Skilda världar

Idag är det val. Och jag känner att jag lever lite i skilda världar. Det finns tyvärr inget parti jag helt och fullt supportar. Jag vill ha bitar av alla kakor. Tror absolut att det är många med mig som känner och tänker så,men det är ändå så att min röst ska läggas idag. Det blir en röst på det inre vinnande partiet som fått majoritet i mitt hjärta i min egen omröstning,ja så får det bli.
I eftermiddag kommer våra kära grannar på fika. Har inte bestämt än vad vi ska ha men det lutar till äppelkaka med vaniljsås. Det är mums till kaffet en höstdag. Höst,ja. De sista dagarna har det blåst full storm,men idag ser det ut att ha lugnat sig. Vi har eldat i kaminen i helgen och fyllt huset med tända ljus. Det är mysigt. För övrigt det enda som är mysigt med hösten. Jag har svårt för den årstiden. Allt vissnar och dör och jag med en smula. Det blir mörkt och kallt och så småningom fryser det till is. Fy..nej,det är inte min tid. Människor är väl så att de har sina favoriter bland årstiderna också,som med allt annat. Vet inte om min känsla för hösten kanske har med min pappas sjukdomstid att göra för dryga 20 år sen. Närmare bestämt 21 år sen. Jag var fyllda 18 år i april och tonåringarnas pappa och jag köpte hus och renoverade och flyttade in i augusti. I samma veva insjuknade pappa i ryggont med sjukskrivning som följd. Han fick en korsett. Men när han inte längre kunde äta togs han in för koll på sjukhuset och man konstaterade i oktober månad att han fått cancer. Han var då 42 år gammal. Han försämrades snabbt och läkeren informerade mig om läget. Det fanns inget att göra,bara lindra smärta,och jag fick frågan,som pappa ställt genom läkaren,om jag kunde tänka mig att ha pappa boende hos mig. Han skulle inte kunna klara sig själv hemma. Jag och dåvarande sambon,eller egentligen bestämde jag nog själv,bestämde oss för att låta honom bo hos oss. Jag fick vara hemma från jobbet med anhörigpenning som det hette då,och sköta om honom med mediciner och näringsdryck. Sin personliga hygien klarade han,bara jag körde honom i rullstolen till badrummet och hjälpte honom sätta sig på duschpallen. Men i början av december kände jag att jag inte skulle orka låta min pappa dö hemma hos mig. Han hade blivit mycket sämre och han var så avmagrad och svag så jag förstod att det inte var så långt kvar. Jag tog kontakt med distriktssköterskan och bad henne om hjälp. Kunde vi inte säga till pappa att han behövde komma till sjukhuset för att han var uttorkad? När vi meddelade honom att han skulle behöva åka till sjukhuset grät han och sa att han inte ville,utan att han ville stanna hos mig. Jag lovade att följa med honom och när ambulansen hämtade honom satte jag mig i bilen direkt och körde bakom dem. Den dagen flyttade jag in på sjukhuset i pappas rum. Jag bodde där i ca 14 dagar. Sen den 16 dec,på natten,somnade han in. Jag vaknade strax innan,och var klarvaken med en gång. Jag steg ur min säng och satte mig vid hans sida och tog hans hand. Det var någon övernaturlig grej tror jag att jag vaknade just i tid. För vid hans sida satt jag inte många minuter innan det tog slut. En kamp på endast några månader,men som bröt ner en vuxen karl fullständigt,var över. Han blev 42 år. Jag var 18. Kanske har det präglat min känsla inför höstarna,inte vet jag. Men det var en oerhört plågsam och jobbig höst. Hösten 1989..

Inte mogen

Marcus och jag var i Slottslängorna igår kväll för att lyssna på Mikael Wiehe. Det var bra,han är duktig,men det var också lite för mycket politik men det förstod vi ju innan eftersom socialdemokraterna och LO stod som arrangörer. Men en bra kväll sammanfattningsvis. Om jag bara varit mogen. För att vara helt barnfri. Farmor hade bägge barnen och jag var då inte orolig om hon skulle klara av det men orolig för Ellie som visade tecken på magont igår. Det är maktlöshet för mig när bebisar har magont men det visade sig sen att allt hade gått bra. Jag hade pumpat ur till kvällsmålet och det hade Ellie ätit utan bekymmer från flaskan,och sen sovit gott i farmors famn resten av tiden. Vi hämtade Ellie vid 22.40 och Hugo fick sova kvar hos farmor.
Idag är hon hela 3 veckor. Säger som alla andra att tiden går för fort. Dagarna rusar och det enda man kan göra är att försöka ta de tillvara.
Idag skulle jag fortsatt med mina dagliga promenad men det blåser full storm. Har regnat också men det är blåsten som stoppar mig. Kanske kan gå en sväng själv framåt kvällen utan vagn och barn. Måste hålla igång nu när jag väl börjat..
Vi ska snart köra en sväng till firman och hämta hem babysittern som jag ställde där sist vi jobbade lite,Ellie och jag. Behöver den här hemma nu när hon vill vidga sina vyer lite och se sig omkring. Inte minst är den bra att ta med till tvättstugan,rummet jag helst vill glömma. Usch. Ja som vanligt inget annat att göra än att ta tag i det. Sen kanske man gillar det rummet igen:)

Bara vara

Har inte skrivit en rad sen i lördags. Inte så att det inte hänt nåt här men jag har bara inte varit i form att sortera mina intryck. Inte mina uttryck heller för den delen. Dagarna har varit ok så jag är inte sjuk eller så men ibland är man bara i sin tillvaro utan att reflektera så mycket över sakerna som sker. Skönt när allt bara flyter på utan större bekymmer,och det är då det är gott att bara vara.
Men igår hände ändå nåt som var utöver att bara vara. Vi gick en promenad,Marcus och jag och Ellie sov i vagnen och Hugo cyklade bredvid. DET händer inte ofta. Knappast aldrig. Men nu är jag rörlig igen och båda behöver vi motion så det var härligt att göra det gemensamt. Tom hunden undrade var som var på g. Han tittade på oss,en efter en och han trodde väl han drömde att la familia gick en gemensam promenix. Och poängteras ska också att det var efter middagen. Den tiden som vi oftast häver oss i soffan halvliggande eller halvsittande,vilket ord man nu föredrar. Summan av igår,var att vi alla var nöjda när vi gjort det. Jag var så nöjd så jag tog itu med dagens runda nu på fm när jag lämnat Hugo på dagis. Ska ju kämpa mig till en funktionsduglig och någorlunda stark kropp efter en fjärde graviditet och det finns ju inga genvägar. Alltså,startskottet har nu gått. Idag blev det en promenad på 45 min i hyfsat tempo,utifrån mina förutsättningar. Bra kämpat Janina! Håller bara motivationen så kommer det att gå vägen. Men vägen är lång och det är en tuff väg och i uppförbackarna är det kanske risk att man halkar bakåt,men då får jag försöka bromsa mig och ta ny sats.
Nu har Ellie ätit och jag har också fått mig en god omelett med lite champinjoner, skinka och paprika. Smaskens och nu tar vi en timmes siesta..
God fortsättning på dagen.

Det visste jag väl

Ellie har ökat rejält i vikt,den här veckan. 240 gr så nu väger hon 3800 gr. Det var det jag visste,och tyckte mig se på henne. Det är vi nöjda med men det som är mindre bra är ju hennes snörvel i näsan. Ger henne koksaltdroppar som hjälper henne lite grand iaf.
Vi fick jättegod middag igår kväll som Linnéa lagade. Hon gjorde biffar i gräddsås och kroketter till det. Wokade grönsaker och gelé var pricken över i:et. Så gott!
Vi gjorde en kladdkaka till efterrätt och det är alltid gott med en kopp kaffe. Vi kollade på Idol och fick oss några goda skratt,men de personerna som är riktigt odugliga sångare men som har ett självförtroende som om dom var the best,de är det ju synd om. Fy,vilket magplask de åker på. Hur har de kunnat få en så fel bild av sig själva? Usch,tycker det är hemskt och de stackarna kan jag inte skratta åt. Möjligtvis le lite i smyg utan att det känns för elakt.
Natten blev lite stökig i huset. Hugo har vaknat 3(!) ggr och varit ledsen och sagt att han inte orkar sova mer. Kluvet budskap..? Ellie har ätit och sovit men också haft bekymmer med sitt snörvel och tappat nappen och inte kommit till ro riktigt. Men nu sover hon gott. Jag har piggnat till lite med kaffet nu,men en siesta i em kan kanske sitta bra. Det är kalas för gudsonen Wictor också idag. Ska kolla om det är ok att vi kommer med förkylningsnäsor,annars får vi ta det en annan dag.
Må gott,lev väl.

Aj mitt huvud

Huvudvärken sitter som ett smäck sen igår förmiddag. Har försökt kurera med alvedon och kaffe och mycket vatten men det är inget som hjälper. Tog alvedon kl 4.30 när jag ammat Ellie,men har fortfarande samma bank i huvudet. Nu struntar jag i piller,nu får det släppa när det vill om det så tar tid. Hjälper ju ändå inte,när man försöker bli kvitt det,med små knep. Har ju såklart en mugg kaffe bredvid mig nu och ska färda den innan Ellie ska ha mat igen.
Idag regnar det och är grått ute. Kanske hinner jag städa av lite idag då inför helgen,om inte Hugo blir för rastlös. Kanske tom kan få honom delaktig. Ibland funkar det, ibland inte.
Ikväll ska vi fira Linnéa lite,bara familjen. Hon har ju fyllt sina 18 år,och igår tog hon ju sitt körkort. Hon fick välja middag,och hon ska dessutom laga det. Lyx för mig det! Ska bli mysigt..
Nya fina presenter har det blivit till Ellie här. Fina kläder från jobbarkompisar.Stickade finfina koftor och mössor,och sen en liten skallra med spöket Laban,och en rosa dregel lapp. Jag älskar de här presenterna,det är enbart så fina härliga plagg och grejor. De har bra smak,mina nära och kära!
Visst ja,idag ska ju Ellie vägas. Den här veckan som gått har hon ökat bra i vikt,det tycker jag mig se på henne. Men vi får facit i em. Återkommer då..
Ha en bra höstdag,kram till er från mig

Bättre än jag gissat

Grattis Linnéagumman till körkortet!
Hade ju nån aning om ev uppskrivning idag,men att det skulle köras upp också,det trodde jag inte. Men nu är det klart,och hon har redan tagit lite rundor med min bil,och det har gått bra. Jag ska erkänna att jag är lite nervös,men så är det väl när man ska vänja sig vid att barnen blir stora och vidgar sina vyer.
Nu är jag klar med papperna på firman,och ligger bättre i fas. Skönt,men då slog ju även huvudvärken sina klor i mig. Alvedon och mycket dricka ska nog kunna bota den och en lur på soffan hade suttit fint men det kan jag glömma.
Strunt samma,det är en glädje dag ju..
Stort grattis Néa än en gång till körkortet!

Förkylningar

Nu sitter de där,de små viruspartiklarna som förstör och stör. Hugo,Marcus och lilla Ellie snörvlar i kapp. Hade inte väntat annat,för här får det alltid fäste och nu verkar ju de flesta mer eller mindre vara förkylda.
Idag ska Ellie och jag till kontoret igen,har lagt nästan hela veckan där men idag ska vi färda det tillsammans med revisorn. Stämmer alltid av med henne så det inte blir några fel och hon är så trevlig och go så vi brukar ha en kul stund. Vi brukar skoja om att vi ska dricka vin nån gång ihop men då skulle vi nog balla ur för vi skrattar och skämtar mycket. Man måste lätta upp stämningen även om inte siffrorna alltid är till glädje. Men idag blir det nog en bra träff. Mycket papper betyder mycket jobb=bra månad.
Sen har jag en tanke på dagen som en möjlig dag för Linnéa att skriva upp för körkortet. Hon har inte sagt nåt om det,men jag har bara en känsla.. OM det är så gumman,så stort LYCKA TILL!
Igår kväll tog jag lillan med mig och gjorde ett besök hos mina arbetskamrater. Hon sov mest hela tiden men när jag skulle byta blöjan öppnade hon ögonen ett par minuter. Jag har det bra nu som är mammaledig men jag gillar mitt jobb,det gör jag. Vi har kul ihop och jobbar bra ihop så på sitt sätt saknar jag det lite. Men jag ska väl njuta åtminstone 7 månader nu,sen kan jag ju jobba lite igen. Varva jobb och föräldraledigt är bra. Då får man det bästa av världarna,omväxling. Passar mig bra.
Nej,nu måste jag fixa till mig och Ellie. Och packa ihop vad vi behöver. Marcus lämnar Hugo till farmor sen,hon ska passa honom ett par timmar med tills jag är klar på firman. Hon är klippan! Ställer alltid upp för oss.
Ha en bra dag,kramelikram

Förresten.. 10 gravidkilo har lämnat mig nu,så jag har börjat räkna neråt. Det är måånga kg kvar som jag la på mig innan graviditeten men jag har gett mig själv ett år till att fixa det. Återkommer med uppdatering ;)