Änglagård

Såg Änglagård i går kväll med sambon. Det var en film i min smak. Tänkvärd,och när hon kommer hem till Ivar efter 16 långa år,så tog han emot henne med öppna armar. Det hade kommit så mycket emellan sa hon,och det accepterades fullt ut,och glädjen över att hon till slut bara hade kommit,förlät allt.
Tiden segar ibland,men oftast rinner den ifrån oss eller rusar förbi.Men man kan hitta tillbaka till tillfällen som om tiden stått stilla.

Årets första dag var en bra dag,ungdomarna kom hem till middagen och sen bio på kvällen. Idag är inget planerat. En sista helgdag,sen är det vardag i morgon. Jag känner mig något bättre dag för dag,och ser framåt.

På återhörande..

Några tankar

Det var en trevlig Nyårs fest hos Carola och Mattias igår,och i glada vänners lag. Maten var superb,och allt var verkligen frid och fröjd. Men tankarna och upprymdheten inför ett nytt orört oskrivet år,fanns inte hos mig igår. Jag känner mig lurad av ödet på sista tiden och när jag igår i mitt eget inre ändå tänkte tankar inför framtiden som andades positivitet,så slog min bittra sida sig ner som en bromskloss och blockerade härligheten. Ödet ska inte få hånle åt mig och min familj mer. När vi tror att allt är på väg framåt och uppåt,så slår det till. Och trycker ner oss ett tag och lagom till vi nått vattenytan och det smått stillar sig,så kommer den stora vågen igen och sköljer över det vi lyckats stabilisera.
Jag ska absolut möta året med öppet sinne och försöka göra det bästa av det. Inte vänta på att elända ska komma och göra mig negativ och sur. Nej,glad och öppen,det är ändå melodin jag ska nynna. I kväll ska sambon och jag ha en tu man hand kväll. Vi ska gå på bio. Ska bli mysigt att inleda året så. Men först ska hela familjen äta middag här. Vi kör ett snabbt koncept i dag,lövbiff med pommes och béa. Sen ostkaka,grädde och sylt till kaffet. Ska njuta av alla de mina i em och försöka samla fyrklövern på ett foto. Det blir en nice dag det här!
Positiv,var det ja..:)

Sista dosen

Sista dosen av antibiotikan är svald. Jag är rädd som ett litet barn att jag inte ska vara riktigt frisk än. Inte bara kroppen som fick en smäll av det här,utan knoppen med. F-n att det skulle bli såhär. Jag måste, måste bli stark och pigg snart. Funderar idag på att skriva in mig på viktväktarna för att ge mig själv det optimala näringsintaget,övervakat av proffs. En riktig kost hjälper både immunförsvar och välbefinnande. Har inte tillstymmelse av egen kraft att göra nåt vettigt för tillfället. Motion är inte att tänka på än,men ska försöka liten liten promenad på 10 minuter idag. Känner mig som en gammal kärring som ska försöka bli pigg nog så hon kan klara sin egen ADL. Bedrövligt! Letade gammal musik igår som kan trigga igång goda humöret,men allt jag orkade var att le. I vanliga fall hade vi tagit en svängom,Hugo o jag. Han älskar när vi tar en bugg på köksgolvet och jag med,för den delen. Hans skratt när jag snurrar honom och hans nöjda smile när han vickar på rumpetussen,smittar av sig. Det är glädje det! Suck. Var ska jag börja nu då? Duscha? Stryka lite? Eller dammsuga? Det är mina 3 tävlingsgrenar idag,och jag lär inte vara en vinnare i någon av dem,men jag tänker iaf delta. En känsla av att vara nöjd med sig själv hjälper till att komma ett par steg på må bra trappan. Ska satsa på det idag. Utan att forcera något,för det är jag förbjuden enligt dr.
Jag börjar nog med en dusch. Om inte annat så skulle i alla fall en ren mamma pigga upp resten av familjen :)
Året är snart slut,och som vanligt tänker jag som jag gjorde när jag gick i skolan. Nästa år ska jag skriva snyggt med fin handstil. Tur att datorn sköter det åt mig nu förtiden,för det gick oftast i stöpet innan januari månads slut..
Må gott alleman och åt h-e med alla sjukdomar o elände..

Stora lilla tjejen

Ellie vägde hela 7010 gr igår. Stor tjej nu,men minst i syskonskaran. De andra 3 har legat kring 8 kg vid 4 månader,men det spelar ju verkligen ingen roll. Men det är ju ändå kul att jämföra de lite sinsemellan. Allt annat flyter på bra och det är viktigt för mig och kanske ännu viktigare sen jag blev sjuk. Fick ju värsta nojjan att skiljas abrupt från familjen och då i synnerhet Ellie som fortfarande ammades. Fick tankar i huvudet om att hon skulle ta skada av traumat. Inte för att hon inte skulle bli perfekt omhändertagen,för det blev hon,tack snälla svärmor! Men de band mellan mor och spädbarn man både hört om och känt. Men allt har gått bra! Det är bara jag som ska piggna till också. Är seg och trött och har min molvärk. Men det måste få ta sin tid,jag vet. Men jag är en otålig människa och jag tycker inte jag har tid med det här. Men hellre en lång återhämtning hemma,än en ny omgång på sjukhus. Vill inte ha den resan om igen.
Idag ska jag ta nya prover på vårdcentralen och försöka handla hem lite mat. Inget mer planerat,detta får räcka. Tänk vad man kan ändra på sig och ställa in sig på ny kurs. Ibland bestämmer nån annan åt en och det är nog tvunget att acceptera läget som det är just nu.
Idag hoppas jag alla frågetecken i sambons huvud rätas ut. Inget vidare flyt för honom i verksamheten nu,och det har ju varit för mycket även för honom,när jag blev sjuk. Han kan omöjligt vara på alla ställen samtidigt så jag hoppas det blir lite lösningar idag. När andra gör misstag som han måste lösa,då är det för mycket. Tog honom i handen när jag matat klart kl 5,för vaken det var han ju som vanligt. Sa att han skulle skriva en lapp med alla frågetecken idag och sen bocka av de när de är lösta. Det hjälper huvudet att rensa det som är fix färdigt. Önskar dig en bra dag gubben! Love you!

Måste räcka

Somnade på soffan igår kväll strax efter kl 20. Gick till sängen kl 21 och sov vidare. Matat Ellie 2 ggr men det går snabbt,för hon somnar om när hon ätit klart,och så steg jag upp 6.30. De timmarnas sömn måste ju räcka. Sov ju en timme på dagen också igår,så idag borde jag känna mig piggare.
Idag ska Ellie vägas igen. Nu är hon ju 4 månader så nu kommer jag väga henne en gång i månaden. Vill ju se hur utvecklngen går. Ska se om jag orkar en liten runda på lilla staden också,rean har ju startat. Kanske kan man göra något fynd och det är ju alltid uppiggande i sig. Skulle behöva nåt till Nyår,och även till vår lilla minisemester som Marcus och jag ska göra i januari. En helg i Malmö,med bästisen och hennes man. Så lovely. Våra kärlekar gav oss detta i julklapp,och det uppskattas mer än vad ord kan säga. En teater,god mat och hotellövernattning,det lever man gott på,länge länge.
Idag ska även den försenade julklappen till Marcus,fixas. Det blev inget av med den av kända skäl,men till Nyår ska han ha fått den. Kommer lägga upp bild på den när den är fix färdig.
Kram nära och kära,och även till dig fjärran läsare.. Vet att ni är många därute.. :)

Vardag

Det är måndag morgon,vardag igen. Har varit en härlig helg,lugn och fridfull. Marcus ska ta Hugo till förskolan innan dagens jobb och jag är hemma med Ellie. Och Oscar såklart som har jullov. Jag känner mig trött och lite halvkass men infektionen kunde ju ta tid att läka ut. Kanske tog jag ut "segern" i förskott genom att bara komma hem,men helt ok är jag inte,det känner jag. Kan kanske vara lite inbillningssjuka med,för jag kan inte låta bli att vara lite rädd. Rädd att det här ska jäsa upp på nytt,och att inte antibiotikan läker ut det. Vet ju också att man kan må lite kymigt just av antibiotika så jag ska försöka vara lugn och ta det lilla lugna. Ellie sover nu och jag har ätit och tagit mig en mugg kaffe. Kan inte fatta att mitt kaffetycke tog en tvärvändning samma dag som jag blev sjuk. Inte alls lika gott längre,men det kommer kanske igen. Dricker det mest för huvudvärkens skull som dimper ner mellan tinningarna om jag inte får dosen. Jag intar nog soffan en stund nu,och chillar som Oscar säger.
God fortsättning..

Bara fint

Julen flyter på och det känns bara fint! Vi njuter av att ha det bra,och jag tycker vi förvaltar våra lediga timmar tillsammans. Marcus har hjälpt mig mycket med det praktiska,och det var väl en förutsättning för att vi skulle fixa detta. Jag är glad. Jag är tacksam. Jag njuter. Här och nu..