stanna till i kväll eller kanske i morgon för att se hur det utvecklas och det vill verkligen jag med. Det är en trygghet att få vara här och en piggelin unge som Hugo är i vanliga fall,ska inte vara så slö så han bara vill ligga i sängen när vi ska hem. Jag vill se honom bli nyfiken på lek igen innan vi beger oss härifrån. Kanske skulle de ta ytterligare en sänka i kväll för att se utvecklingen men inget är bestämt än. Det är inget drömläge det här men jag är så tacksam för den hjälp och kunskap de har här. Vi får inte vistas utanför rummet,eftersom han har en infektion som är oklar,men vi blir servade till 100%,och att det känns som att luften tar slut och väggarna kryper inpå ibland,det får man bara bestämma sig för att hantera. Jag har ju tom förlossningsavdelningen nära mig nu,närmare ett våningsplan så tryggheten runtomkring är fullständig:)
Tack för ert stöd och er omtanke,kram från mig

Håller tummarna

Hugo har sovit hela natten,mellan kl 21-06. Lugnt och stilla,ingen feber och inget ont nånstans. Så skönt,då är det på rätt håll. Vet inte kriterierna för att få komma hem,men kanske bör han orka sitta upp lite,och kanske äta något annat än några skedar vaniljglass,som han ville ha,och fick, igår. Han fick sin antibiotika kl 04,och det är dags för ny dos kl 12,och jag hoppas ju på några svar på proverna med under dagen. Håller tummarna för att det blir en bra dag i rätt riktning!
Tack alla ni som läser mina tankar och stöttar och finns. Kram på er!

Lilla lilla du

Lilla lilla barn.. Vad är det som händer? Du insjuknade så hastigt igår,och vad jag trodde skulle hjälpa dig igenom natten,ipren och sömn,blev i stället till akutbesök på Karlshamns lasarett,och sen vidare till barnavd i Karlskrona. Hög hög feber,och en fruktansvärd huvudvärk.. Lille Hugo,vad är det som händer dig? De undersökte dig, satte bedövningsplåster,och sen sattes nål i ditt lilla kärl. Pappa och jag satt vid din sida och vi önskade båda två att du inte skulle behöva fara så här illa och att vi kunde tagit lite av din smärta. Du yrade hjärtat mitt,och hela jag brast itu. Inget barn ska väl behöva vara så sjukt och hjälplöst.. Nu har det tagits prover flera gånger om,du får antibiotika,och du får även dropp,så kanske får vi något svar i morgon,vad som drabbat dig?
Vad det än är så finns vi här för dig,hela din familj. Vi får turas om att vara svaga och ledsna,och då hjälper vi ju varandra att vara starka inför dig,när du behöver oss.
Du sover så gott nu,med din myskudde och med kallt på pannan,och du samlar säkert lite kraft. Jag pussar din hand,och sätter mig tillrätta vid din sida.. Älskar dig,Hugo gossen min

Slappedag

Idag har jag inte gjort många knop. Steg upp med Hugo vid 7.30,trots att han gick upp kl 06. Han la sig mellan oss och tittade på barnprogram en stund,sen lekte han lite,men när han behövde hjälp på toa var det bara att stiga upp. Kl 10 åt vi frukost allihop men sen dök jag tillbaka i sängen igen. Är ju så trött! Och är nästan ännu tröttare på att VARA trött. Inte mycket att göra åt det,bara att gilla läget. Sen passade jag på att ta siestan ihop med Hugo vid 13 tiden,så idag har jag verkligen vilat. I em hade vi bestämt oss för att äta på Kinarestaurang i Kristianstad, hela familjen. Vi har pratat om att "avsluta" sommaren så,när tonåringarna jobbat klart och höst rutinerna tar vid igen. Vi frågade även familjen Nilsson om de ville gör oss sällskap,och det ville de. Mätta och belåtna begav vi oss hemåt,men då går Hugo nästan i däck. Det har hänt vid ett par tillfälle tidigare att han tar sig för huvudet och säger att det dunkar. Så även nu,och han blev ledsen och avböjde både glassen till efterrätt och tablettasken han hade med sig. Han fick ipren här hemma nu,och på 5 minuter så sov han på soffan med en kall handduk på pannan. Lilla hjärtat mitt. Har tyvärr varit med om liknande med Oscar när han var liten och det konstaterades migrän när han var 3,5 år. Oscar klarar det bra nu,och vet hur han måste sköta sömn och mat annars kommer ett anfall som ett brev på posten. Får ta det till diskussion när Hugo ska på 3 års kontroll iaf.
Nu blir det soffan resten av kvällen,stor och tung och just det,- trött. Längtar efter att.. nej inte gnälla igen. Jag får tåla mig och acceptera dagsläget och ta en timme och en dag i taget. Måste få huvudet att ge mig kraft till kroppen ett tag till. Måste måste måste..

Lördag igen

Veckorna går trots allt fort. Nu är det lördag igen,och jag har vankat omkring lite med lördagsplock. I em kommer kusin Sara med sin familj,och det blir en enkel fika med kladdkaka,grädde och hallon. Hoppas vädret håller sig som det är nu,för då kan vi sitta ute på altanen. Det är soligt och härligt och det blåser litegrann,så det är behagligt.
Vi ska köpa tillbaka vår bilbarnsstol med,eftersom deras minsting Moa,vuxit ur den nu,och vi behöver ju snart en. Hoppas vi :)Sen är det bara en ny "babyvakt" vi ska inhandla,sen tror jag vi har vad vi behöver.
Igår var vi på dop hos Marcus kusin Mia,då hennes och Martins dotter skulle döpas. Fantastiskt vackert,vid strandkanten i Åhus intill en "ålabod". De hade satt upp ett tält,där de serverade kallskuret,med bröd och potatissallad och härliga diverse frukter. Vi satt ute och njöt,och Hugo badade tom och varför inte,när det var 10 m till strandkanten. Underbar ceremoni och tårarna brände såklart i min ögonvrå. Lättrörd i vanliga fall och gravidhormonerna späder på det hela.
Efter det körde vi till svägerskan Marika som fyllde år,och tog en sen kvällskaffe där. Firade henne bara med en blomma,med det är ju alltid trevligt att ses. Behöver inte vara så avancerat,gratulationer vuxna emellan. Kaffet hjälpte mig att orka vara vaken till ca 22.30,sen var jag trött efter en lång händelserik dag. Har ju sprungit mina lopp i natt precis som vanligt,men sovit hårt däremellan så jag känner mig hyfsat i form idag. Sätter inte kraven så högt längre.
Nej,nu ska jag sno ihop kladdkakan,och dammsuga lite.
Trevlig lördag,och lördagkväll önskar jag dig! Kramis

Inte alltid som man tänkt sig..

Ingen planerad igångsättning. Träffade dr idag,och vi diskuterade mina krämpor. Han informerade om det jag redan visste,att det är lite tidigt,och att det då finns risker för barnet. De kunde visst sätta igång mig,sa han,men då helt på mitt eget ansvar. Eftersom kroppen min inte mognat för förlossning än (konstigt nog efter alla sd!)så backar jag här. Jag vågar helt enkelt inte utmana mitt lilla i magen med ev komplikationer,och leva med samvetet om något skulle gå snett. Jag måste hitta fokus framåt ett tag till! Men hur? Just idag och nu,har jag ätit lite och ska försöka sova en timme. Vi ska på dop i em,och sen fyller svägerskan år,så vi ska inom där med en blomma också. Det är planering på nåt som ska göras och som är kul,så jag ska skyffla undan mina känslor,till förmån för detta,och då har denna dagen gått. Måste, måste kämpa nu, för mitt lillas eller min lilles skull. Fokus,fokus på positiva tankar! Det måste gå..Vi tar en dag i taget..
Kram därute..

Lite större hopp

Hemkommen från bm n u och är smått euforisk,trots en brinnande huvudvärk sen i natt. Hade ett bltr på 144/90 och 1+ på urinstickan. Ingen fara men ytterligare något att ta med i bedömningen till ev igångsättning nästa vecka. Hon skrev en lång journalanteckning och skulle prata med dr i morgon,innan jag ska träffa honom. Bebisen är fixerad,och ligger långt ner och långt bak. Det lilla livet mår alldeles utmärkt,så nu hoppas jag bara få ha dig i min famn snart. Slippa krämporna,och få gosa med bebis,det är en högvinst! Undrar när det blir..? Kanske är du hos oss inom en vecka,hjärtat? Önskar längtar och väntar..:)

Liiitet hopp,kanske

Efter att jag lämnat Hugo i morse,åkte jag med Cissi till K-stad,för hon skulle till tandläkaren. Jag hade lovat passa Wictor så länge,och det var en lätt uppgift,måste jag säga. Han somnade redan i bilen dit,och sen sov han vidare i vagnen medan Cissi fick sin tand lagad. Sen tog vi en fika,Cissi var duktig med en slät kopp kaffe,medan jag svullade i mig en bakelse.
Kl 14 idag var det dags för en första träff med bm och föräldrautbildning. Visserligen har jag ju varit med om förlossning och så tidigare,men det är ändå kul att få träffa fler som ska ha bebis ungefär samtidigt. Nya kontakter är alltid spännande. Det verkade vara ett trevligt gäng blivande föräldrar,för vi hade två bra timmar där. I morgon ska jag på koll till bm,och sen ny dr tid på fredag. Har ett litet hopp nu,att de kanske kan hjälpa mig sätta igång förlossningen,när jag gått 37 fulla veckor. Har alla sympatier från Annika,och hon har verkligen försökt hjälpa mig med att prata med dr både i K-stad och K-krona,men tyvärr kvarstår krämporna ju,och min sömnbrist blir allt större,och min ork allt mindre. Kanske kanske,kan dr på fredag föra talan vidare till en igångsättning. Ska försöka att inte ha FÖR stora förhoppningar,men tanken på att dessa trängningar,ilningar,och sammandragningar inom kort kan vara över,gör mig fantastiskt glad. Det har ju tagit överhanden över lýckan och förväntningarna på lilla livet i magen,har knappt ork att tänka på hur det kommer att bli sen. Vill bara bli kvitt krämporna,och så är det ju inte ok att känna inför du lill* som växer inom mig.
Nu har jag placerat mig i soffan och Marcus och Hugo ligger i den andra soffan och varvar ner dagen med "Anki & Pytte" Kul för både barn och vuxna :)
Återkommer i morgon efter morgonens besök hos Annika.
God kväll på er alla..

Positivt och glatt!

Lämnade Hugo på dagis kl 9 sen direkt till Netto för att inhandla ett stödförband till ryggen. Tänkte det kan vara bra efter att bebben lämnat min kropp,och mittpartiet är lite sargat. Till min förvåning kommer det fram en man i affären och ler,tittar på min mage och säger,- Förlåt att jag är frågvis,men när är det dags? Jag svarar att det är ca 3 veckor,och han ler ännu större,och utbrister,- Fantastiskt! Jag blir glad när jag ser dig,och jag kommer att titta i din barnvagn sen,om jag får..
Jag tycker själv gravida kvinnor är fantastiskt,det är ett mirakel,men när man själv är mitt upp i det med den tyngden,och besvär som följer med,förstår man inte att man ändå kan utstråla nåt som kan göra andra människor glada!?
Jag tar detta positiva med mig i min tanke och mitt liv idag och gläds åt mig själv,jag också:)

Bättre idag

Det har varit en bättre dag idag.
Hugo har börjat ny avdelning på förskolan och det gick alldeles utmärkt att lämna honom,trots ett långt sommaruppehåll. Nu är han ett sk "15 timmars barn"så han får behålla sin plats i förskolan under tiden jag är föräldraledig. Fantastisk förmån som inte fanns när tonåringarna var små. Han trivs med att leka och delta i det sociala som är hans eget,där inte mamma eller pappa är med. Nöjd och glad Hugo ger också nöjd och glad mamma. Man vill att de ska ha det bra,barnen.
De stora är nu hos sin pappa,några dagar när de avslutat sina sommarjobb. Snart drar deras läsår igång. Den ene sista året på högstadiet,och den andra sista året på gymnasiet. Ett år som för båda två innebär tankar på vad de ska göra sen.. Svåra val och svåra beslut att ta.
Har tagit en funderare idag på hur jag ska lägga upp min föräldraledighet som komma skall. Om allt går som det är tänkt förstås. Tror att jag lägger in om ledighet året ut,sen vid årsskiftet kanske ytterligare 2-3 månader. Sen vet jag att jag vill igång och jobba igen. Kanske jobba mars april och maj,och sen vara hemma över sommaren. Får se hur det blir och jag har ju tid att tänka och kanske ska man lära känna krabaten innan man bestämmer sig hur man ska göra?
På onsdag drar föräldrautbildningen igång hos bm och det ska bli spännande att se vilka som mer går i väntans tider. Kanske kan man knyta lite nya kontakter? Måste ta reda på om man får lämna Hugo i barnomsorgen den tiden,eller får jag fråga farmor om hjälp. Hon är min klippa!
Har inte mycket mer att fundera över just nu. Återkommer i morgon med mer och fler tankar,om mitt liv..

Nedstämdhet

När tårarna bara vill trilla,och de bara blir fler och fler..
När känslorna inte vill balansera sig,och eländet växer inom en,mer och mer..
Då har man fått för mycket av ont och smärta,som kramar ur ens hjärta..
Nu är det tomt,och inget mer gör ont här inne..
Tar nya tag,och samlar kraft för framtida sinne..

Jag fyller på min mugg med kaffe..

..och bänkar mig här. Lördag morgon. Linnéa körde till jobbet för en halvtimme sen,och Hugo vaknade så klart när hon gick ner för trappan. Det hade han säkert gjort ändå,han vaknar tidigt nu igen på morgnarna. Han la sig ändå senare än vanligt igår för vi gick en runda i Hällevik på Jazzfestivalen. Där är mycket folk! Kvällen var fantastiskt fin,alldeles stilla och varmt,härligt! Vi träffade på lite bekanta och jag träffade på Monika min kära arbetskamrat,med hela sin familj. De söta barnbarnen Maja och Hugo var såklart också med,och de är verkligen sockersöta! Monika ska gå i pension nån gång under våren,och jag ska ju vara mammaledig nu men jag hoppas hinna jobba några nätter till med henne. Jag började ju jobba ganska tidigt efter Hugos födelse så vi får se hur det blir den här gången.
Skrev inget här igår,då jag hade en hangover utan dess like. Var inne på förlossningen i torsdags em-kväll och fick en sk sovdos med mig hem. Är ju slut på springandet dygnet om med trängningar och sd som avlöser varann så det här skulle kunna hjälpa mig,tydligen. Det som hände,och jag har aldrig någonsin tagit något lugnande eller några sömnpiller eller andra krumelurpiller heller för den delen,var att jag mellan kissepauserna,för de kom som innan,var att jag förmodligen ramlade ner i djupaste avgrunden för på morgonen sa Marcus.-Du har snarkat som farsan i natt..
Jag har sovit hårdare än hårt mellan varven och när morgonen kom var jag så avtrubbad i huvudet som om jag gjort en av de värsta fyllenätterna genom tiderna. Nej,det var inget för mig. Var verkligen inte minsta utvilad igår,tvärtom,och längtade bara till jag skulle få ta Hugo med mig och sova en lur på em. I natt har det varit som vanligt. Jag sover en timme,kissar,tillbaka igen,går till attack på kudden och sover igen tills nästa timme. Jodå,trött idag med men huvudet är klart och det föredrar jag framför dimman i huvudet igår!
Lilla hjärtat i min mage,har lugnat ner sig sen igår,och sovit lugnt i natt. Nu buffar det lite grand men det börjar ju också bli trångt därinne så det blir nog inte så mycket kicksparkar mer. Nu börjar väl nedräkningen på riktigt för räkneverket här intill bloggen visar 29 dagar kvar av graviditeten. Härligt att det börjar bli greppbart. Men då börjar klart tankarna snurra på kommande förlossning och hur den ska bli. Kan väl inte hoppas att den blir så snabb och fokuserad och bra som Hugos,men hoppas självklart på en okomplicerad någorlunda snabb. Det gör ju alla så varför inte jag även den 4e gången?
Idag gissar jag inget om vädret för det är inte en prognos som stämt de sista dagarna jag kollat. Om det blir uppehåll och varmt är det en dag som gjord för att tvätta undan lite. Sen får vi se vad det blir.. Förmodligen en lördagsglass nånstans :)
Må så gott,kram!

Sol ute,sol inne

I natt när jag hade haft kissepausen vid 4 tiden,var Marcus med vaken. Han hade legat vaken ett par timmar och konstaterade när jag kom tillbaka till sängen att jag sovit hyfsat bra i 2 timmar! Och det hade jag ju. Underbart! Han kramade om mig och klappade om magen,och gav mig så mycket härlig omtanke,och mys.. Vi låg och småpratade en timme,om allt och inget,och det är underbart med den ömsesidiga kärlek man kan ge varandra sida vid sida.. Han killade mig i håret,kliade min rygg och det är allt en höggravid kvinna behöver för att känna sig älskad och allt hon behöver för att få nya krafter inför kommande dag. Nu medan jag suttit här och skrivit och druckit mitt kaffe,har han och Hugo varit iväg och köpt frallor.
Frukosten är avklarad,och det har varit en kanonstart på dagen. Nu är det bara att förvalta resten. Jag känner mig ganska ok idag,skönt,och ska passa på att njuta av det.
Ha det bra alla,höres..

Kalasat klart

Då har vi kalasat klart för Hugo för denna gången. Min faster och hennes man kom igår,så vi firade med kaffe och en tårtbit. Idag är det vanlig vardag igen. Skönt på sätt och vis. Ser nästan fram emot rutiner nu,och på måndag startar Hugo upp som "15timmars barn" på Kanehall. Han ska börja på en annan avdelning men han är så införstådd med det och har sin vanliga personal med sig dit,så det ska inte vara några bekymmer med det. Oscar börjar 9an på torsdagen,och Linnéa sista gymnasieåret måndagen därpå. Funderar på om jag ska ta mig till Kristianstad idag,och leta ett par tröjor och byxor till Hugo,till nästa vecka? Kanske fortfarande kan fynda på nåt rea ställ? Får se hur det blir med det. Nu har vi ätit frukost iaf,och Marcus har kört till jobbet. Tonåringarna sover(givetvis)så nu får det bli vanliga plocket med disk och bädd osv. Det är lovat regn i em och det är ju inte så kul men då tar jag Hugo och en filt och kollar lite film tror jag. Vila och mys det är härligt det!
Ha det gott alla vänner,på återseende..

Det kom en påse..

Ja du mamma..För en timme sen lyckades du igen. Du tryckte på mina ömma tår och det är då du får mina tårar att trilla. Inte så att du ser det men du vet det förmodligen ändå. Jag såg från fönstret hur du kom på din cykel. Du ställde den ifrån dig och tog upp en påse från din cykelkorg och la den i vår brevlåda. Det är ditt 3e barnbarns födelsedag idag,så nånstans inom mig tänkte jag att du kanske var där i det syftet. Det har ju hänt att det legat ett grattiskort ibland i lådan till barnen. När jag sett att du cyklat vidare gick jag ut för att hämta in påsen och kolla. Det var inget grattiskort till Hugo. Där låg en pärm och 3 fotoramar,och ett meddelande till mig. I den ena ramen,Linnéa,den andra Oscar. Den 3e var tom. Jag vet att du bad mig om foto på de stora innan Hugo var född,och jag gav dig foto tagna i skolan,i litet hopp om att du skulle uppskatta det. Du bad också för ett tag sen i ett brev om ett foto på Hugo,men jag gav dig aldrig nåt. Därför den tomma ramen väl,idag. I pärmen satt fotona och födelseannonser på barnen,som du fått av mig. Där fanns ett bebisfoto på mig,dig och pappa från min dopdag,18 juli 1971,och sen bara en lapp skriven från dig till mig.. "Tack för lånet"
Du lyckades iaf inte ta Hugos mamma ifrån honom på hans födelsedag,och inte tonåringarnas mamma heller. För Hugo är med sin älskade farmor nu,och Linnéa ska luncha med en kompis och Oscar kör en mopperunda med några kompisar. Marcus jobbar så jag sitter här själv och tar itu med känslorna. Synd va,att du inte bröt ner mig så att de fick lida? Jag är klar med ditt påhitt denna dagen,om en liten stund och sen har du gjort mig stark igen,fast du inte tror det. För varje gång du försöker trampa ihjäl mig,reser jag mig,starkare och starkare för varje gång. Det är inte farligt att gråta,det är underbart att ha känslor,du skulle bara veta..
Men nu gråter jag inte längre,jag har skrivit av mig,och jag känner återigen bara kärlek till min egen familj. Nu ska jag fortsätta njuta av Hugos födelsedag,det fina vädret,och tänka på tårtan vi ska fira med i kväll,med 3 härliga små ljus. Jag ska tänka på mina egna barns underbara blåa ögon,och bara ha det gott..
Jag är lycklig!

Hugo 3 år idag!

Grattis älskade gullunge,idag fyller du 3 år!
Vi hann in till dig och sjunga för dig allihop,och gratulera dig innan du hade vaknat av dig själv.
Vi firade ju med kalas i söndags men givetvis blir det lite kalas idag också,med familjen.
Vi älskar dig,
din familj

Det kom ett samtal..

När vi sitter på vårdcentralen idag,och inväntar Marcus provsvar,så får jag ett samtal på mobilen. Jag missade det eftersom jag hade den på ljudlös men kollade mobilen strax efter och tänkte att jag får väl ringa upp. Det var ett mobilnr jag inte kände igen,så jag ringde upp och fick ett -"Hallå" till svar. Jag frågade vem det var och fick svaret att det var min mor. Jag sa "-Hade du ringt mig?" och hon svarade att hon hade ett par saker att säga mig. Hon berättade att hon var sjuk och att hon fått veta mer och fler sjukdomar idag och att hon bara ville säga mig att jag absolut inte var välkommen på hennes begravning,när hon lämnat jordelivet och att jag inte fick lägga en enda jävla blomma på hennes grav. Men vem tror du att du är,du hemska människa? Detta jag skriver nu,når kanske inte dig,men det är ord som lämnar mig och det känns oerhört skönt för mig. För det här är mina tankar om mitt liv. Jag har i snart 40 levnadsår levt med en sorg till den person som jag trodde skulle stå mig närmst genom livet. Du bar mig inom dig i 9 månader,och gav mig livet. DET är jag tacksam för. Jag har haft dagar då jag inte velat leva,och detta pga av dig,du som är min mamma. Hur kan man sätta barn till världen och inte känna någon som helst kärlek eller stolthet,eller något annat positivt som väger tyngre än sitt ego? Jag har fött 3 barn hittills och det 4e är på väg,och den outtömliga kärlek och stolthet och helighet jag känner inför dem,det är något jag skulle offra mitt eget liv för! Hur i hela världen har du kunnat leva alla dessa år med denna personlighet och dessa handlingar? Du fick ett endaste barn-en dotter som varit så lik dig utseendemässigt,och som skapat sig ett liv utan det minsta stöd från dig. Hon har haft tur för hon har varit social och utåtriktad och knutit an till andra vuxna som har hjälpt henne att formas till den hon är idag. Hon är stolt över sig själv trots en ryggsäck på ryggen som innehåller så mycket sorg och smärta,så det tar överhand då och då i hennes vardag. Det är inte hennes eget fel,ändå får hon själv sopa upp efter sig,när gammalt svart kommer i fatt. Hon låter det onda inom henne gå ut över hennes närmaste ibland,när hon inte är i kraft att stå emot och hon får dåligt samvete gentemot de sina. Men hon försöker iaf vara en god människa och göra så mycket rätt hon kan. Hon försöker vara en god sambo,en god mamma,en god med människa. Ibland går det bra ibland inte,men hon är mänsklig. Det är inte du..
Att du är sjuk har du bevisat för mig i åratal,och jag har sörjt dig. Inte så mycket som person men att jag varit utan en mamma. Pappa dog ju när jag var 18 år så honom har det blivit en mer naturlig sorg att sörja. Men att behöva ta ett sorgearbete till en person som lever rent fysiskt innebär förvirring. Jag har funderat hur jag ska ta ditt dödsbud när det kommer och jag vet själv hur jag ska ta det. Det är redan klart sen länge,för du finns inte för mig. Har inte gjort på många många år. Men du river upp mig när jag ser dig eller hör dig och det tar jag bara som att jag är en människa med känslor. Lyckost mig! Jag KÄNNER något. Det är något jag inte har fått från dig iaf.
Jag förstår inte hur du tänker när du ringer upp för att säga att jag inte är välkommen med en blomma eller får komma till din begravning? Trodde du verkligen att jag skulle vilja det? Du tror du är något alldeles speciellt,och vid ett enda tillfälle var du faktiskt det. Den dagen du lät mig komma till livet..
Älskade Marcus,Linnéa,Oscar och Hugo,- Förlåt mina dåliga dagar,när ni får obefogade elaka ord eller handlingar. Men ni ska ändå veta att ni är mitt allt,mitt enda riktiga liv och allt jag behöver. Älskar er för alltid!

Dagen efter

Måndag morgon och kaffe och dator. Lite dagen efter känsla då utan att vara bakis så klart. Igår kalasade vi för Hugo hela dagen lång. Först ett barnkalas kl 11 med ett härligt gäng grabbar,sen hade vi släkt och vänner på eftermiddagen och vi mumsade på laxsallad och sen toppade vi med hallontårta. Han fick såå fina presenter och var så nöjd med dagen! Och som grädde på moset fick han åka brandbil igår kväll med grannen-vilken fullkomlig avslutning på en redan perfekt dag! Och vi var med nöjda. Och framförallt jag kanske,som faktiskt tog mig igenom dagen. Men aj vad ont jag hade sen. Fötterna var som telefonstolpar,och de ömmade som blodfyllda bölder och mittpartiet på kroppen är inte mycket att orda om. Kan säga att vänsterbenet knappt bar mig,så när kl var 21.30 haltade jag in i sängen. Är bättre nu efter en natt liggande men med många pauser på toa. Närmare bestämt 2 kg lättare på vågen kl 8 mot igår kväll så lite vätska har lämnat min kropp iaf. Fötterna är tillbaka som storlek 38.
Tyvärr så är inte käre sambon bättre idag. Efter 5 dagars penicillin så är det inte alls ok. Inte ens lite bättre. Dr har ringt nu,och idag blir det en vända till sjukhuset i stället,till kirurgen. Vi vet inte än vad de ska göra eller kunna hjälpa honom med,men jag ber innerligt till en högre makt att det finns nåt. Jag börjar oroa mig för kommande förlossning-jag behöver ju honom! Och han vill ju finnas där för mig och för vår lille minsting.. Vi ställer hoppet till en bra behandling vad det än må vara så att det blir en lösning på det här.

Våra ungdomar i huset har näst intill jobbat klart för sommaren,och de kan behöva några slappedagar innan skolan drar igång igen. De har verkligen varit duktiga och de har tyckt det har varit roligt med vem gillar inte att ha pengar på fickan som man själv tjänat ihop. Älskade Linnéa och Oscar-Jag är stolt och mallig och glad att just ni är ni och att ni är mina ungar!
Puss o kram,nu blir det frukost..

Förbereda lite

Idag blir det en heldag till att förbereda till Hugos kalas i morgon. Det blir verkligen inget märkvärdigt men min hastighet är låg och måste så vara,så sysslorna inför i morgon kommer att gå i sloooww motion. Jag tar en sak i taget.
Måste ta ett kik på Néas fot också när hon kommer hem idag,för hon har blivit myggbiten och fått blåsor som det gått hål på.Ankeln har svullnad upp rejält,så det är nog infekterat. Hon har inget vidare läk kött den flickan och absolut inte på sommaren så kanske får vi besöka en dr för lite penicillin. OM hon behöver det,så går 3/5 på antibiotika i familjen. Nåja,det är bra det finns hjälp till oss sen hoppas vi bara att vi får vara friska som nötkärnor till bebben kommer. Ber en stilla bön inombords för det. Nu dags för frukost och sen lite plock inför morgondagen.
Ha en bra dag därute,kram till er som läst det här..

Vår lillebror som snart fyller 3 år,och sen blir han storebror..

Tack gode Gud!

Varit hos dr idag,och ibland kan man faktiskt bli glad över att det finns bakterier eller annat som visar sig,så att man kan få medicin. Nu visade det att det var halter i min urin av den förbannade GBS:en,och det är det som plågar mig med trängningar,ständigt kissande och sammandragningar. Fick antibiotika utskrivet,och nu ser jag fram emot en helg,där jag kan sova bättre om nätterna,och orkar hålla barnkalas och sen släkt och vänkalas,för Hugo på söndag. Tack gode Gud för medicin!

Lasse Berghagen - Teddybjörnen Fredriksson (Slideshow)

Minne från min barndom.. Sorglig och underbar,på samma gång..

Hipp Hurra

Idag känns det som det varit en bra dag! Besöket hos bm var bra,trots mina krämpor,men bebisen mår utmärkt,och det är ju trots allt viktigast. Kl 10 kom de goda kära vännerna Anna,med Menna,Maria med Olivia och Cissi och Fredrik med sina grabbar William och Wictor. Jag dukade fram frukost till oss,och vad gott det är i glada vänners sällskap. Anledningen till att Fredrik slank med,beror på att jag ringde och bjöd in honom eftersom Marcus också var hemma idag. Varför han var hemma stavas sjuk,och det var det som var smolket i bägaren för att denna dagen skulle varit perfekt. Mitt sjuhelvetes humör tog över i morse och ibland är jag glad över driften i det,för idag ringde jag vårdcentralen i sambons syfte och bad om en tid till honom och en riktig koll på vad som fattas honom. Sen förra veckans besök på akuten har visserligen febern gett med sig men diffusa men jävliga smärtor i mage och rygg håller på att knäcka honom och även mig. Att han är krasslig gör mig fruktansvärt orolig och som den karl han är,så tar han det inte själv på allvar. Han fick en tid i em,och jag bestämde mig för att följa med. Han hade en inflammation och har nu fått antibiotika i 14 dagar,+infl hämmande värktabletter,så tack o lov att jag ringde och att han fick hjälp. Om ett par dagar bör det ha börjat verka,så jag hoppas han kommer må bättre då.
I vilket fall,så fick jag även hjälp med den solblekta sufletten på barnvagnen idag,när vännerna var här. Färg hade jag ju köpt,men pyssla och knepa och knåpa har jag inget tålamod till,så Maria erbjöd sig att prova. Och Cissi med. Och vad fint det blev! Tack snälla ni! Jag själv satt då med fötterna på en stol och betraktade,utan att göra minsta nytta. Skäms lite men vi hade ju trevligt samtidigt som de gjorde nytta :) Hugo fick följa med William när vi skulle till vårdcentralen,så de har verkligen fått leka idag och det innebär en nöjd trött kille i soffan här bredvid mig,nu. Jag är också lite sliten nu,och kvällen kommer att tillbringas här i tv soffan. Vet inte om det är något att se på tvn annars klarar jag mig med datorn. Finns mycket att läsa här.
Må så gott,kramis

Sömnlös

Trött men sömnlös. Det är det jag är just nu. Har varit i sängen och snurrat otaliga rundor men hittar inget bra sätt att ligga på. Steg upp igen och har tagit en ostmacka och ett glas mjölk. Sitter i soffan nu med laptopen(heter det så?)i knät,och kollat facebook,några bloggar,aftonbladet och webbisarna. Som jag gjorde innan jag gick och la mig också. Tråk!! Mini i magen lever rullan,och det är härligt att känna,och jag är så glad för dig mitt minsta,men tillståndet jag lever med är inte så kul,just nu. Sd,och ilningar i benen,och kissnödigheten som är ständig,nöter mig nu. Åh,tänk att få sova en hel natt nu utan att känna nåt över huvudtaget och bara vakna i morgon bitti,och fundera över var natten tog vägen. Hehe,jag är ju för rolig,drar vitsar mitt i natten här..
Vad tänker jag annars för tankar i mitt liv just nu..? Jo,att i morgon ska jag till bm kl 8,sen blir det lite mammabarnfrukost här,förhoppningsvis på altanen,vid 10 tiden. Det blir mysigt. Ska köpa lite goda frallor när besöket hos Annika är klart. Nej,nu blir det ett varv till med de vanliga sidorna här,sen ett nytt försök att sova. Natti natti i natten..

Rustad för regn

Igår blev en kanondag,vädermässigt,med tanke på prognosen jag läst som bara visade regn?? Bättre att kanske bara ta det som det kommer,men jag har blivit en sån där människa som planerar lite efter väder. Tycker det finns dåligt väder,och dåliga kläder och då är jag en inomhusmänniska. Men om ett par månader ska det bli ändring på det ju,när jag ska börja extreme makeover och promenera i ur och skur. Hade ju barnvagn och spjälsäng i ordning till bebben,men regnskyddet till vagnen har jag inte kunnat hitta. Men nu har jag ett! Linnéa och pojkvännen var i Ullared igår och inhandlade ett nytt,så nu är det fullutrustat inför hösten. Dock ska jag ha ett par goretex skor och ett allvädersställ till mig själv också,vilken fantastisk friskis jag ska bli! Vet och känner mig väl och jag tror att en sån förvandling är näst intill omöjlig,men jag ska ge mig en chans. Undrens tid är inte förbi,den tron måste jag ha.
På söndag ska vi fira Hugos 3 års dag,och Linnéa rustade upp lite för det också. Hon är så omtänksam den tösen,tänker på alla,och vill så väl. Hugo blev överlycklig,över ballonger och servetter och har sovit med det bredvid sig i natt. Han fick även en batteridriven tandborste så nu håller han på att slita upp tandköttet. Hoppas det är nyhetens behag och att det kan räcka med borstning morgon och kväll från och med idag.
Vet inget planerat för dagen,och tar det lite som det kommer. Hyfsat lugnt med magen,och har sovit bra i natt tycker jag,trots 6 kissepauser mellan kl 22 o 06. Inte kan väl det vara normalt,men jag har vant mig,så det får vara så tills allt är klart..
Ha en bra tisdag,kramis till alla!

Regnig morgon

Idag är det regnigt och grått. Ska visst hänga i dagen lång,om man kan tro prognosen jag kollat på nätet. Ska nog kunna fylla dagen ändå,med långsamma rörelser.
I lördagsnatt startade det upp pinvärkar som heter duga. Vaknade flera gånger för att jag hade rejält ont i rygg,och framåt,som eländigaste mensvärkar man kan tänka sig. Samtidigt är det ju så att jag måste kissa varannan timme,så om det triggade de olika känslorna eller om de gick hand i hand det kan jag inte säga. I vilket fall så var jag klarvaken kl 04. Sammandragningarna kom och gick och ligga kvar i sängen var inte att tänka på. Steg upp och satte på kaffet,och satte mig vid köksbordet med datorn. Man har ju teknik tillgänglig som är bra,så jag klockade igång sd på nätet,för att se om det fanns något regelbundet i dem. Jodå,ca 3-3.15 mellan varje och de höll i sig en minut ungefär. Suck. Ny kroppslig gåta. Är det nu det ska köra igång,eller är det som vanligt,att jag ska bara pinas några timmar? Satt kvar med läsning på laptop och klockande av sd tills jag bestämde mig för att ta en dusch. Det rådet hade jag ju fått om jag ringt in till förlossningen. 06.20 ställde jag mig i en varm dusch,härligt,sen bestämde jag mig för att försöka sova lite till. Kunde slumra till och från,sen kom Hugo och sen var det dags för oss alla att stiga upp. Hade fortfarande inte fixat band till videokameran till dagen D,så vi bestämde oss för en tripp till Eko,och fixa lite. Men ont hela tiden! Tröttsamt! Ont i ryggen och fram i ljumskarna ner mot låren..
Fortfarande sitter jag hemma,så inget mer än så händer,men ska jag ha det så här i nästan 6 v till? Då blir jag galen,det kan jag säga.. Mensvärk och molvärk i veckovis det kan ingen människa uppskatta och tycka är ok,eller?
Efter Eko,körde vi till Åhus och mötte upp fam Nilsson och åt varsin god Otto glass. Det är tröst för en smärtfylld kvinna,det. Sen vidare till Maxi för lite mat handling,och igår kväll åt vi köttfärslimpa med nypotatis och gräddsås. Gott!
Dagen övergick alltså till natt,och jag brydde mig inte ens om att ringa och rådfråga om mitt tillstånd. Är lite trött på att kroppen liksom lurar mig. Kör igång med sd rejält om det är på g,annars låt mig vara tills det är dags. Har ju haft ont,mer eller mindre av detta sen jag blev sjukskriven och jag vet inte ens hur längesen det är. V 25-eller 26 nånting. Det är ju löjligt.. Lite uppgiven idag,det kan jag medge,men det är nog tröttheten som gör det också. La mig tidigt igår,redan innan 21.30,och sen har det varit toa kl 23,01.05,02.50,05.10,och sista gången innan dags att stiga upp,kl 06.55. Usch jag är en surkärring idag,det får jag erkänna. Ska försöka hantera det och få ut nåt bra av dagen. Återkommer om jag lyckas..
Till er andra önskar jag en god dag..