Återblick

Igår kväll satt vi alltså sju stycken förväntansfulla seansdeltagare och det jag nu ska återberätta gör jag dels med hjälp av mitt minne men också med hjälp av anteckningar som P gjorde under "min tid" där.

Kvinnan som var vår länk igår började såhär:
-Det är en man här till dig. Han har bott lite utanför,lite på landet. Möjligtvis en gård,kanske haft själv eller vuxit upp på en eller intill. Kanske jobbat på en gård.Jag vill ha det till att det är pappas sida. Det är en stark man,vältränad,han har slitit hårt och jobbat sig till sin styrka. Han är absolut ingen kroppsbyggare,bodybuilder utan en fysisk person med muskler formade av jobbet.
Han dog lite hastigt. Han är nöjd med det,hade aldrig velat bli liggandes i sjukdom. Han levde i nuet. Hade inga bekymmer eller bekymrade sig,allt ordnar sig enligt honom. Han hade inga höga krav på saker,han tyckte han hade det bra och frågade inte efter semestrar eller annat.Nöjd med det mesta. Men god mat skulle man ha. Potatis,fläsk och sås. Rejäl husmanskost.
Jag ser två barn..
Han säger att du kan vara lite flummig,virrig? Är du det? Han säger att det är en bra egenskap att leva i nuet och din virrighet visar att du är här och nu.. Han tycker ni är lika där.
Han säger att du behöver inte träna! Du ska i så fall bara träna för att må bra. Du är så fin som du är! Han säger att må bra är det allra viktigaste!
Bor du i hus? Har ni gjort någon renovering på utsidan nyligen? Han har varit där och hjälpt dig och du har känt det eller hur? Han hjälper dig se sånt som behövs tas itu med. Han har försökt göra sig hörd och han är där för att beskydda dig! Han står bakom dig. Du plockar upp hans känslor och information och du plockar upp hans fysiska kropp.

Vid det här laget grät jag som ett litet barn. Jag har min Oscar som vittne sen gårdagens eftermiddag och en jobbarkompis Jeanna som ytterligare vittne på vad jag var med om igår em innan den här seansen. Jag kände mig smått nervös,såklart,inför kvällen och trodde jag blev lite halvtokig vid 14 tiden där igår. Jag fick som en kramp i axlarna,ner i armarna och en tyngdkänsla på ryggen som om jag hade en ryggsäck full av bly. Kan bara beskriva det så och det var så obehagligt att knappt orka lyfta armarna när jag hängde tvätten. Jag sa då till Oscar att antingen slår det över nu eller är väl detta något inför kvällen. Jag sa det med ett leende för nånstans tvivlar jag ju på den här hokuspokusen jag är med om. Jag valde att skicka ett sms till J,som absolut förstår sånt här,och jag ville bara få det sagt till någon. En halvtimme efter sms:et ska jag hämta barnen på förskolan och min sk förlamning var som bortblåst..?
Oscar frågar mig sen innan jag ska åka om jag önskar någon särskild från andra sidan som ska visa sig och jag sa nej. Men OM jag skulle kunna få välja är det ju min käre snälle farfar jag skulle velat få något tecken ifrån.

Hon fortsatte:
-Han var pysslig med hus,hem och trädgård. Han undrar om vi bytt rör?
Han säger också att blir du hialös-kolla vad som är relevant att göra.Njut av det som är gjort och han tycker att du jobbar för mycket..Gör en lista men håll inte på hela tiden. Behöver du hjälp kan du komma till honom. Ställ frågan och backa sedan för svaret kan dröja,det kan komma hursomhelst och närsomhelst. Lyssna på hans råd!
Var medveten om att du är beskyddad men backa honom om han är för nära.

Här berättade jag om min eftermiddag och hon nickade bara och sa att han försökte bara förbereda dig för kvällen. Och han backade när du skrev ner din känsla.
-Det är bra för dig att skriva.

Hon avslutade med att säga,
-Skit i allt nytt med GI och ät smör! Där tanken är där är man och vill man att kroppen ska samarbeta så behöver man gilla den. Fokusera på det som är bra!


Jag är nöjd med min kväll och jag kan inte annat än tolka det som att min lille farfar lämnade sitt budskap till mig och jag är tacksam för det. Och renoveringen på utsidan var kanske min plantering i stensättningen jag fixade förra veckan utanför ytterdörren? ;)

<3

"Ingenting är längre som förut
Månen hänger tyst i himmelshus
Det är tid att ge sig av
Tid att göra slag i sak

Ser på mig i spegeln där jag står
Förvånansvärt befriad från igår
Det är tid att ge sig av
Och det ska bli så underbart
Nej aldrig tillbaka finns inget jag saknar
Ja, tro mig, jag vet vad jag gör

Var inte rädd, jag är här hos dig
Ingenting har ändrat sig
Troget ska jag vänta dig
Som ett månsken i augusti
Var inte rädd jag är här hos dig
Jorden må förändra sig
Jag är fast och full i tron till dig
Som ett månsken i augusti
Månsken i augusti

Samlar mina saker för att gå
Ett litet sting av vemod känns ändå
Nej, jag ångrar ingenting
Jag måste våga ge nånting

Nej aldrig tillbaka
Finns inget jag saknar
Ja, tro mig, jag vet vad jag gör

Var inte rädd jag är här hos dig
Ingenting har ändrat sig
Troget ska jag vänta dig
Som ett månsken i augusti
Var inte rädd jag är här hos dig
Jorden må förändra sig
Jag är fast och full i tron till dig
Som ett månsken i augusti
Månsken i augusti

Var inte rädd jag är här hos dig
Ingenting har ändrat sig
Troget ska jag vänta dig
Som ett månsken i augusti
Var inte rädd jag är här hos dig
Jorden må förändra sig
Jag är fast och full i tron till dig
Som ett månsken i augusti
Månsken i augusti"

" Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
kom till oss ty denna jorden den är icke riket ditt."

Dan Andersson

Öppet sinne

I kväll ska jag på så kallad privat seans för första gången. Vi är 7 stycken som känner varandra hyfsat och vi ska träffa en kvinna i skåne som är ett medium. Jag har varit på en storseans i Ynde och det var en märklig upplevelse. Jag som hade tänkt mig sitta som åskådare hamnade plötsligt i hetaste luften när bästa kompisen fick kontakt från den andra sidan. Jag som vuxit upp med henne,kände ju till vad som sas till henne och det var härligt och skrämmande på samma gång. Känslorna rusade runt som en karusell för saknaden efter C:s mamma blev så påtaglig mitt i allt och samtidigt var hon ju "där" och alla detaljer som sades kunde jag bara nicka i samförstånd till. Tårarna trillade på mig av många olika anledningar men förmodligen var det känslostormen inuti som måste ut på något sätt.
Ikväll är det alltså så att vi var och en får ca 20-30 min tid med kvinnan. Har fått berättat för mig att hon pratar personlighet och inte bara förmedlar från andra sidan. Jag har inga särskilda önskemål om vem jag skulle vilja få tecken ifrån,utan jag går in i detta med öppet sinne och ser om det från andra sidan kan rätas ut frågetecken i min lilla tillvaro här på jorden.
Det ska bli så spännande och jag återkommer efter kvällen..

Min tid kommen?

Jag är stolt och nästan hög på min framgång med den gamle kröppen. Jag har gjort många försök till att träna och äta rätt för att komma någorlunda ner i vikt. Jag har inte sedan innan Hugos plats i magen, haft normalvikt att prata om. Jag är för glad i mat och smått lat att orka ta itu med det och när jag inte fått tillräckliga resultat vid mina försök,så har allt runnit ut i sanden,gång på gång. Jag är absolut inte i mål,men attans vilket gensvar kroppen nu äntligen gett mig! Jag har provat lågkaloridieter förr,läs drycker,men det har blivit 3-4 kg inte mer och sen har man skullat äta nyttigt,varit besviken på att "plågan" inte gett mer och då fallit till föga för godsakerna igen. Tröstat mig med det jag absolut skulle låta bli. Jag vet att jag inte är den ende men varför funkar man så?
Den här gången har det skett successivt sen jag började med "läraspringa" projektet. Jag har liksom både haft frossardagar och nyttiga dagar men för drygt 2 veckor sen när M och jag varit i Helsingborg på festival och ätit och druckit gott,så var jag svullen som jag var när jag var höggravid med fötter som en elefant. Fara på färde när vågen visade 4 kg upp på en vecka och all vätska i kroppen skrämde mig och jag funderade på om hjärtat eller njurarna nu skulle lämna in..
Jag skulle in och jobba en natt extra så jag ringde M och sa att nu blir det pulver och vatten i 2 dagar för vätskan måste ur. Jag märkte redan efter en dag att svullnaden i fötterna började ge med sig men efter 2 dygn vägde jag mig och då hade 3,5 kg vätska lämnat kroppen. Då bestämde jag mig att nu säger kroppen riktigt stopp och det är dags för en kraftansträngning igen och det är snabbt. En vecka passerade med kolhydratfattig kost och förra söndagen inledde jag så ren pulverkur och är fortfarande i den. Det har gått över förväntan och jag tar endast en dag i taget. Jag ska laga mat till familj,jag har bakat och hållt kalas,men jag har varit 100% trogen mig själv. Jag vet att det inte är det optimala sättet för varaktig viktminskning och att jag kommer öka 2 kg vid första måltden då vätska binds i cellerna men jag har fått en jäkla skjuts framåt. Undrar såklart varför kroppen svarat så snällt nu,men jag surfar vidare på framgången och gläds oerhört! Så sjukt härlig känsla!
Jag mätte mig i juni när jag skulle börja lära mig springa och jag mätte mig igår,2 månader senare och det är ju som man ser på tv. Flera cm bort på alla håll och kanter.
Jag är som sagt inte i mål men glädjen ska jag hålla fast vid i detta så jag orkar kämpa på.
Vägen är inget,målet är allt!

Ny seans

Bokat ny seans idag. Ska ju på privat seans på tisdag kväll och den 3 oktober är det storseans. Nyfiken på hur det är den andra sidan..
Spännande!

Hugo 5 år

Idag för 5 år sedan föddes vår lille Hugo.
Det är ju som tidigare beskrivits,en aktiv livlig kille med en räv bakom varje öra. Under sommaren har han visat humör,lite förskoletrots och det har varit ganska många och tuffa duster.
Men idag är vi glada för vår 5-årings skull. Han har väntat och längtat och han blev väckt på sängen som man ska när det är födelsedag.
Grattis älskade Hugo på din födelsedag! <3