Yr

Jo yr var jag tydligen fortfarande. Kände av det på träningen när jag reste mig upp,från sittande eller liggande. Strunt samma,det ger väl med sig.
Men lite smolk i bägaren inför morgondagens vägning är att jag är strax i hormonell vecka,enligt almanackan och då kan jag nog räkna med en liten viktökning i morgon. Jäkla skit! Vet att jag binder vätska just den tiden i månaden och det är inte mycket att göra åt. Funderar på att vänta en vecka till mått och vägning,eller blir det både i morgon och nästa fredag. Kan inte hjälpa det,men vågen är där jag verkligen vill se skillnad. Trots att jag känner på kläder och ser i spegeln att det hänt positiva grejer. Jag får se hur det blir.
Nu har jag ätit ägg och makrill och en kopp kaffe till det. Lovat barnen en sväng till pulkabacken så det gör vi strax. I em kommer fönsterputsarnissen och fixar rutorna. Gött,sen kan våren komma ;)

5.15

Vaknade av mig själv 5.15 och känner mig pigg igen. Ingen yrsel och konstigt nog,inte mycket träningsvärk alls. Druckit mitt kaffe och ätit min gröt,så kl 7 är jag redo för ett nytt pass på gymmet. Passar på innan Marcus ska jobba så behöver jag inte tänka på barnvakt.
Alla <3 dag idag och den är som andra dagar för mig. Kommersiell hysteri bara,och kan man inte ha snälla dagar för övrigt behöver man inte låtsas extra en sån här dag.
 På återhörande senare,laddar för träning! ;)

Snurrig

Fortfarande yr i hatten vid lägesändring men det ger väl med sig. Gjorde trots det ett kanonpass på gymmet med läromästaren,och det har verkligen gått framåt. Har ökat vikter och ökat intensitet och förbättrat balansen,så jag fick mycket väl god godkänt idag!
Haft fikabesök av Cissi,William och Wictor nu i em och det är mysigt som alltid. Inte hunnit setts så ofta på sistone men vänskap när den är som bäst är,att oavsett när man ses eller hörs är det med respekt och ömsesidig kärlek. Fick en fin bukett rosor av henne och det finns inte mycket annat jag uppskattar så mycket.
Tusen tack! <3

Natti

Blev en jobbnatt extra och jag tackar för den. Sovit till o från idag och varit i Karlshamn och lämnat blod. För första gången har jag varit lite yr och matt efter det men det är nog minisömnen som är största orsaken. Nu kryper jag till kojs iaf och i morgon kl 9 ska jag vara pigg och glad och ge järnet under en timmes träning med läromästaren. Ser alltid fram emot det,och så även denna gång.
Godnatt till dig som läst och sov så gott. Vi ses i morgon ;)

Uppskattning

I natt möttes vi av ett kort hemma hos en dam när vi kom för att hjälpa henne. Hon har kämpat på länge i sitt egna boende men ska idag flytta till ett hem där det finns personal dygnet om. Damen är nära 100 år och en av de sötaste,mest humoristiska människor jag träffat. Hon är omnämnd några gånger både på min status på fb och här i bloggen. Hon har gjort ett rejält intryck på mig och hon har för alltid en plats i mitt vårdande hjärta. Hon kommer att vara saknad,och jag är rörd över uppskattningen vi fick. För övrigt kan jag tillägga att dessa anhöriga som skrivit sitt Tack,är de enda av alla vi kör till som kommer ihåg oss på natten. Känns fantastiskt med uppskattning och jag hoppas hon får en bra tid i nya boendet. <3

Andas

Tidig eftermiddag och jag är nyvaken och dricker mitt kaffe. Jobbar en natt till sen ingen mer jobbnatt i sikte förrän nästa helg.
Jag har vaknat med huvudvärk,och det har hänt allt oftare på sista tiden. Inte mycket att forska i orsaken,det går snart över.
Barnen får räknas som friska här nu,trots lite rinnande näsor och hosta då och då. I morgon blir det förskolan och det kommer att göra de gott. De har trampat i varandras revir en vecka nu och varit krassliga och på dåligt humör så med tanke på bråken,så får de nog enbart kul och frid och fröjd på sina respektive avdelningar i morgon. Ibland behöver nog även de andas sin egen luft och stanna upp,och sen få nya tag att se klarare på tillvaron.
Samma för oss vuxna. Vi nöter emellanåt på varandra,och luften man försöker syresätta sig med är så unken och instängd så nåt syre är inte möjligt att hitta. Man fastnar och hittar man inte en liten öppning i bubblan,eller en väg till nytt syre för hjärna och hjärta så känns det till slut dömt. Dömt att misslyckas eller dömt till ett slut. Leva måste alla och det är,enligt mina tankar i mitt liv,endast en själv som kan vara första länken i sitt lyckas kedja. Mår du inte bra med dig själv,mår du icke bra med någon annan heller,fullt ut. Jag tror inte på,att någon annan kan göra mig lycklig. Jag måste själv veta vad jag behöver för att andas och leva och då får jag själv se till att ha det så. Är jag inte överrens i livet med mina egna värderingar,min etik och moral,så blir det svårt att följa någon annans ideologi. Ska man leva i en konflikt med sig själv utifrån sin egen människosyn och vara en del av någon annans som inte är i harmoni med din egen så kan det bli svårt.
Livet är svårt,och alla vet att ska man få, måste man ge. Och det behöver vara någorlunda jämnt i vågskålarna. Ensidigt fyller den ena skålen och urholkar den andre. Obalansen blir konflikten och det är svårt att göra ett sidbyte. Man är van att trampa i sina spår och att se nya stigar är svårt. Men ingenting är omöjligt. Och svårigheter har alla. Av olika anledningar. Alla har någon gång känslan av att ge upp.
Men i min tanke i mitt liv måste beslut i en eller annan riktning vara så förankrat i dig själv innan något förhastat sker. Ett par små steg i taget och stanna upp och tänka igenom och värdera är något jag tror kan funka. Mina beslut i mitt liv,drabbar alltid någon annan. Oavsett vad det gäller och på gott eller på ont. Jag är inte bara mig själv,jag har barn som behöver mig i flera,flera år framöver. Jag måste vara klar i mitt huvud innan jag jag sätter ner foten,och väljer vilken stig jag ska gå. Jag tror på timeout och en betänketid. Utan revirtramp och onödiga bagateller som irritation. Då kan huvudet tänka ifred och tänka klart.
Men detta är ju bara funderingar i min tanke i mitt liv.
Vem är jag att veta..?

Valkar

Dagens pass med läromästaren kommer kännas av ordentligt i morgon! Grymt och häftigt att själv känna hur mycket starkare jag blivit. Vissa övningar kunde jag knappt göra i början,med balansen som svåraste uppgift. Jag har jobbat på bra och jag fick cred flera gånger om idag. Det är så jäkla kul! En bekant till läromästaren gick förbi vid en övning och sa med glimten i ögat och skämtsam ton,-Du tänker väl inte ta livet av henne..?
Han fick svaret,- Ingen risk,hon är stark.
Läromästaren frågade vid marklyftet,hur mycket jag trodde jag skulle klara. Jag hade ingen aning men vi gjorde de två sista seten på 50 kg och sist jobbade jag med 30. Det gav skav och lite extra valkar i händerna men det var det värt. Det ska bli spännande att se hur det ska utveckla sig. Tärningen är kastad och jag ska spela till slutet. In i kaklet,inget annat.
Jag har någon som tror på mig och som leder mig på rätt väg. Privilegium,och för det är jag tacksam.. Och inte att förglömma-många fina,nära och icke så nära,vänner som stöttar mig och peppar!
Sagt det förr men säger det igen,TACK för det!
Nästa fredag är det vikt och mått dags. Jag längtar.. ;)