Jag gräver runt lite i gropen. Tröttheten har tagit mig som gisslan och jag orkar inte riktigt klättra upp. Jag vältrar mig lite i sorgligheter och när jag gjort det,så får jag nog ny kraft att snabbt ta mig därifrån.
Har knappt skänkt pappa en tanke trots att det var fars dag i söndags. Jag orkar helt enkelt inte se det i vitögat,och stenen har jag inte tvättat av på mer än ett år och det gnager mitt samvete.. Kan bero på att jag aldrig stannar där längre tid än det tar att lämna en blomma eller tända ett ljus.
Min mor lever sitt fysiska liv nånstans i kommunen och det är inte heller något att göra åt. Sorgen över att aldrig ha tillhört någon form av familj med de egna kommer åt mig ibland och alltid är man ju som tröttast just då. Vi diskuterade familjekonstellationer inatt på jobbet och visst,det är då man kommer nära den tanken igen. Inga syskon,ingen att vara liten hos trots att man är vuxen och mitt i livet..
Jag sov en halvtimme nu när jag nattade Ellie och tar mig ju garanterat igenom denna natten med. Ska ge mig själv återhämtningen i morgon,det är jag värd. Punkt,slut och nu ett stort kliv upp från gropen. Här vill jag inte vara och jag gör inte ofta sånt jag inte vill.. Imorgon blir det gladare tongångar. Tack för att du läste mina tankar,det värmer när det blåser kallt <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar