Julaftonsmorgon

Lyckliga jag. Ellie och jag har eget morgonmys i soffan. Nu ligger hon bredvid mig medan jag skriver. Hon har fått sin flaska ersättning eftersom amningen så abrupt avbröts i samband med min inläggning på sjukhus,och jag har fått mitt kaffe. Vi är nöjda,mest över att ha varandra. Älskade gumman,måtte vi inte bli åtskilda såhär mer,innan du hunnit bli lite större,så vi kan förklara för dig vad som händer.Älskar lugnet nu..
God Jul,nära och kära..

Centrifug

Att det kan snurra runt med bekymmer och annat har jag erfarit tidigare men karusellen som startade förra måndagen,blev en centrifug. Jag är lycklig nu,hemma dagen före julafton. Tillbringat några dagar på sjukhus,med rejäl inf som avslutades med op i buken igår. Utförligare än så blir det inte men min största önskan inför nya året är,att stjärnan jag föddes under,kan försvinna för gott. Den för bara elände med sig och jag vet inte hur länge jag orkar strida mot mitt och min familjs öde. Allt jag önskar och ber är att vi får vara i fred,och få försöka leva vårt familjeliv utan större utmaningar,gång på gång. Att gå genom livet utan uppförsbackar det får ingen men jag kan inte låta bli att känna att prövningarna mot mig och mina närmaste,är för täta och för hårda. Så snälla Tomten om det är Dig jag kan önska av-Jag önskar mig ett lugnare 2011 utan för mycket ledsamheter och tårar..
God Jul & Gott Nytt År

För det var inte sant..

Jag visste så klart inte att jag skulle bli sjuk, men strax efter sista blogg inlägget,fick jag fruktansvärt ont i magen. Orkar inte skriva utförligt men det resulterade i ambulansfärd från vårdcentralen igår till Karlskrona. Har konstaterats en rejäl infektion i buken, skyhöga inf prover och kontraströntgen ska ske om en timme. Hoppas få svar då. Återkommer när kraft och ork finnes. Saknar mina nära..:(

En dag i taget

Denna veckan har mycket som ska hinnas med,och tas tag i. Idag,just i detta nu,är jag på firman för lite pappers aktivitet. Men just, just nu,äter jag min kesella och har en liten frukost paus:)I morgon ska kattungarna flytta till sina nya hem. På onsdag är det Luciafest med Hugo och hans gäng på förskolan. Torsdag,är en mycket speciell dag. Mina två mostrar kommer på besök. Och det är pappas dödsdag. Ska tända ett ljus för honom,och minnas den där natten om igen.. Torsdagen kommer bli en dag med mycket känslor. Good and bad. Goda och onda. Befriande och smärtsamma. Återigen är jag steget före och försöker finna ev lösningar jag behöver om jag inte står pall i känslostormen. Eller låter jag mig bara följa med,och sopar upp efter mig i efterhand. Kanske sopar jag upp guldkorn och stoppar i mina fickor för framtiden. Slänga en dust över huvudet kanske för att liksom ge mig själv ett skydd mot onda makter. Skiten som jag vet kommer att ploppa upp,ska jag sopa upp,och en gång för alla göra mig av med. Symboliskt elda upp det,så det aldrig mer kan komma åt mig. Jag ska tänka mina tankar i öppet sinne så kan de kanske ge mig ro sen. Det som har varit har varit,det kan jag inte göra nåt åt. Men framtiden är min,och den kan jag förvalta.
Kram i kylan,-9 grader idag..

Smått osannolikt

Bägge de små barnen nattas mellan kl 19-19.30. Det har varit Hugos tid ganska länge,precis som hans tid för uppstigning mellan kl 5-5.30. Men även Ellie har hittat sin tid nu,och det känns nästan för bra för att vara sant. Men Linnéa var också en tjej som hittade rutinen att sova bra på natten och hon sov över nattmålet när hon var 7 veckor. Grabbarna som inte gillat att sova jämfört med flickorna alltså.
Nu är jag uppe sen halv 6 i vanlig ordning,då Hugo kom nerför trappan. Uppvärmd och klar i pratcellerna. Suck. Jag har fått kaffet i mig nu,så nu är det ok med mig.
Idag ska han klippa sig,Hugo,och i em ska bilen besiktigas. Hoppas på 0 st överraskningar,och en blank lapp.
I måndags träffade jag jobbarkompisarna över en bit mat och det var jättetrevligt. Men tisdagen låg jag sjuk i en sjuka jag inte vet vad det är. Magen smärtade i några timmar sen hängde resten av kroppen med i det,så jag låg pall med Ellie hela dagen..? Hemsk sjukdomskänsla i kroppen men sen var det bättre igår. Dock en bankande huvudvärk men jag var på benen och det var en klar förbättring. Hoppas det var min enda sjukdag denna vintern. Har inte tid eller lust att ligga däckad,det finns inte riktigt utrymme för det.
Nu lite morgonplock innan dagens aktiviteter,
på återhörande,kramis

Det läker min själ..

Jag har haft besök i kväll. Ett relativt långväga besök och definitivt ett besök som inte varit direkt väntat,även om jag vetat om det ett par dagar. Jag fick kl 19.15 besök av min ena moster. Det är ca 18-19 år sen vi sågs,så lite pirrigt var det allt,innan hon kom. Men hon var sig lik. Hennes härliga skratt som jag minns så väl,och hennes långa självlockiga hår,som jag fick borsta när jag var liten. Vi omfamnade varandra och det kändes att det där var en liten del av mitt egna blod. Det kommer inte bli någon fin och korrekt skrift om det här,för det är många känslor i stora svallande vågor inom mig nu. Jag kastas mellan minnesbilder från barndomen,och mina känslostormar i själen. Ingen direkt röd tråd alltså.
Hon hade jobbat klart för dagen och var i närheten,därför detta spontana besök,men vi kommer snart att ses igen,och då tillsammans med min andra moster. Vi kände under den timmen hon hann vara här att det är mycket vi vill prata om. Min mor och tillika hennes syster är ett ämne som vi behöver tala ut om. Vad har hänt de sinsemellan och hur har allt blivit som det blivit. Jag hann iaf förklara lite hur jag,när jag färdat min utbildning och tagit steget in i vuxenlivet,valde att välja bort min släkt,och enbart gå min egen väg. Moster hann bara träffa Oscar som hastigast i kväll,men när jag visade henne Ellie,som sov sin sötaste prinsessasömn,så började hon gråta.. Rörd av en tydlig känsla och så sa hon,-Jag har så dåligt samvete.
Jag svarade henne att det skulle hon inte ha. Jag förklarade att jag varit bitter i min uppväxt och allra helst i tonåren att jag var så ensam,utan blodsband någonstans,i min närhet. Men idag förstår jag mycket bättre. Vad kunde de gjort för mig? Hur skulle de kunna fighta mot min mor,sin syster? Det finns ingen som kan orka stå upp mot henne,man måste bara vika undan för henne och ta skydd för den grymhet som bara hon kan utsätta människor för.
Det var min andra moster som hittade mig på facebook för ett tag sedan. Jag blev uppriktigt glad,när hon tog kontakt. Sa till A i kväll,att hade det hänt för 5-10 år sen,så hade det inte varit säkert att jag nappat. Men nu kändes det riktigt bra,och när sen moster nr två skrev en rad,då blev det liksom bingo. Vi skriver små rader till varandra ibland,och jag vill gärna lära känna dem om igen. Även om det gått så många år,så kändes A så nära nu när vi sågs. Fantastiskt! Är det detta man kallar känslomässiga band? Familjeband? Anhöriga?
Inombords är det lite kaos nu. Jag kände mig som en liten Nina,den tjejen som jag alltid varit för dem. En liten flicka som inte borde behövt vara som en spjutspets för att ta sig fram och leta möjligheter och lösningar på problem. En tös som kunde fått vara liten och vara trygg i det, för att andra vuxna tog täten framåt i livet. Men mina nära ska inte ha dåligt samvete. Som sagt,ingen kunde stått pall för mamma i det läget. Det som har hänt kan ingen göra något åt. Jag ska säga att jag är tacksam att jag nått en mognad i just det här,så att jag kan ta en utsträckt hand. Jag är en enveten personlighet,på gränsen till dum många gånger,i min tro på det jag tror på,och det jag tycker. Allt pga att jag bara haft fokus på att överleva efter bästa förmåga. Ta egna beslut och leta egna lösningar,så behöver du inte lita på någon annan än dig själv. Du får själv ta smällarna om det går fel,men hellre det än lita på att någon annan löser det åt dig och sen sviker. Gång på gång,gång på gång..
Kanske tar det en stund innan jag somnar i kväll. Jag är uppriktigt lite rörd i sinnet och tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag sa till Marcus när A kört,att jag är minsann lite uppjagad inuti. Han sa,-Blogga eller gör nåt annat nyttigt. :) Så söt han är. Han vet att jag själv måste deala med mina känslor innan jag kan förmå mig att dela dem med honom. Så skönt att han vet. Det läker min själ..

Flytt den 14e

Bägge kattungarna är tingade,och de nya ägarna har redan varit här och kelat med sina nya familjemedlemmar. Den 14e flyttar de,en till Karlshamn och en till Olofström.
Känns bra för det räcker med en katt och en hund i familjen.
Nu är Hugo och jag uppe i mörka vintermorgonen. De andra sover som stockar. Jag njuter av mitt kaffe och kan skriva lite.. Hugo myser till Disneychannel.
Idag ska vi på kalas till kusinen Max,som firar sin 15års dag. Först blir det jobb för Marcus i vanlig ordning,och lite plock i hemmet för mig. Får se om Hugo är i balans att vara ute och leka av sig också idag. Igår var han det inte och när jag fått på mig och de små barnen hela vinterstassen och gett mig ut,sviker humöret den trimmade 3 åringen och han börjar skrika. Och gråta. Och tappa sansen totalt. Det var fel på allt. Kläder,skor,leksaker,snowracer,pulka,sopborste,hunden..Ja,allt och inget. När han vrålat en halvtimme sa han att han skulle gå in och vila. Gärna för mig i det läget! Tyvärr vilade han inte alls sen,utan det blev en dag fylld av enbart konflikter. De dagarna gillar jag inte. Inte alls! Jag kom på mig själv att längta till kvällen sådär kl 19,för då lägger sig Hugo för natten. Kanske inte känslan av "Världens bästa mamma" när jag touchade den tanken,men så var det iaf. Hoppas innerligt på en bättre dag idag. Han tjafsar inte alls i den utsträckningen med Marcus,men så är det ju mig han nöter med hela dagarna,så då blir det ju så. Ska se om jag har tålamod att pröva omvänd psykologi. Bara ge tillåtelse och säga ja,till allt han testar mig på. Som att äta godis på morgonen. Den kör han igång just i detta nu. Jag säger nu,javisst,ta du det,om det är så man ska göra.. Tror ni mig om jag säger att han tog en bit och sa,-Jag vill inte ha mer. Hahaha.. Ja,som sagt,jag önskar mig en bättre dag idag.:)