Nya tag

Det är dags att försöka ladda upp batterierna lite. Har varit dagar med mycket bekymmer och sorgligheter,på långt och nära håll,och det gnager lite i själen. Har fastnat lite i sinnet,med ledsamhet,och det gör inget,ibland är det så,men idag är det dags att ta ett steg framåt igen.
Tänker så mycket på de stackars anhöriga här i kommunen som miste sin 16-åring i en olycka. Det kan hända vem som helst,och det händer.. I familjen har min kära sambo haft det på nära håll,och jag minns också när det hände. Hans kära syster och jag var sånär jämngamla,och gick i samma skola,och det var en tung stämning i skolan när det tragiska inträffat. Fy,alla minnen är inte sköna att minnas.
Igår var det även dags för koll av dr på mvc,och det var som befarat,påverkat ytterligare,så nu blev det sjukskrivning och order om vila resten av tiden. Är i vecka 27,så det behöver hålla ett tag till. Tror jag kommer gå länge,dock med jämna plågor,som dr sa,men man vet ju aldrig om det drar igång i förtid,eftersom det nu börjat så smått att ge med sig. Ny koll nästa fredag,och det blir nog avgörande om jag får stanna hemma,eller om det blir sängläge på sjukhuset. Vill verkligen inte det,denna gången med. Förra grav rullades det fram en rullstol efter en koll i Karlskrona i v 30,med order om att inte ta ett steg. Var då öppen 4 cm,och hade regelbundna sd,så det blev kortison,och bricanyldropp,och det gick ju bra,för Hugo stannade i sin egna kupé till vecka 38.
Blir smått ledsen över detta men det är bara att inse fakta,och göra det bästa av det.
Har såklart även haft glädjeämne de sista dagarna. Tillbringat helgen i husvagnen med kanonväder och umgåtts med alla 3 barnen,och sambon mycket,det är glädje,det! Firade Fredrik i söndags,på hans 31års dag,och som vanligt,bjöd de på superb mat,och gudomlig tårta! Japp,ett kg upp på vågen i måndags :)
Idag är Hugo hemma med mamsen och vi ska njuta av dagen. Storebror ska hjälpa oss ta fram hoppborgen innan han ska till skolan,sen får den spolas av,och invigas. Blir säkert en bra,glad dag!
På återseende..

Sorg

En familj har mist sin son,bror,kusin,och barnbarn. Och övrig släkt och alla vänner har mist en person,som stått dem nära. Han blev 16 år. En fruktansvärd olycka har ryckt en ung människa från livet,det som just skulle börja..

Sorg..

Besvikelse

Tänk om det känslan kunde undvikas till varje pris? Det går naturligtvis inte och det är något man måste lära sig hantera,och det gör man ju,på ett eller annat sätt. Men som mamma önskar man ju kunna skona sina barn,allt som gör ont,känslomässigt som fysiskt,men det är ju omöjligt. Alla vet att man lär i livets skola,och det är det som hjälper oss formas till de vuxna personer,vi en gång blir. Vissa prövas hårt,medan andra klarar sig lite mildare,men överallt lurar det,smärta och besvikelse. Med mycket glädje,och uppmuntran och beröm,så är det lättare att ta bakslagen. Jag vet att jag många gånger tjatar och gnatar och frågar, när mina barn faktiskt klarar sig alldeles utmärkt,och det blir i hönsigaste(finns det ordet?)laget. Jag gör det inte för att jag misstror dem,men jag vill skona dem från faror som kan överraska. Jag finns för mina barn,när de behöver och vill,och det hoppas jag de känner. De vill inte vända sig till mamma med allt,och det ska de inte heller göra,men jag vill stötta,om jag kan. Vi tycker inte lika och tur är väl det,men mycket erfarenhet under livets gång,har format mig,och mina värderingar. Ja,det var nog morgonens tankar..
Det blir en underbar,varm och solig dag..

Ängel

Vår klippa,Hugos farmor,ställer upp idag, igen,och passar barnbarnet,då jag måste jobba några timmar. Han mådde mycket bättre idag,så vi hoppas slippa söka dr för öronen,under em..

..sjuk,sjuk,sjuk..

Ja,då var det en ny åkomma för Hugo. Vaknade efter middagsluren och grät.. Jag trodde han drömt,så jag försökte med ett "såja,sov du lite till.." Det hjälper inte mot ont i öronen,så jag fick till svar,-Aj mina öron.. Suck! Alltså,detta är tröstlöst. Förkyld,febrig och hostig i helgen. Bättre i måndags,men fortfarande en näsa som producerar oerhörda mängder. Varit på förskolan tisdag och onsdag,pigg som en lärka,dock med snor i näsan. Lediga idag,och då är det dags igen.. Han har fått nässpray nu,och alvedon,så vi får se hur natten utvecklar det,för idag är det ju inte lönt att besöka någon dr. Nåja,han lär bli en frisk skolunge,det får jag trösta mig med. Skulle önska jag kunde trösta honom med,med det..

Idag har det varit kanonväder,strålande sol,och en temperatur som gjort att man klarat sig med linne,och 3/4 långa mysbrallor. Allt i trikå,som töjer sig,det passar till mig. Som en stoppad korv,men det är inget som gör ont att ha på sig iaf.
Har fått en del gjort,bla klippt gräset(åkt på en gräsklippare)och oljat altanbordet. Det är vanskött,men börjar få stil igen,känner mig glad och nöjd över det. Hunnit tvätta en del,det blåser ju bra ute,så det torkar snabbt. Men nu är jag trött. I ryggen,och benen,och för all del i huvudet. Efter middagen blir det en lång dusch,mycket lotion,och kanske en film..? Det hade varit ett bra slut på dagen. Om nu Hugo inte blir sämre i kväll,förstås.
Må så gott alla solälskare,på återseende..

Här kommer sommaren video, balsam boys

Oscar 15 år idag!

Ja,nu är han 15 år.. Dessa åren har gjort Oscar till en mycket snäll kille!
Han var som liten,tyvärr mestadels ledsen,iaf det första halvåret. Han hade kolik,och fick medicinera tills han var 6 månader,sen hade han några månader,frisk,tills första falska kruppanfallet fullständigt knockade honom,och oss. Fy,vad många nätter vi fick köra akut med honom till sjukhuset,för att han skulle få hjälp med andningen. Till slut fick vi en egen "andningsmaskin" hemma,där vi kunde fylla på med medicin till honom,och det hela ebbade ut efter några år. Som 3,5 åring fick han sen sitt första migränanfall,och det var också en pärs för honom. Han har lärt sig hantera detta mycket bra,och idag är det ytterst sällan,han däckas av detta. Nu har han ju inte bara varit sjuk :) Han var en livlig kille,med glimten i ögat. Men också en väldigt känslig pojke. Han har utvecklats till en grabb,med hjärtat på rätta stället,en pålitlig och go son. Har ett litet smolk i bägaren för tillfället,bara,huvudet verkar ha fyllts av bomull,smått förvirrad och lite frånvarande,men jag hoppas bara det är hormoner som spökar för honom,och att det kommer att gå över, :) Vi har firat honom med kladdkaka och grädde nu i kväll,och när vi pratade om honom som liten,så skrattade vi gott,när vi kom ihåg vad han ville bli när han blev stor, HJÄLTE! Ja,vännen,det har du blivit, Grattis än en gång.. Puss o kram,mamma