Sol ute,sol inne

I natt när jag hade haft kissepausen vid 4 tiden,var Marcus med vaken. Han hade legat vaken ett par timmar och konstaterade när jag kom tillbaka till sängen att jag sovit hyfsat bra i 2 timmar! Och det hade jag ju. Underbart! Han kramade om mig och klappade om magen,och gav mig så mycket härlig omtanke,och mys.. Vi låg och småpratade en timme,om allt och inget,och det är underbart med den ömsesidiga kärlek man kan ge varandra sida vid sida.. Han killade mig i håret,kliade min rygg och det är allt en höggravid kvinna behöver för att känna sig älskad och allt hon behöver för att få nya krafter inför kommande dag. Nu medan jag suttit här och skrivit och druckit mitt kaffe,har han och Hugo varit iväg och köpt frallor.
Frukosten är avklarad,och det har varit en kanonstart på dagen. Nu är det bara att förvalta resten. Jag känner mig ganska ok idag,skönt,och ska passa på att njuta av det.
Ha det bra alla,höres..

Kalasat klart

Då har vi kalasat klart för Hugo för denna gången. Min faster och hennes man kom igår,så vi firade med kaffe och en tårtbit. Idag är det vanlig vardag igen. Skönt på sätt och vis. Ser nästan fram emot rutiner nu,och på måndag startar Hugo upp som "15timmars barn" på Kanehall. Han ska börja på en annan avdelning men han är så införstådd med det och har sin vanliga personal med sig dit,så det ska inte vara några bekymmer med det. Oscar börjar 9an på torsdagen,och Linnéa sista gymnasieåret måndagen därpå. Funderar på om jag ska ta mig till Kristianstad idag,och leta ett par tröjor och byxor till Hugo,till nästa vecka? Kanske fortfarande kan fynda på nåt rea ställ? Får se hur det blir med det. Nu har vi ätit frukost iaf,och Marcus har kört till jobbet. Tonåringarna sover(givetvis)så nu får det bli vanliga plocket med disk och bädd osv. Det är lovat regn i em och det är ju inte så kul men då tar jag Hugo och en filt och kollar lite film tror jag. Vila och mys det är härligt det!
Ha det gott alla vänner,på återseende..

Det kom en påse..

Ja du mamma..För en timme sen lyckades du igen. Du tryckte på mina ömma tår och det är då du får mina tårar att trilla. Inte så att du ser det men du vet det förmodligen ändå. Jag såg från fönstret hur du kom på din cykel. Du ställde den ifrån dig och tog upp en påse från din cykelkorg och la den i vår brevlåda. Det är ditt 3e barnbarns födelsedag idag,så nånstans inom mig tänkte jag att du kanske var där i det syftet. Det har ju hänt att det legat ett grattiskort ibland i lådan till barnen. När jag sett att du cyklat vidare gick jag ut för att hämta in påsen och kolla. Det var inget grattiskort till Hugo. Där låg en pärm och 3 fotoramar,och ett meddelande till mig. I den ena ramen,Linnéa,den andra Oscar. Den 3e var tom. Jag vet att du bad mig om foto på de stora innan Hugo var född,och jag gav dig foto tagna i skolan,i litet hopp om att du skulle uppskatta det. Du bad också för ett tag sen i ett brev om ett foto på Hugo,men jag gav dig aldrig nåt. Därför den tomma ramen väl,idag. I pärmen satt fotona och födelseannonser på barnen,som du fått av mig. Där fanns ett bebisfoto på mig,dig och pappa från min dopdag,18 juli 1971,och sen bara en lapp skriven från dig till mig.. "Tack för lånet"
Du lyckades iaf inte ta Hugos mamma ifrån honom på hans födelsedag,och inte tonåringarnas mamma heller. För Hugo är med sin älskade farmor nu,och Linnéa ska luncha med en kompis och Oscar kör en mopperunda med några kompisar. Marcus jobbar så jag sitter här själv och tar itu med känslorna. Synd va,att du inte bröt ner mig så att de fick lida? Jag är klar med ditt påhitt denna dagen,om en liten stund och sen har du gjort mig stark igen,fast du inte tror det. För varje gång du försöker trampa ihjäl mig,reser jag mig,starkare och starkare för varje gång. Det är inte farligt att gråta,det är underbart att ha känslor,du skulle bara veta..
Men nu gråter jag inte längre,jag har skrivit av mig,och jag känner återigen bara kärlek till min egen familj. Nu ska jag fortsätta njuta av Hugos födelsedag,det fina vädret,och tänka på tårtan vi ska fira med i kväll,med 3 härliga små ljus. Jag ska tänka på mina egna barns underbara blåa ögon,och bara ha det gott..
Jag är lycklig!

Hugo 3 år idag!

Grattis älskade gullunge,idag fyller du 3 år!
Vi hann in till dig och sjunga för dig allihop,och gratulera dig innan du hade vaknat av dig själv.
Vi firade ju med kalas i söndags men givetvis blir det lite kalas idag också,med familjen.
Vi älskar dig,
din familj

Det kom ett samtal..

När vi sitter på vårdcentralen idag,och inväntar Marcus provsvar,så får jag ett samtal på mobilen. Jag missade det eftersom jag hade den på ljudlös men kollade mobilen strax efter och tänkte att jag får väl ringa upp. Det var ett mobilnr jag inte kände igen,så jag ringde upp och fick ett -"Hallå" till svar. Jag frågade vem det var och fick svaret att det var min mor. Jag sa "-Hade du ringt mig?" och hon svarade att hon hade ett par saker att säga mig. Hon berättade att hon var sjuk och att hon fått veta mer och fler sjukdomar idag och att hon bara ville säga mig att jag absolut inte var välkommen på hennes begravning,när hon lämnat jordelivet och att jag inte fick lägga en enda jävla blomma på hennes grav. Men vem tror du att du är,du hemska människa? Detta jag skriver nu,når kanske inte dig,men det är ord som lämnar mig och det känns oerhört skönt för mig. För det här är mina tankar om mitt liv. Jag har i snart 40 levnadsår levt med en sorg till den person som jag trodde skulle stå mig närmst genom livet. Du bar mig inom dig i 9 månader,och gav mig livet. DET är jag tacksam för. Jag har haft dagar då jag inte velat leva,och detta pga av dig,du som är min mamma. Hur kan man sätta barn till världen och inte känna någon som helst kärlek eller stolthet,eller något annat positivt som väger tyngre än sitt ego? Jag har fött 3 barn hittills och det 4e är på väg,och den outtömliga kärlek och stolthet och helighet jag känner inför dem,det är något jag skulle offra mitt eget liv för! Hur i hela världen har du kunnat leva alla dessa år med denna personlighet och dessa handlingar? Du fick ett endaste barn-en dotter som varit så lik dig utseendemässigt,och som skapat sig ett liv utan det minsta stöd från dig. Hon har haft tur för hon har varit social och utåtriktad och knutit an till andra vuxna som har hjälpt henne att formas till den hon är idag. Hon är stolt över sig själv trots en ryggsäck på ryggen som innehåller så mycket sorg och smärta,så det tar överhand då och då i hennes vardag. Det är inte hennes eget fel,ändå får hon själv sopa upp efter sig,när gammalt svart kommer i fatt. Hon låter det onda inom henne gå ut över hennes närmaste ibland,när hon inte är i kraft att stå emot och hon får dåligt samvete gentemot de sina. Men hon försöker iaf vara en god människa och göra så mycket rätt hon kan. Hon försöker vara en god sambo,en god mamma,en god med människa. Ibland går det bra ibland inte,men hon är mänsklig. Det är inte du..
Att du är sjuk har du bevisat för mig i åratal,och jag har sörjt dig. Inte så mycket som person men att jag varit utan en mamma. Pappa dog ju när jag var 18 år så honom har det blivit en mer naturlig sorg att sörja. Men att behöva ta ett sorgearbete till en person som lever rent fysiskt innebär förvirring. Jag har funderat hur jag ska ta ditt dödsbud när det kommer och jag vet själv hur jag ska ta det. Det är redan klart sen länge,för du finns inte för mig. Har inte gjort på många många år. Men du river upp mig när jag ser dig eller hör dig och det tar jag bara som att jag är en människa med känslor. Lyckost mig! Jag KÄNNER något. Det är något jag inte har fått från dig iaf.
Jag förstår inte hur du tänker när du ringer upp för att säga att jag inte är välkommen med en blomma eller får komma till din begravning? Trodde du verkligen att jag skulle vilja det? Du tror du är något alldeles speciellt,och vid ett enda tillfälle var du faktiskt det. Den dagen du lät mig komma till livet..
Älskade Marcus,Linnéa,Oscar och Hugo,- Förlåt mina dåliga dagar,när ni får obefogade elaka ord eller handlingar. Men ni ska ändå veta att ni är mitt allt,mitt enda riktiga liv och allt jag behöver. Älskar er för alltid!

Dagen efter

Måndag morgon och kaffe och dator. Lite dagen efter känsla då utan att vara bakis så klart. Igår kalasade vi för Hugo hela dagen lång. Först ett barnkalas kl 11 med ett härligt gäng grabbar,sen hade vi släkt och vänner på eftermiddagen och vi mumsade på laxsallad och sen toppade vi med hallontårta. Han fick såå fina presenter och var så nöjd med dagen! Och som grädde på moset fick han åka brandbil igår kväll med grannen-vilken fullkomlig avslutning på en redan perfekt dag! Och vi var med nöjda. Och framförallt jag kanske,som faktiskt tog mig igenom dagen. Men aj vad ont jag hade sen. Fötterna var som telefonstolpar,och de ömmade som blodfyllda bölder och mittpartiet på kroppen är inte mycket att orda om. Kan säga att vänsterbenet knappt bar mig,så när kl var 21.30 haltade jag in i sängen. Är bättre nu efter en natt liggande men med många pauser på toa. Närmare bestämt 2 kg lättare på vågen kl 8 mot igår kväll så lite vätska har lämnat min kropp iaf. Fötterna är tillbaka som storlek 38.
Tyvärr så är inte käre sambon bättre idag. Efter 5 dagars penicillin så är det inte alls ok. Inte ens lite bättre. Dr har ringt nu,och idag blir det en vända till sjukhuset i stället,till kirurgen. Vi vet inte än vad de ska göra eller kunna hjälpa honom med,men jag ber innerligt till en högre makt att det finns nåt. Jag börjar oroa mig för kommande förlossning-jag behöver ju honom! Och han vill ju finnas där för mig och för vår lille minsting.. Vi ställer hoppet till en bra behandling vad det än må vara så att det blir en lösning på det här.

Våra ungdomar i huset har näst intill jobbat klart för sommaren,och de kan behöva några slappedagar innan skolan drar igång igen. De har verkligen varit duktiga och de har tyckt det har varit roligt med vem gillar inte att ha pengar på fickan som man själv tjänat ihop. Älskade Linnéa och Oscar-Jag är stolt och mallig och glad att just ni är ni och att ni är mina ungar!
Puss o kram,nu blir det frukost..

Förbereda lite

Idag blir det en heldag till att förbereda till Hugos kalas i morgon. Det blir verkligen inget märkvärdigt men min hastighet är låg och måste så vara,så sysslorna inför i morgon kommer att gå i sloooww motion. Jag tar en sak i taget.
Måste ta ett kik på Néas fot också när hon kommer hem idag,för hon har blivit myggbiten och fått blåsor som det gått hål på.Ankeln har svullnad upp rejält,så det är nog infekterat. Hon har inget vidare läk kött den flickan och absolut inte på sommaren så kanske får vi besöka en dr för lite penicillin. OM hon behöver det,så går 3/5 på antibiotika i familjen. Nåja,det är bra det finns hjälp till oss sen hoppas vi bara att vi får vara friska som nötkärnor till bebben kommer. Ber en stilla bön inombords för det. Nu dags för frukost och sen lite plock inför morgondagen.
Ha en bra dag därute,kram till er som läst det här..