Vilken svacka i kropp och själ! Allt är tungt,grått och trist. Känns det som. Ogillar den usla känslan i mitt sinne och de j-a elaka korparna som sitter och kraxar på mina axlar. Låt mig vara!
Har gjort dagens pass på gymmet och det tog jag mig igenom,och det var inte särskilt extremt jobbigt,men känslan och humöret gjorde att jag idag svalde undan gråt i halsen och jag kunde inte alls tillgodogöra mig varken musiken eller de små små försöken till egen pepp inuti. Skit!
Hoppas på bättre sinnelag i morgon,vad mer kan jag göra liksom..
torsdag 10 januari 2013
onsdag 9 januari 2013
Igång
Personalpolicyn i Sbg kommun har fått igång mig igen. Jag ger ett exempel.
En medarbetare sen dryga 20 år,har varit sin arbetsgivare trogen. Hon har skött alla sina åtaganden. Hon har utbildning,hon har fått erfarenhet genom åren och hon har en sjukfrånvaro mindre än genomsnittet. Hon har fött 3 st barn och har då givetvis varit föräldraledig. Enligt lag. Följt alla regler,ansökt och lämnat lappar och papper i tid och inte ens här kan man hitta något litet slarv som skulle kunna användas emot henne. Det finns inga klagomål överhuvudtaget. Hennes sätt att sköta sitt arbete genom alla år har inte ens varit uppe till diskussion någon gång. Hon är given! Hon har tagits för given. Hon är den man räknar med som har koll på läget och den man litar på till 100%. Så långt en underbar historia. Men. I hennes arbetslag där flera personer arbetar,skulle timmar dras ner. En tjänst skulle bort. Alla är/var medvetna om detta och ingen hoppas ju i det läget vara den som snart ska tappa fotfästet och kastas ut i en ovisshet som tär sönder ens självkänsla. Och det är här skiten börjar. Mitt exempel blir den som ska plockas bort. Trots klagomål noll stycken,och nu kommer finalen. Ingen anledning anges till varför det blev just hon!
OM man har flest år och inte ens en liten tillsägelse någongång,och man får besked att man ska gå,-finns det verkligen ingen lag här som kan hjälpa till? VARFÖR?
Sbg kommun ska göra sitt för att se till att ordna för sin medarbetare inom 6 mån. Det är förvisso en rättighet hon har,men handen på hjärtat,så kan man väl tycka hon har jobbat ihop till det i alla år? Att få hjälp i ett kaos i arbetslivet,icke orsakat av henne själv.
Man skickar sedan runt henne på diverse sysselsättningar och hon börjar långsamt återfå självförtroendet,och hon börjar få hopp om åtminstone ett långtidsvik på ett och samma ställe. Slippa hoppa runt som en timvikarie som vi alla som nu har fasta tjänster varit en gång,och som är både nyttigt och lärorikt,javisst. Men inte den arbetssituation man vill ha när man jobbat så länge som över 20 år.
I vilket fall så börjar paniken smått knacka på i hjärtetrakten när även den halvt om halvt lovade placeringen går till en annan. Mitt exempel tar nu på eget iniativ (igen)en kontakt och ber om ett möte med de som är de som ska se till att hjälpa till och rätta till i sånt här. Då,dagen innan blir hon uppringd och nu minsann har de goda nyheter. Det finns en tjänst de kan erbjuda henne i kommunen,och de vill gärna att hon åker dit redan dagen efter och presenterar sig. Damen på andra sidan telefonlinjen berättar om stället som behöver personal och hon gör sitt yttersta för att sälja det,och få det att låta attraktivt. Och det är här det startar. Hela mitt exempels inre skriker NEJ. Det här stället är så speciellt och så svårt och så fullständigt omöjligt att känna lust till. (Det är ju så att hemma i egna hem bor idag mycket svårt sjuka människor som förr i tiden bodde på särskilda boende. Jag pratar psykiatri,missbruk,svårt sjuka i livets slutskede mm,och i många fall är det personal med maximum vårdbiträdesutb,eller utbildning till personlig ass som är dessa personer närmast,dygnets timmar.) Hennes panik är nu 100% och hon känner att hon kommer bli tvingad att ta denna tjänst,när det nu äntligen finns något. Min fråga är då. Inte kan det vara möjligt att hon måste ta första alternativ som erbjuds henne? Hon måste väl ha rätt till en ärlig chans att få möjlighet till fortsatt tryggt liv med ett arbete hon kan lära sig trivas med?
Jag tänker såklart i detta om alla de som är lite utanför i samhället på ett eller annat vis. Jag har själv haft en nära anhörig som inte ville jobba,utan köra sitt race i missbruk och annat. Men de ljusa stunder när hon tänkte börja om och det var många gånger det, erbjöds hon alltid ett silverfat med diverse sysselsättningar och möjligheter. Min erfarenhet och bitterhet ligger i orättvisan mellan sköta dig och vara god samhällsmedborgare och sen den andra sidan som är tvärtom. Tror aldrig nånsin jag kan förstå..
Min första chef jag hade för många herrans år sen sa en gång,
-I vårt samhälle vårdar vi de svaga så mycket så vi tar ifrån de deras egen förmåga och de som får betala priset är de som lydigt går i ledet, som NÄR de har svåra stunder inte kan få nån hjälp..Till dessa räcker inte resurserna.
Undrar om jag någonsin kan förstå..
En medarbetare sen dryga 20 år,har varit sin arbetsgivare trogen. Hon har skött alla sina åtaganden. Hon har utbildning,hon har fått erfarenhet genom åren och hon har en sjukfrånvaro mindre än genomsnittet. Hon har fött 3 st barn och har då givetvis varit föräldraledig. Enligt lag. Följt alla regler,ansökt och lämnat lappar och papper i tid och inte ens här kan man hitta något litet slarv som skulle kunna användas emot henne. Det finns inga klagomål överhuvudtaget. Hennes sätt att sköta sitt arbete genom alla år har inte ens varit uppe till diskussion någon gång. Hon är given! Hon har tagits för given. Hon är den man räknar med som har koll på läget och den man litar på till 100%. Så långt en underbar historia. Men. I hennes arbetslag där flera personer arbetar,skulle timmar dras ner. En tjänst skulle bort. Alla är/var medvetna om detta och ingen hoppas ju i det läget vara den som snart ska tappa fotfästet och kastas ut i en ovisshet som tär sönder ens självkänsla. Och det är här skiten börjar. Mitt exempel blir den som ska plockas bort. Trots klagomål noll stycken,och nu kommer finalen. Ingen anledning anges till varför det blev just hon!
OM man har flest år och inte ens en liten tillsägelse någongång,och man får besked att man ska gå,-finns det verkligen ingen lag här som kan hjälpa till? VARFÖR?
Sbg kommun ska göra sitt för att se till att ordna för sin medarbetare inom 6 mån. Det är förvisso en rättighet hon har,men handen på hjärtat,så kan man väl tycka hon har jobbat ihop till det i alla år? Att få hjälp i ett kaos i arbetslivet,icke orsakat av henne själv.
Man skickar sedan runt henne på diverse sysselsättningar och hon börjar långsamt återfå självförtroendet,och hon börjar få hopp om åtminstone ett långtidsvik på ett och samma ställe. Slippa hoppa runt som en timvikarie som vi alla som nu har fasta tjänster varit en gång,och som är både nyttigt och lärorikt,javisst. Men inte den arbetssituation man vill ha när man jobbat så länge som över 20 år.
I vilket fall så börjar paniken smått knacka på i hjärtetrakten när även den halvt om halvt lovade placeringen går till en annan. Mitt exempel tar nu på eget iniativ (igen)en kontakt och ber om ett möte med de som är de som ska se till att hjälpa till och rätta till i sånt här. Då,dagen innan blir hon uppringd och nu minsann har de goda nyheter. Det finns en tjänst de kan erbjuda henne i kommunen,och de vill gärna att hon åker dit redan dagen efter och presenterar sig. Damen på andra sidan telefonlinjen berättar om stället som behöver personal och hon gör sitt yttersta för att sälja det,och få det att låta attraktivt. Och det är här det startar. Hela mitt exempels inre skriker NEJ. Det här stället är så speciellt och så svårt och så fullständigt omöjligt att känna lust till. (Det är ju så att hemma i egna hem bor idag mycket svårt sjuka människor som förr i tiden bodde på särskilda boende. Jag pratar psykiatri,missbruk,svårt sjuka i livets slutskede mm,och i många fall är det personal med maximum vårdbiträdesutb,eller utbildning till personlig ass som är dessa personer närmast,dygnets timmar.) Hennes panik är nu 100% och hon känner att hon kommer bli tvingad att ta denna tjänst,när det nu äntligen finns något. Min fråga är då. Inte kan det vara möjligt att hon måste ta första alternativ som erbjuds henne? Hon måste väl ha rätt till en ärlig chans att få möjlighet till fortsatt tryggt liv med ett arbete hon kan lära sig trivas med?
Jag tänker såklart i detta om alla de som är lite utanför i samhället på ett eller annat vis. Jag har själv haft en nära anhörig som inte ville jobba,utan köra sitt race i missbruk och annat. Men de ljusa stunder när hon tänkte börja om och det var många gånger det, erbjöds hon alltid ett silverfat med diverse sysselsättningar och möjligheter. Min erfarenhet och bitterhet ligger i orättvisan mellan sköta dig och vara god samhällsmedborgare och sen den andra sidan som är tvärtom. Tror aldrig nånsin jag kan förstå..
Min första chef jag hade för många herrans år sen sa en gång,
-I vårt samhälle vårdar vi de svaga så mycket så vi tar ifrån de deras egen förmåga och de som får betala priset är de som lydigt går i ledet, som NÄR de har svåra stunder inte kan få nån hjälp..Till dessa räcker inte resurserna.
Undrar om jag någonsin kan förstå..
tisdag 8 januari 2013
Låg
Fortfarande lite låg i sinnet måste jag säga. Jag kan inte göra något mer åt situationen än vad jag gjort,men det gör ju inte mindre ont ändå..
Det är morgon i hemmets lugna vrå. Jag ska snart väcka de små och ta de till dagis innan jag ska till firman. Har lite av piskan på ryggen där nu,måste fixa klart men sen stundar också en stunds utbildning i em och sen tar nattjobbet vid i kväll. Har 3 nätter nu och det ska väl förhoppningsvis gå bra. Jag fick mitt träningsprogram igår och det sträcker sig över 3 veckor och det ska också planeras in. Men det ser bra ut och jag kan korrigera och byta mellan två dagar om det behövs. Det ska iaf in fyra pass/vecka så varannan dag är det som gäller några veckor framöver. Liten ökning på crosstrainern är gjord och igår kändes den rackaren tung. Benen var tunga och stumma men jag tog mig igenom passet som det var tänkt. Och som jag sagt innan så är det här inga trivselstunder i den bemärkelsen. Hårt arbete är det som gäller och jag är med på det. Punkt!
Önskar dig som är med mig en härlig,bra tisdag!
Det är morgon i hemmets lugna vrå. Jag ska snart väcka de små och ta de till dagis innan jag ska till firman. Har lite av piskan på ryggen där nu,måste fixa klart men sen stundar också en stunds utbildning i em och sen tar nattjobbet vid i kväll. Har 3 nätter nu och det ska väl förhoppningsvis gå bra. Jag fick mitt träningsprogram igår och det sträcker sig över 3 veckor och det ska också planeras in. Men det ser bra ut och jag kan korrigera och byta mellan två dagar om det behövs. Det ska iaf in fyra pass/vecka så varannan dag är det som gäller några veckor framöver. Liten ökning på crosstrainern är gjord och igår kändes den rackaren tung. Benen var tunga och stumma men jag tog mig igenom passet som det var tänkt. Och som jag sagt innan så är det här inga trivselstunder i den bemärkelsen. Hårt arbete är det som gäller och jag är med på det. Punkt!
Önskar dig som är med mig en härlig,bra tisdag!
söndag 6 januari 2013
Jag ger dig min morgon
Nyvaken,och lite sliten,det får erkännas. Men helt ok är det och jag startar dagen med mitt java i sängen. Idag är jag ledig så idag blir fokus på familj och hem. Dagen orörd än så länge..
1X2
Helgarderade mig idag,rädd att att inte göra det bästa ifrån mig på dagens bestämda träniingspass. Efter 18 timmars jobb,och 5 timmars sömn så kände jag att jag avbokar eftermiddagens träning. Jag var seg och trött och tänkte att det är bortkastad tid för både mig och läromästaren om jag inte orkar fokusera. Ångrade mig i samma stund och skickade nytt meddelande att jag börjat ladda och jag kommer att vara på plats kl 14.
Träningspasset blev kanon! Jag var förbaskad inuti på att jag försökte lura mig själv och gav i stället ytterligare lite mer för att toppa mig själv.
Nöjd över mitt pass och nu ikväll har vi träffat goda vänner. Både kända och nya bekanskaper och det är livskvalité när den är som bäst. Några glas rött,härliga samtal om allt möjligt och sen avslutade vi på Altona med pubkväll. 80 och 90tals musik har spelats hela kvällen och man har dansat som man gjorde för längesen-mest hela tiden.
Nu har jag ätit kebabsallad från Lasses och ska gå till sängs. Godnatt och sov så gott..
Träningspasset blev kanon! Jag var förbaskad inuti på att jag försökte lura mig själv och gav i stället ytterligare lite mer för att toppa mig själv.
Nöjd över mitt pass och nu ikväll har vi träffat goda vänner. Både kända och nya bekanskaper och det är livskvalité när den är som bäst. Några glas rött,härliga samtal om allt möjligt och sen avslutade vi på Altona med pubkväll. 80 och 90tals musik har spelats hela kvällen och man har dansat som man gjorde för längesen-mest hela tiden.
Nu har jag ätit kebabsallad från Lasses och ska gå till sängs. Godnatt och sov så gott..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)