Bilder från dopet

Lycka

Idag är det dagen efter,men inte bakis dagen efter,nej,dagen efter dopet av Ellie. Vi är så nöjda och glada för allt gick som önskat och planerat. Alla bjudna gäster kom,sånär som på Néas pojkvän och kusinens sambo. Den ene var tvungen att jobba och den andre vara hemma med minsta dottern som var sjuk. Det blev en känslosam och fin stund i kyrkan,och Ellie märkte nog inte ens av det. Hon sov sig igenom ceremonin. Jag hade bett underbara sångfågeln Lina att sjunga,och jag valde 2 så fina melodier med passande texter. Jag ska försöka lägga ut filmsnuttar här men jag är ju inget teknikproffs så vi får se hur det går. Och jag har Linas medgivande. Efter dopet åkte vi hem till oss där jag dukat för 40 personer och vi njöt av smörgåstårta och sen en fantastisk doptårta som jag ska få bild på. Glömde ju fota den själv så klart,men lägger ut en bild sen. Ni kommer inte tro era ögon vilket mästerverk! Tackar alla som delade dagen med oss. Tack för alla fina presenter och all uppmärksamhet. Kramar!

Lilla sessan

Läkarbesöket idag gick bra. Vi har ju inga bekymmer med Ellie,förutom att hon verkar vara lite trång i näsan. Men dr tyckte allt verkade ok,och då är vi med nöjda. Hon vägde 5800gr idag och var 58 cm lång. Strålande! Amningen funkar alldeles utmärkt både för henne och mig,så inget att klaga på där.
Nu är kl ca 19.15 och Marcus har nattat Hugo och Ellie ligger bredvid mig i soffan. Hon somnar för natten mellan kl 22-23,sen mat vid 02,nästa gång vid 05,och då kommer oftast Hugo efter sin sömn. Inte många timmar som båda barnen sover samtidigt,eftersom Ellie har sin längsta vakentid när Hugo lägger sig på kvällen. Men vi ska inte klaga för det funkar bra och vi sover mellan varven.
De stora tonåringarna är hos sin pappa. Oscar har praovecka och tillbringar den hos Plåtslagarelind,och Linnéa kämpar på med sitt pluggande och sitt och hennes kompis UF-företag. De gör smycken och säljer och de är verkligen kanonsnygga! Kolla in de här: blackpearlsuf.blogspot.com
Nej nu blir det bebiskel..

September - Teddybjörnen Fredriksson (Så Mycket Bättre)

Fått gjort det jag skulle,i hyfsad lugn och ro. Nu ska snart Ellie äta,då blir det lugn i soffhörnet med den här..

Spelet inombords

Jag håller på att få spelet inombords. Just nu samarbetar inte kropp och själ,och inte hjärta och hjärna. Splittrad till max. Men det är hormonellt också denna veckan,men kan ändå inte sortera bort känslan trots min medvetenhet. PRE är bokstäverna för mitt hormonella tillstånd. Det kommer lätta på söndag. Lite sent med tanke på att vi har dop på lördag och då vill jag ju gärna vara i fas,för allas skull. Nu läser även några av gästerna min blogg,men ni ska inte vara rädda för mig,ni har råkat på mig genom åren i alla livsfaserna så det kommer gå bra. Hoppas jag. Jag känner mig stressad trots att jag inte behöver men det inre är i uppror av någon okänd anledning. Eller är det bara så att smått och gott snurrar i skallen och så blir det stort kaos. Kaos som igår gav mig ont i magen. Riktigt jobbigt. Magkatarr av gammal känd sort,så jag visste direkt vad som var på g när det började bränna i buken. Att vara mammaledig betyder ganska mycket tider att passa. Och Man måste ta hänsyn till mat och sovtider och lämning och hämning mm. Idag har jag ett läkarbesök med Ellie tex. I morgon mitt eget sk 2 månader samtal. I tisdags föräldragruppen,igår möte med prästen. Inte alls betungande saker men tydligen klarar inte min hormonstinna kärringkropp detta utan att ge mig ont i magen nu. Jag får kurera mig efter morgonkaffet som är rena giftet för mina symtom men som jag måste ha för att överhuvudtaget komma igång. Mental träning nu säger mig att detta blir en bra dag,jag kommer uträtta det jag ska,utan att jaga upp mig. Kläder till barnen,sidenband till dopklänningen och en matta i Kristianstad. Avmaskninsmedel till kattungar och kattmamma. Jo,det ordnar sig. Sen belöning i kväll,hallon och grädde,och vågen några hekto ner i morgon. Kanon!
Elektrikern fixar klart utebelysningen idag,och igår var snälle Fredrik här och fixade våra ventilationsrör som skulle få varsitt lock,och Securitas var här för att serva larmet som ballade ur för några veckor sen.
Ska äta lite frukost nu,sen igång med göromålen.. Höres..

Niklas Strömstedt - Bilderna av dig

Lite eller mycket

Jag har sen ett bra tag tillbaka en liten ångest känsla över en relation som är lagd på is. Vissa dagar har jag mycket ångest. Hur kontakten rann ut i sanden vet jag inte. Men den lades ner för alldeles för länge sen,och jag saknar den. Tiden har gått så långt nu,så jag känner det näst intill omöjligt att ta mig över tröskeln och ta ett nytt första steg. Men jag vill. Har funderat hur jag ska göra.. Ska jag kanske börja med att skicka ett vykort? De finns ju faktiskt fortfarande och kan skickas med gammal hederlig post. Eller ska jag bara ta telefonen och ringa upp? Eller ta bilen och köra dit? Personerna,för de är ett par stycken börjar bli smått till åren och jag är rädd för dagen när jag kanske bara läser eller hör att någon av de är borta. Jag skulle verkligen ångra mig om jag inte tagit kontakten. Jag har så mycket att vara tacksam över,tack vare de. Jag som är så "gåpåig" i vanliga fall,vet faktiskt inte varför jag inte bara tar tag i mig själv och gör nåt.
Känslan kommer över mig oftare och oftare nu och det suger i magen när jag tänker på det. Usch. Jag måste bara bestämma mig. Bestämma mig för en dag,och ett sätt att ta kontakten på. Sen bara köra på. Och vara beredd på olika bemötande det kan resultera i. Men innerst inne är jag inte så rädd för det,för jag tror det kommer gå bra,trots allt. Så varför denna tvekan? Jag vet inte! Och det stör mig lite att jag inte kan förstå min egen känsla. Finns ingen röd tråd,bara kluvenhet..
På lördag ska vi ha dop och sen har jag inget speciellt "måste" nästa vecka. Kanske jag ska ta mig samman och göra nåt åt min inre känsla och räta ut frågetecknet huruvida de mår nuförtiden? Jag bearbetar mig själv lite till så ser vi vart det leder. Viljan finns men kanske inte modet. Får se hur det blir,men bättre sent än aldrig.