Firande

Idag ska vi på kusin Saras bröllop och hon ska vigas med sin Paul. Ska bli fantastiskt att få vara med om detta! Lite kluvet blev allt då vi i kväll även är bjudna på nära vänners 30 och 33 års kalas,men vi hoppas alla har överseende för vi har tackat ja även till detta men meddelat att vi kommer senare. Och dagens brud är också informerad om läget och vi vill ju inte skämma ut varken de eller oss själva så vi kommer nog kunna lösa allt smidigt. Jag har idag varit ute på mitt andra pass av "läraspringa" och det gick kanon! Glad om jag kan hålla i nu och vara duktig och konsekvent. Ger mig själv ytterligare en gång en klapp på axeln för att stötta mig själv på resan mot målet. Ha en fin lördag!

App

Jag har ganska många appar i min Iphone men använder bara ett fåtal. Banken,Rixfm,Destination restresor,tvguiden,google översättning,eller ja,det är ganska många ändå. Men min senaste startade jag upp igår. C25K Free heter den. Översatt betyder det att det är en hjälp att komma från soffan till att kunna springa 5 km på 9 veckor. Jo,undrens tid äro icke förbi och jag och Boss inledde igår,dag 1,pass 1. Hunden var chockad över två saker. Dels att han och jag var i skogen,dels att jag gjorde lufsliknande steg som skiljde sig något från min vanliga gångstil. Men faktum är att jag tog mig igenom första passet utan större andnöd och dödsångest. Jag var stolt över mig själv,klappade om mig duktigt innan jag med ett leende konstaterade att första steget var taget. I morgon är det pass nr 2. Återkommer med detta.. ;)

Mina minsta små hjärtan

Kan inte annat än bli varm i hjärtat av dessa små..

Stopp

Efter ett tag med mycket jobb,lite sömn och välfylld almanacka när de "lediga" dagarna skulle njutas har nu gjort att kroppen sa stopp. Jag blev knockad,ja nästintill,av en förkylning och fick lite andra mindre angenäma kvinnliga åkommor,men så går det och det vet jag ju. Jag vet att man ska vila emellanåt men ibland finns inte tiden till det och vila kan man göra senare,men nu hjälpte kroppen till att bromsa upp när inte hjärnan var kapabel att ta det beslutet. Nåväl,jag är på benen och jag är absolut mycket bättre,men fortfarande finns en obalans mellan kropp och hjärna,men den kommer. Jag har en jobbnatt kvar,så jag borde sova. Men jag kan inte,jag är yr även när jag ligger ner och det är obehagligt,så det blev en stilla stund nu med kaffe och blogg. Jag ska ge mig ut på en snäll runda med Boss,för att ge kroppen frisk luft och liiite försiktig motion. Kroppen får tåla det-hjärnan måste ha det. Önskar samarbete dessa emellan,då är jag snart samma mamma igen. Vi ska på kusinens bröllop på lördag och det ska bli kul! En fin stämningsfull dag med mycket kärlek,ljuvligt. Men vi har ju även en inbjudan till nära vänners födelsedagsfest och vi ska delta även där,och alla inblandade vet att vi kommer att avlägsna oss lite tidigare från ena tillställningen och komma lite senare till nästa så det ska nog gå bra. Söndagen blir en dag att vila men sen kommer söndagnatten och då är det jobb igen. Nedräkningen till semestern har startat och det ska bli underbart. Jag har bokat lite små evenemang så jag ser fram emot sommaren. Vädret rår ingen på men jag ber verkligen om sol och varma bad. Håller hoppet uppe. På återhörande..

Irriterad såklart

Bloggen är min ventil när jag är ordentligt uppretad och det är nog bra. Idag irriterade jag mig duktigt när lokaltidningen återigen gör reportage som skarvar med sanningen. De skapar en negativ stämning gentemot vården och deras förseningar och en människa sitter på bild med en lunta papper framför sig och tidningen pumpar upp en sympati gentemot henne för att hon fått en operation framflyttad och uppskjuten. Ja,vadå då? Denna människa har tagit sin plats före många andra genom hela sitt liv när hon skulle haft vett att stå tillbaka och låta andra gå före. Hon skulle stått tillbaka och tryckt undan sitt ego någon gång under åren iaf. Hon har fått hjälp,tagit den sen bokstavligen pissat på den,och gjort om samma grejor gång på gång,gång på gång. En sån människa som hela tiden bara ser till sig själv lyfts fram i tidningen med både skrift och bild och jag undrar bara hur sånt här får gå till? Jag skrev ett långt mail idag till henne som skrivit artikeln och ifrågasatt om de skriver vad för geggamojja som helst utan att ta reda på fakta? Jag bad henne om ett svarsmail på mina åsikter men gissa om hon svarat? Nej det är ju självklart obekvämt att bli ifrågasatt i sin yrkesroll men jag måste sätta ner foten för människan i artikeln är ju bekant för mig och jag vet hur den slipstenen dras. Eftersom tidningen är indragen och hon gärna skyltar nu och för den delen även den 16/6 2010,när hon sa att hon inte hade pengar till mat,innebär bara att hon 2 gånger i sitt liv fått ett nej,ett vänta, ett avslag. Stackaren,har hon vid 64 års ålder fått ett mothugg och inte kunnat manipulera sig fram till yttersta udden och tagit sin plats? Jag tycker då inte ett dugg synd om henne och det har säkert framgått. Nä,låt henne vänta och hjälp nu istället barn och andra medborgare som verkligen behöver hjälp. Att hon har en arm som domnar kan inte vara hela världen när hon genom livet tusentals gånger verkligen inte brytt sig om hon kunnat sitta,gå,eller tala. Skönt,nu är det solig fredag och jag har ledig helg framför mig. Ska bli brun,äta och dricka gott och umgås med mina nära och kära. Tack gode Gud att du gav mig ett hjärta som efter alla år förvisso har en del rum hårda som betong,men som fortfarande livligt och kärleksfullt bultar för de som förtjänar det. Med kärlek till Marcus,Linnéa,Oscar,Hugo och Ellie..

Bye bye

Kanske blir det att vinka hejdå till pärlan i morgon. Det kommer en spekulant som ska kolla och vem som helst kan ju se att det är en snygg bil och när han kört den är den förmodligen såld..

Vardagen den bästa är..

Nu lullar det på igen efter sista inläggets adrenalintopp. Kan berätta att huset varit fullt under helgen med alla barn och deras respektive. Det lät gammalmodigt,för inte kan man säga att Oscar hade sin respektive här,nej sin tjej låter mer rimligt i deras ålder. Jag jobbade nätterna och sov förmiddagarna och Marcus hade fullt upp med de små. Inga särskilda ups and downs nu alltså och det känns kanon. Jo förresten lite halsont och småfrusen men vad gör det. Allergin har gett sig tillkänna och gör ögonen röda o kliande men ändå så är det ju vår och vi går mot min tid,sommaren. Jag ska sola och bada och koppla av. Om det går med de små och i synnerhet lilla fröken provokation.. Men det tar jag då. Nu är det dags att duka fram stuvade makaroner med köttbullar och falukorv. Bordet fylls till sista plats och alla blir mätta och kanske tom lite glada ;) På återseende,kram