Längesen

Har varit inne på gymmet idag och det var verkligen längesen. Körde ett försiktigt pass med kettlebellsen,heter det så? Iaf så kändes det nytt och ovant och jag var inte säker på vilka tyngder jag skulle utgå ifrån. Jag testade lite olika,och jag fick upp pulsen,svetten lackade och jag kände i musklerna att de fick jobba. Helt rätt på det så långt men det kändes lite som introduktion så i morgon blir det bättre struktur. Det var kul iallafall,och glädjen är viktig. Måste få kicken att det är kul och känslan att jag han annars kan det lika gärna vara. 

Tanke-Handling-Konsekvens 

Det är mina ord det..

Fredag

Morgontimmens promenad satt som en smäck! Efterlängtad,minst sagt. Lite låttips och ett nytt jävlaranamma tack vare go musik gav fin energi och glädje.

Stack sen för vägning för att för första gången få på pränt hur mycket av vad,jag bär omkring på. Jag fick ett utgångsläge som jag skulle haft vid Hälsoprojektets start men bättre sent än aldrig. Det såg fint ut,och jag ligger hyfsat bra till,men det finns att jobba med. Ska bli spännande att se hur jag för egen maskin ska kunna förändra till nyår. Bara att kämpa och jobba på. 

Handlade lite innan jag körde hem,och har nu sovit en timme. Ska strax hämta barnen för några timmars lek,sen nalkas jobbhelg för mig. 

Lunchen är intagen i lyan och nu en mugg kaffe. 

Vi syns o hörs,puss o kram-det är ju ändå fredag :)

Själens spegel och hjärtats rum

Tiden rusar ifrån mig. Det går med ljusets hastighet i samma veva som dagarna blir kortare och mörkret kryper närmre. Vardagen flyter på men jag har träningsabstinens och i morgon har jag äntligen möjlighet att fixa det. Jag går mot en lägre sinnesstämning som jag vet att jag brukar göra på hösten,men träningen kommer hjälpa mig hålla mig uppe.

Men en viktig grej jag lagt mycket tankar på kring mitt mående är hur jag ger från mitt hjärta och hur jag fyller på det. Det måste vara balans. Ibland svämmar det över och jag kan ge hur mycket som helst men jag behöver också påfyllning. Såklart. Det gör ju alla. Jag gör en form av inventering nu i mina hjärterum. Det rymmer många och mycket men en del rum ligger lite lågt i nivå. Det är där jag ger och ger och det fylls på alldeles för lite,för sällan och faktiskt,inte alls ibland. Trots den tomhet jag känner då och då,så har ändå hjärtat en förmåga att läka sig själv,annars skulle man förtvina. Det är bara tiden som kan fylla på rummen om igen,om inte balansen ge och ta,fungerar. 

Vissa av mina rum har jag plomberat och tillåter inte att något därifrån ges längre. Något jag tagit beslut om och lärt mig med åren. De kommer aldrig fyllas på av de som fått och till slut tas beslut att nu räcker det. Det är skönt när man bestämt sig. Då kan man stänga hjärterummet och låsa det och inte vackla hit och dit och tveka. Tvivel och tvekan tar min energi och beslut hjälper mig stå stadigt på jorden. 

Ikväll tog jag en titt i själens spegel innan jag tvättade av sminket. Det är sannerligen inte skrattrynkor allt som ramar in mina ögon men det är livet,och det har jag också i min hand. Något jag själv måste ta ansvar för. Och det gör jag efter bästa förmåga.

Var lite djupa formuleringar,men det är min tanke i mitt liv. Precis som den här bloggen heter..

På återseende..

Nytt mål

Tjejmilen är historia. Nu har jag satt nytt mål och nu är det till årsskiftet jag har på mig. Nu ska jag nå målvikten och jag ska tajta till mig lite till. Jag ska upprätthålla styrka och kondition men det blir ett hårdare fokus på kosten än tidigare. Jag har en startbild idag och om drygt 3 månader ska en ny tas.

Tanke-Handling-Konsekvens

Let's go!

På återhörande..

Hemma igen

Hemma i lyan. Klockan är nu 20.10 och jag halvligger i soffan,klädd i onepiece och en tjock filt över benen. Jag har varit på Ica och köpt smågodis,lagt det i en skål och ställt det på en armslängds avstånd på soffbordet. Ljusen är tända,tvn är påslagen och datorn är i knät. Det är lugnt och tyst och nästan ångestskapande. Helgen har tillbringats i huvudstadens sorl och nu är jag hemma och jag är hemma själv. Inte en enda unge är här men i morgon kommer de små och jag längtar så. Jag är kramsjuk,och har inte haft någon att slösa kärlek på i en vecka nu men i morgon blir det bot på det. I sanningens namn är det bra att jag kan sitta här i godan ro med min ömma värkande kropp efter gårdagens lopp,och så laddar jag i stället för kommande vecka. Angående träningen så känns det nu lite tomt i skallen med,och jag ska sätta upp nytt mål. Har inget konkret än mer än att jag vill ner några kg till i vikt men annars får jag ta några dagar på mig att fundera på det.

Nu blir det inte mer skrivet här idag. Jag ska bara ligga och slappa och ge mina muskler så mycket vila och värme jag kan.

Vi hörs..

Jag klarade det!

Jag klarade mig igenom Tjejmilen idag. Från start till mål. På en tid jag är otroligt stolt över! Jag minns inte om jag bloggat om min önsketid jag satt som mål från allra första början men läromästaren,min hjälp i träningen,Ola,han vet. En människa som ska lära sig träna,lära sig springa och som aldrig ens tänkt tanken att springa mer än i regn från en port till en annan för att söka skydd,ja hon satte målet till 75 minuter på 1 mil. 1 timme och 15 minuter.

Jag insåg för ett par månader sen att det skulle bli problem med usla ben som inte alls velat samarbeta och jag bestämde mig för att genomföra milen. Jag skulle ta mig från start till mål och som jag beskrev i förra inlägget,ställa in har aldrig funnits i min tanke. 

Nu har jag fixat det på tiden 1.23.00 och jag är så stolt över mig själv och jag är så glad! Jag har fixat målet med årets träning dock inte till önsketiden men 8 minuter ifrån med de sista veckornas förutsättningar är så himla bra. Det var min tävling med och mot mig själv

och jag känner mig som en vinnare nu. Känslan att jag satte den är som en jävla hållkäften grej,i positiv bemärkelse. Jag bestämde mig och jag klarade det! 

Ikväll blir det vin,middag och nattklubb med tjejerna. Här ska firas! 

Puss o kram till allt stöd om igen. Det är guld värt! ❤

Dagen är kommen.

När jag bestämde mig för att förändra mitt liv i form av kost och motion,döpte jag hela grejen till Hälsoprojektet. Det är 15 månader sen. Jag hade tydliga mål i huvudet och Gud ska veta att jag slitit den här tiden. Jag har haft berg och dalar,och jag har nått konkreta framgångar.

Jag bestämde mig för exakt ett år sedan att jag skulle delta i Tjejmilen 2013. Jag var och är så grymt imponerad av de som har förmågan och kontrollen över sin kropp och att de har den i sån form att de tar sig runt 1 mil! De som springer hela är ju helt outstanding men ändå,de som varvar gång/joggning-det är grymt imponerande för mig. Jag anmälde mig tillsammans med några vänner och idag beger vi oss mot Stockholm. Årets Tjejmil går av stapeln i morgon. 

Jag har inte alls nått målen jag satte för mig själv. Jag har kämpat hårt men ändå inte nåt dit. Diverse käppar i hjulet och jag har absolut konstaterat att löpning inte är den sortens träning som ger mig de största kickarna och euforin. Men jag har anmält mig och jag ska igenom en mil i Stockholm oavsett tid,och oavsett jag kan springa eller ej. Gå kan jag,och om benhinnorna och hälsenorna bara vill samarbeta lite så går det bra. Veckans förkylning tog också ner mig en aning men jag är på g igen.För en månad sen strejkade mina underben fullständigt och jag fick vila de och köra roddträning för att hålla konditionen uppe. 

Jag har haft en enorm hjälp,ett enormt stöd och uppmuntran från läromästaren,som jag kallar honom. Jag tog hjälp av PT Ola strax innan nyåret och körde mitt första pass med honom juldagens morgon 2012. Det var sannerligen ingen rolig historia men passen som följde har varit hårda,svettiga men med en stor portion humor och inte minst jävlaranamma. 

Jag har som sagt inte nått min egen målvikt och jag kommer inte kunna genomföra milen på tiden jag satt som mål,men just nu känner jag ingen besvikelse över det. Min seger för mig själv är att jag inte gett upp,som så många många gånger förut. Man har bestämt sig för att gå ner flera kg,men gett upp efter några veckor. Jag är nöjd över vad jag åstadkommit hittills och jag kommer fortsätta mitt Hälsoprojekt även nästa vecka. Och nästa. Och nästa. Samtidigt här och nu,vill jag tacka för all uppmuntran och pepp från nära och kära men även från de jag inte alls känner. Jag har bloggat,berättat och blottat mig och det har hjälpt mig att hålla i den röda tråden och det har hjälpt mig upp på banan när jag ibland kasat av och hamnat i vägrenen. 

Nu en sista mugg kaffe,väskan är packad och jag lämnar min lilla stad för ett par dagar. 

På återhörande..

KRAM